tag:blogger.com,1999:blog-97112232024-03-14T04:04:46.792+01:00zenigenAlltid för zen, men alltid i tid för att förhindra katastrofen.John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.comBlogger104125tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-59251654907418032262012-03-13T20:00:00.000+01:002012-03-13T20:00:53.318+01:00Om ledarskap och ansvar.<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">I dessa dagar kommer jag helt osökt att tänka på en historia jag hörde eller läste för mycket länge sedan:</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Det hade skett en större flygplansolycka i Japan med ett par hundra döda som följd. Chefen för flygbolaget blev bestört när haverikommisionen kom fram till att olyckan orsakats av en mekaniker som glömt ett verktyg i en av motorerna. Chefen för flygbolaget var japan, och som den högste ansvarige var det därför hans plikt att ta på sig skulden, även om han inte hade något direkt ansvar för haveriet.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Han packade därför en väska, tog passagerarlistan med sig och åkte sedan hem till var och en av de drabbade familjerna, ringde på deras dörr och bad dem personligen om förlåtelse. När alla namnen på listan var avprickade så åkte han hem och begick harakiri på traditionellt vis.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><br />
</div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Nu kan ju jag anse att de sista var lite väl magstarkt (en kniv i magen är just det - magstarkt...), man annars är det en intressant historia om en ledares ansvarskänsla. Om alla chefer tänkte som denne japan så skulle det minimera antalet arbetsplatsolyckor till ett minimum, för alla chefer skulle vara så måna om att ingen skadade sig att de verkligen åtgärdade problemen i samma ögonblick som farorna uppdagades.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Det är en bra historia - så bra att jag misstänker att det egentligen är en modern myt. Men oavsett om det är sant eller inte så väcker den en del frågor om en ledares ansvar.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><br />
</div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Nu är det nio månader sedan regeringen lovade se över reglerna efter att vapenexporten till diktaturer ifrågasattes förra våren när de arabiska revolutionerna inletts. Nio månader senare har ingen utredning tillsatts, inte heller har regeringen presenterar några direktiv till en utredare.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Nu lovar regeringen dock bot och bättring efter den senaste veckans skandal; där det visat sig att Svenska regeringen har gått med på att vara behjälpliga vid bygget av en vapenfabrik i Saudiarabien - en av världens mer hårdföra diktaturer. När det gäller själva sakfrågan - att det bildats ett bulvanföretag för att undanhålla det svenska folket turerna i affären - visar det sig att ingen vill ta på sig ansvaret.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><br />
</div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Låt oss titta närmare på vilka det gäller.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Först har vi Socialdemokraten Leni Björklund. Hon vill inte kommentera affären, hon har lämnat det där bakom sig nu.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Att vi, det svenska folket, ännu får dras med det avtal hon skrivit under i vårt namn, tycks inte spela någon roll - för henne är det ett avslutat kapitel.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><br />
</div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Högsta hönset i dagens regering är Fredrik Reinfeldt. Han har legat rätt lågt, men har dock konstaterar att Sverige inte kan bryta ett ingånget avtal - det skulle skada Sveriges anseende, och negativt påverka vapenexporten, och därmed också den svenska arbetsmarknaden. Jag måste säga att det var modigt av honom att vara så rak. Allt stöd till demokratidemonstrationerna i den arabiska våren, och alla vackra ord om demokrati och mänskliga rättigheter i världen, visar sig ändå ha ett pris. Om det kostar Sverige för mycket när det gäller vapenexporten, och om det leder till att vi förlorar ett par tusen arbetstillfällen så har vi i Sverige inte råd att stå för dessa ord, säger Reinfeldt. Indirekt åtminstone.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><br />
</div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Sedan har vi utrikesminister Carl Bildt. Han har ju vant sig vid hetluften genom sin högst tveksamma gärning i Lundin Oil, och har på sedvanligt arrogant sätt kommenterat vapenexporten med att världen inte ser ut som Skövde! (Phu. Så skönt. Jag som trodde att det var som att sälja vapen till Skövde när vi säljer dem till världens diktaturer.)</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Men att få ett vettigt ord ur Bildt är knappast möjligt, jag hoppas att den åklagare som förhoppningsvis ställer honom inför rätta för hans delaktighet i ett folkmord. lyckas bättre än journalister har gjort. </span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Så har vi då slutligen den ytterst ansvarige ministern, Sten Tolgfors - Sveriges försvarsminister. Det intressanta med honom är att han faktiskt var vapenvägrare när samhället ville ta hans tjänster i bruk i det militära. Men sedan har han berättat, såg han en film om hur Saddan Hussein gasade ihjäl kurder i norra Irak. Det fick honom att inse att han varit naiv - att det finns konflikter som måste lösas med vapenmakt. Skurkar som Saddam blir man inte av med annars, konstaterade han. Och därför blev han försvarsminister, och dessutom den "försvars"-minister under vars styre svensk vapenexport nått alla tiders rekordnivåer!Tyvärr såg lille Sten bara utanpåverket - han insåg inte att Saddam Hussein använde sig av amerikanska vapen när han mördade sina egna. Sten insåg inte att utan USAs hjälp hade Saddam inte kunnat gasa kurder. Inte heller tycks han ha förstått att USA fortsatte exportera vapen och krigsmateriel till Saddam även efter den hårt kritiserade gasningen. Eller så lärde sig Sten Tolkfors att pengar inte luktar. Under hans ledning har Sverige exporterat massvis med vapen till en av världens grymmaste diktaturer. Tre av dessa svenska vapensystem har använts mot folket när Sauriarabien förra året skickade in styrkor för att mörda den demokratitörstande befolkningen i grannlandet Bahrain.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><br />
</div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Och nu är således Sten Tolgfors ytterst ansvarig för det departement under vilket det planerats med bulvanföretag för att hjälpa Saudiarabien bygga en vapenfabrik - bakom ryggen på folket som valt honom. </span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Och vad gör han?</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Jo, han skyller ifrån sig!</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Först skyller Sten Tolgfors på den som undertecknade avtalet - Leni Björklund. Detta trots att vapenfabriken började planeras under hans eget välde, och trots att den borgerliga regeringen förlängde avtalet 2010.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Sedan skyller Tolgfors på FOI-chefen - sin underlydande.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Och Tolgfors ljuger. Han slingrar sig och han lägger ut dimridåer genom att förneka påståenden som aldrig yttrats. Han vägrar ställa upp på intervjuer, och när han väl tvingas dit så vägrar han svara på frågor.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Är det verkligen sådana ledare vi vill ha i Sverige? </span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Sten Tolgfors har redan hittills visat upp så många dåliga ledaregenskaper att det borde diskvalificera honom från alla former av chefsposter för resten av hans liv - även om det skulle visa sig att han i det här fallet faktiskt blivit lurad av en underordnad.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><br />
</div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Och låt oss också se på den ekonomiska sidan av det hela. Sten Tolgfors och andra ministrar har en mycket hög lön i förhållande till vanliga knegare, och dessutom löneförmåner som andra bara kan drömma om. Och det är säkert ett tufft arbete - att alltid vara övervakad och påpassad. Men det är också därför de får så furstligt betalt, inbillar jag mig. Då anser jag att de också måste vara skyldiga att svara på frågor, vara öppna och berätta om bakgrunder till beslut. Leni Björklunds inställning kan jag bara föraktfullt spotta på. I samma ögonblick som hon svarade att hon "lämnat det där bakom sig" skulle alla hennes förmåner från riksdagsarbetet dras in - pension och hela slanten, anser jag.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;"> - Gå och ställ dig i kön på arbetsförmedlingen, satkärring, om du inte är beredd att stå för dina gärningar i det svenska folkets namn!</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Och Tolgfors... Fy fan för en krake!</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">En fjant som inte är beredd att stå upp för sin gärning, som är försvarsminister men inte försvarar sig själv utan skyller på andra - kan man tänka sig en mer patetisk figur? </span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><br />
</div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Och så till sist - vi - det svenska folket: Ska vi verkligen tolerera ledare som ljuger, som hycklar, som går bakom ryggen på folket och som inte är beredda att ta ansvar för sin politiska gärning? Jag tycker inte det.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Jag anser att vi är värda ett bättre ledarskap.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">80 % av vårt folk säger nej till att exportera vapen till diktaturer, och jag är övertygad om att vårt rika land klarar sig utan de ca 14 miljarder som vi fick in genom vapenexporten förra året. I synnerhet som vi överlevt skattesänkningar på över 100 miljarder - däribland förmögenhetsskatten som bara "drabbade" de rika.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Skulle vi då inte ha råd att inte exportera vapen till diktaturer?</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><br />
</div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Nej, det ligger en hund begraven här. Reinfeldt brukar vara en försiktig general, men nu har han stuckigt ut hakan igen, genom att förklara att vi inte kan bryta avtalet med Saudiarabien.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Jag anar att det ligger många fler sekretessbelagda avtal och underhandlingar bakom Reinfeldts politik. Antagligen har det redan tecknats så långtgående avtal med USA och Nato att vi inte längre är riktigt självbestämmande - det finns andra makter som drar i trådarna till våra politiska marionetter, gissar jag.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">Och skulle dessa avtal komma fram, tror jag att de kan vara så långtgående att det skulle kunna handla om krigsrätt för förräderi om de kom fram. (Men jag har inte ett enda bevis för att mina teorier är sanna - så i det här fallet kan jag kanske avfärdas som en konspirationsteoretiker. Åtminstone ännu ett tag.Även de mest hemliga hemligheter har ju en viss förmåga att förr eller senare leta sig ut i ljuset. Information wants to be free...) </span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><br />
</div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;">När det gäller vapenexport så anser jag att kan inte våra politiker göra affärerna i offentlighetens ljus, då skall de inte göras alls. Fast egentligen är det moraliskt förkastligt att alls tillverka och sälja vapen, anser jag. De har aldrig lett till lycka för någon i världen, såvitt jag vet.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif;"><br />
</span></div>John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-78276382784640812442012-03-13T19:55:00.001+01:002012-03-13T20:04:12.227+01:00Det finns en verklighet bakom rubrikerna.<div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Tidningen Dagens Arena rapporterar (söndag, 11 mars 2012) att antalet avslag på ansökningar om socialbidrag ökar i hela landet. Bara i Sundsvall har avslagen ökat med trettio procent.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">" – Det är många faktorer som påverkar kommunens utgifter för ekonomiskt bistånd. Men ska vi prata om de större orsakerna är det framför allt arbetslöshet och förändringarna av socialförsäkringssystemet som har spelat in, säger Mikael Lindberg, verksamhetschef på individ- och familjeomsorgen på Sundsvalls kommun."</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">[...]</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">" – Jag tror att en del människor tror att det kommunala försörjningssystemet är som en trygghetsförsäkring, precis som a-kassan eller sjukförsäkringen. Men det är ett biståndsbeslut. Om du har tillgångar måste du först avyttra dem, försörjningsstödet är samhällets yttersta skyddsnät, det är folk inte riktigt medvetna om, fortsätter han."</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Den här artikeln fick mig att fundera:</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"> Tänk dig att du har arbetat hårt i över trettio år för ett företag. Under åren har du byggt upp ett helt liv med pengarna du arbetat in. Du har en villa, en bil, båt och en sommarstuga - nå, du är fortfarande skyldig banken större delen av kostnaden...</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Så en dag lägger det företag som du lojalt arbetat för i tre decennier plötsligt ned sin verksamhet i Sverige och flyttar till ett låglöneland. Som tack för din lojalitet blir du arbetslös. Du närmar dig sextio och är, trots all din kunskap och erfarenhet, inte det minsta attraktiv på arbetsmarknaden. Du är för gammal och för dyr i drift jämfört med alla arbetslösa ungdomar som, tack vare Jan Björklund, kan göra exakt samma jobb som du för bara 75 % av lägstalönen i ditt yrke.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Du blir plötsligt dubbel så dyr att ha anställd.Ditt lilla sparkapital rinner mellan fingrarna. </span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Tiden går men du hittar inget nytt jobb. Du tvingas genom den ena kursen efter den andra, får sitta och skriva CV och jobbansökningar hela dagarna under ett par år - varvat med praktik på frälsningsarmén och ett lager för en klädinsamling.Nu får du problem med avbetalningarna till banken. När du tog lånen bjöd de på kaffe och kaka. Nu när du oförskyllt hamnat på obestånd är de hjärtlösa och tvingar dig att sälja av ditt hus - med en rejäl förlust. </span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggwYkW3_VrP9HxXDH_bpObcZ1Yn25CSxiddBci2dhfpKrMmja-mUErLOsXXnDBKJlt-DmVLrvzItQDB3h7o2J7DhSe94nQTNgXXddvWuaXag4wgOO15wUav1yGZAFS2EqYWBQi/s1600/slavery.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><img border="0" height="270" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggwYkW3_VrP9HxXDH_bpObcZ1Yn25CSxiddBci2dhfpKrMmja-mUErLOsXXnDBKJlt-DmVLrvzItQDB3h7o2J7DhSe94nQTNgXXddvWuaXag4wgOO15wUav1yGZAFS2EqYWBQi/s320/slavery.jpg" width="320" /></span></a></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Till sist hamnar du i fas 3. Där tvingas du arbeta gratis för en företagare vars enda produkt är att sätta arbetslösa i "sysselsättning". Chefen lyfter en lön på nära en miljon om året, och får aktieutdelning på ytterligare tre, fyra miljoner. Men du är utförsäkrad, och får därför endast samma ersättning som din chef får från den svenska staten för att han sysselsätter dig - 5200:-/ månaden. </span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Naturligtvis kan du inte försörja dig på 5 200, utan tvingas gå till soc. Men där blir du nekad hjälp - du äger ju ännu en massa kapitalvaror - även om banken ännu har ett strupgrepp om din hals. Så du tvingas sälja av allt du jobbat ihop under dina dryga trettio år på företaget - och du tvingas dessutom sälja det till underpris, för att du är i ekonomiskt trångmål.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">När du väl fyller sextiofem och går i pension slipper du äntligen ifrån förnedringen med att "sysselsättas" i fas 3 - ja, då är alla dina tillgångar slut. Allt du jobbat ihop under ett helt liv är borta!Och genom att du varit arbetslös under de sista tio åren av ditt liv har din pensionsgrundande inkomst också sjunkit till en ren förolämpning. Du blir fattigpensionär, medan de som äger företaget som du lojalt arbetat för så länge blir stormrika - trots att de svikit såväl dig som ditt land.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Så här djävligt ser det ut för många idag. Det finns tio gånger fler arbetslösa i Sverige än det finns lediga jobb - ändå har vi en regering som lägger ett strukturellt problem på individnivå.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Men själva behöver politikerna som beslutat om det här inte oroa sig - de kan få upp till 60 % av sin furstliga lön, eller 30 - 40 000 i månaden (vilket är betydligt mer än du någonsin fått ut när du arbetat 160 timmar i månaden) - och det kan politikerna lyfta i upp till femton år efter det att de slutat fatta de beslut som gjort dig till fattigpensionär.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Men vår Statsminister, Fredrik Reinfeldt tycker att det här är helt i sin ordning: " - Det skall löna sig att arbeta!", säger han i TV-nyheterna - som en ren käftsmäll till dig och alla andra som kasserats av ett omänskligt samhälle.</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div style="background-color: white; color: #333333; line-height: 16px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Så länge jag lever kommer jag att fortsätta kämpa för ett rättvist samhälle, en rättvis värld! </span></div>John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-75281247510446118632012-02-04T04:50:00.001+01:002012-02-04T04:51:57.605+01:00Blodröda rosor på Alla hjärtans dag?Snart är det den fejkade "högtiden" "Valentines Day" igen.<br />
Som medborgare i den 51 delstaten ska vi naturligtvis härma moderkakan i väst, göra precis som dem. Amerikansk lättuggad skit är lätt att sälja in i Sverige, och det ger handlarna lite extra klirr i kassan så att vi håller hjulen snurrande.<br />
Ekorrhjulen som vi förväntas hålla igång. Springa så vi får råd att konsumeramera. <br />
Men vad kan jag nu ha emot Alla hjärtans dag? <br />
För visst är det fint att köpa en ros till sin älskade, eller hur?<br />
<br />
Förutom den uppenbara kommersialismen i firandet, så handlar det också om symboler och moral.<br />
Rosen är ju en symbol för kärlek, och i vår kultur är det en fin symbolhandling att ge en ros till den man älskar.<br />
Men dessa rosor odlas i allmänhet under rent vidriga omständigheter. Arbetarna slavar för en lön som de inte kan försörja en familj på. Många äter bara ett mål om dagen, och då är stapelfödan ugali - majsgröt. Försöker de ta med en flaska vatten ut från farmerna får de sparken på stört - utan att få ut innestående lön. Utanför grindarna sitter det varje dag ett dussin arbetare och hoppas på att få jobb - trots att det är ett illa lönat slit.<br />
De får arbeta långa arbetsdagar och -nätter, för farmerna sover aldrig. De besprutar blommorna med bekämpningsmedel som varit förbjudna i över trettio år i Sverige, tvingas göra jobbet utan skyddsutrustning. Dimman av gift hinner knappt lägga sig innan de skickar in personal att rensa blommorna - trots att det är krav på att man måste vänta i upp till 48 timmar efter en besprutning med de starkaste gifterna. Inte heller dessa har någon skyddsutrustning, de sticker sig på de giftiga törnena när de rensar blommorna. Såren är svårläkta och de förgiftas sakta till döds.<br />
Jag har sett mycket av det här själv, och har filmat intervjuer med arbetare, läkare, fackföreningsfolk som misshandlats, hotats till livet och jagats för att de försöker förbättra villkoren. Flera av fackledarna har mördats för att skrämma andra. <br />
Vi gjorde en intervju med en av de tidigare anställda vid en av farmerna. Han hade en stor puckel - utväxt - på ena sidan av ryggen, en stor utväxt på bröstet, han var tunn som en vidja och näsan droppade oavlåtet; och hans lungor hade nästan helt givit upp. <br />
Den här mannen var 36 år, cirka tio år yngre än jag själv, men såg ut som sjuttio. Han var gift och de hade två små barn, det yngsta bara tre år. När vi träffade honom var han döende, och han visste om det. Han frågade retoriskt vem som skulle ta hand om dem, nu när han inte kunde det. <br />
Han var så sjuk och svag att han bara kunde väsa fram sin berättelse, medan näsan droppade oavlåtet. Det var en plåga att filma honom, och jag grät bakom kameran - trots att han talade swahili och jag först efteråt fick det översatt för mig. <br />
Han hade börjat på blomsterfarmen på 80-talet. 1998 blev han befordrad till besprutare. Sedan dess blev hans hälsa allt sämre hela tiden. Blomsterfarmen skröt i sin reklam att alla anställda fick gratis sjukvård, och en hälsokontroll två gånger per år. Den här arbetaren visade sina handlingar - han hade blivit full friskförklarad varje år, trots att han bara blivit sjukare och sjukare. Läkarpapperen var bara en bluff - läkaren var mutad till att friskförklara alla utan att undersöka dem. De som verkligen var sjuka vågade inte gå till företagsläkaren för han skulle rapportera till cheferna och var någon sjuk så fick de sparken direkt. Så vår man hade under sex år blivit sämre och sämre, tills den dag då han föll ihop på jobbet. Då fick han sparken direkt. Han fick inte ens ut den sista veckans lön. Hans liv var inte vatten värt för ägarna av farmen. Nu låg han hemma och hostade livet ur sig i det mycket spartanska skjul de bodde i, och de hade inte råd med några mediciner.<br />
Två veckor efter vårt möte dog han.<br />
Mördad av den europeiske ägaren till blomsterfarmen.<br />
<br />
En läkare som arbetat för en av farmerna bekräftade historien i en annan intervju (som vi fick göra i en liten skrubb, för han var rädd att ens synas med oss - farmarna har spioner; de betalar för upplysningar om folk som snokar.) Själv fick denne läkare nog av arbetet på farmen och öppnade en privatklinik istället - och det kommer en ström av patienter från farmerna till honom, och tvingas alltså betala för att få den läkarvård de borde få på farmerna.<br />
<br />
En av våra vänner hade supit med ägarens revisor, och när denne blivit full och började skryta om sitt jobb, berättade han att chefen lyfte 11 miljoner dollar i årslön. Hans arbetare fick motsvarande 400 kronor i månaden för sina liv. <br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaMqo-l-TqepVTkjkGASqrVxB_VTzkDMlpu6K1Lf7fyD5OfqXOFg01BZaj9Y1CBqJ1l2WOBURMIpFBGulyHq1b_vq_V6NwOORaWzRbFQJlLik-q5tIiDW4zktU84itvkfzY0qV/s1600/pelikaner.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="253" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaMqo-l-TqepVTkjkGASqrVxB_VTzkDMlpu6K1Lf7fyD5OfqXOFg01BZaj9Y1CBqJ1l2WOBURMIpFBGulyHq1b_vq_V6NwOORaWzRbFQJlLik-q5tIiDW4zktU84itvkfzY0qV/s320/pelikaner.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Pelikaner vid Lake Naivasha, en tidig morgon.</td></tr>
</tbody></table><br />
Så har vi naturen: Lake Naivasha - för ett par decennier sedan en av världens fågelrikaste sjöar, är nästan helt död redan. Tömd på vatten. Förgiftad av bekämpningsmedel och övergödd av konstgödsel. Dessutom har det flyttat in flera hundratusen arbetare i området längs Lake Naivasha. De har avverkat skogen för att få träkol, och som inte längre trädrötterna binder jorden, leder det till en omfattande erosion när regnen vräker ned. Det har hänt att hela bergssidor har kalvat ut i sjön den redan tidigare så grunda sjön. <br />
<br />
Och det jävligaste är att de odlar snittblommor till den rika världen medan deras egen befolkning dör av svält bara några mil därifrån, i ett av världens fattigaste och hårdast torkdrabbade områden. Varje ros består av 70 - 90 % vatten, och varje dag flygs det alltså tonvis med vatten från det området till den rika världen!<br />
Det här gäller inte bara blommor från Kenya. Köper ni tulpaner från Holland kan de mycket väl vara uppdrivna i Naivasha, ha flugits till Holland och packats om där så att det ser ut som om det är en holländsk produkt.<br />
Det finns mer än en orsak till att rosor kan vara blodröda.<br />
<br />
<br />
Läs mer: <br />
http://rattvishandel.net/Fairtrade/inte.aspxJohn B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-46164096044207587122012-02-02T02:40:00.004+01:002012-02-02T10:42:17.506+01:00Veta-mer-ida Wikipedia.<div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Wikipedia är en så jäkla bra idé - att skapa ett lexikon som bygger på vanliga människors kunskap, istället för att bara förlita sig på "de lärde"! </span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Wikipedia är ett dynamisk verktyg för att distribuera kunskap i ett demokratiskt system.</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Uppslagsverket har kritiserats för att det förekommer många felaktigheter. Orsaken är dels att det haft barnsjukdomar - precis som de flesta andra nya sidor, men också för att man söker fel mer aktivt i Wikipedia. </span><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Vad som står i exempelvis Nationalencykopedin</span><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"> förutsätts vara sanningen; det ifrågasätts inte eftersom författarna bakom har så hög kredibilitet.</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Men Wikipedia misstänkliggörs av journalister och auktoriteter för att det är sammanställt av "vanligt folk". De lider av en överdriven auktoritetstro - eller tycks åtminstone vilja få <i>oss</i> att tro på alla dessa experter, och att misstro människor utan akademiska meriter.</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Wikipedia skapas av vanliga människor som författar, fyller på, korrigerar varandra och rättar till. Och översätter. Wikipedia är ett levande verk. Ett uppslagsverk som är en spegling av just den dynamiska tid av kunskapsspridning vi lever i. Information vill vara fri, brukar det heta. </span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Jag anser att det bara är bra om man är medveten om att det förekommer fel i ett uppslagsverk; det gör att man förhåller sig kritisk till vad man läser. Precis så kritisk som man alltid bör vara - oavsett vilken källa det handlar om, eller vilka auktoriteter som uttalat sig. </span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Dessutom kan man anmäla fel på Wikipedia, korrigera eller tillföra kunskap om man vill. </span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Finns den möjligheten på NE? <br />
Inte vad jag vet åtminstone. Men så har jag aldrig haft råd med ett så dyrt uppslagsverk heller. </span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Jag nöjer mig med Wikipedia, och ska även donera en slant till dem då och då som jag använder det rätt ofta. Alla borde förresten läsa grundprinciperna för sidan: </span> <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Grundprinciperna">http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Grundprinciperna</a></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><br />
</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: 'Times New Roman';">Det är dessutom schyssta regler för upphovsrätten: </span> </div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: small;"><br />
</span></div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">"<span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;">All text på Wikipedia lyder under </span><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Copyleft" style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-color: white; background-image: none; background-origin: initial; color: #0b0080; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px; text-decoration: none;" title="Copyleft">copyleftlicensen</a><span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"> </span><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Upphovsr%C3%A4tt" style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-color: white; background-image: none; background-origin: initial; color: #0b0080; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px; text-decoration: none;" title="Wikipedia:Upphovsrätt">Creative Commons</a><span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;">. Det innebär att varje bidragsgivare innehar upphovsrätten till sina egna bidrag men Creative Commons garanterar att innehållet på Wikipedia förblir </span><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Fri" style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-color: white; background-image: none; background-origin: initial; color: #0b0080; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px; text-decoration: none;" title="Fri">fritt</a><span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"> att distribuera och hela tiden kan redigeras av andra.</span>"</div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><br />
</div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Jag gillar det här. Man delar med sig av sin kunskap. Gratis. Är det så att det kan hjälpa andra - javisst, varför inte?</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Jag har haft ett uppslagsverk, Nordisk familjebok från 1920-talet, där alla som författat var med på bild i början av det första bandet. Idel herrar med diverse fina doktors-, jurist- och professorstitlar, den ena finare - eller värre - än den andra. <br />
Högst respektingivande, eller hur? </span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Den tidens intelligensia delade med sig av sin oändliga kunskap till massan - i alla fall till dem som hade råd att investera i ett uppslagsverk, för dessa var minsann inte billiga.</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Men när man med dagens ögon läser den rent rasistiska dynga som dessa herrar snickrat ihop under uppslagsord som exempelvis "jude", "tattare" eller "zigenare" så förstår man att dessa titlar inte på något sätt gjorde dessa herrar immuna mot dumhet - liksom de flesta andra var de offer för tidsandan. </span><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Mitt uppslagsverk gick på en loppis för några år sedan i samband med en flytt, så jag kan tyvärr inte citera något, men tro mig; det var saker som författarna hade åtalats och fällts för idag.</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><br />
</div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Jag fann det så intressant att jag gjorde det till en lektion i mediekritik för mina gymnasieelever ett år. Jag tog med mig hela uppslagsverket till skolan (Ja, det var lika tungt som det låter - två kartonger och åtskilliga kilon!) och lät eleverna dra ett band på måfå. Sedan var uppgiften att de skulle hitta diverse tokerier i det. Jag hade i förväg gjort en lista på intressanta uppslagsord som de kunde utgå från. Det var uppslagsorden jag nämnde här ovan, men också ord som suffragett och kommunist; eller att slå upp fakta om historiska personer; eller se om familjen Wallenberg fanns omnämnd, och i så fall hur de skildrades.</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Jag gav också eleverna en hemläxa jag var rätt svår: De skulle under veckan försöka komma på något i dagens uppslagsverk som människor om 50 eller 100 år kommer att säga är rena stollerier, ungefär som vi idag ser på frenologi - skallmätningar. </span> </div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">("<b style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;">Frenologi</b><span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"> (av </span><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Grekiska" style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-color: white; background-image: none; background-origin: initial; color: #0b0080; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px; text-decoration: none;" title="Grekiska">grekiska</a><span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"> </span><i style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;">phren</i><span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;">, sinne, själsförmögenheter, och </span><i style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;">logia</i><span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;">, lära), läran att</span><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Sj%C3%A4l" style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-color: white; background-image: none; background-origin: initial; color: #0b0080; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px; text-decoration: none;" title="Själ">själsegenskaper</a><span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"> är lokaliserade i </span><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Hj%C3%A4rna" style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-color: white; background-image: none; background-origin: initial; color: #0b0080; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px; text-decoration: none;" title="Hjärna">hjärnan</a><span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px;"> vid vissa organ samt att man kan utläsa dessa egenskaper på kraniets utsida."</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Wikipedia</span>)</div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"> <span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><br />
Jag gav dem också i uppgift att fråga sina föräldrar hur man blev "expert" inom ett område; vilken utbildning som krävs, vilken examen man ska ha etc. </span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px; text-align: left;">("Expert - Person som är kvalificerad inom något ämne. I </span><a class="mw-redirect" href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Akademisk" style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-color: white; background-image: none; background-origin: initial; color: #0b0080; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px; text-align: left; text-decoration: none;" title="Akademisk">akademiska</a><span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px; text-align: left;"> sammanhang är en expert någon som har skrivit en </span><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Avhandling" style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-color: white; background-image: none; background-origin: initial; color: #0b0080; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px; text-align: left; text-decoration: none;" title="Avhandling">avhandling</a><sup style="background-color: white; font-family: sans-serif; line-height: 0; text-align: left;"><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Introduktion_till_k%C3%A4llh%C3%A4nvisningar" style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-color: initial; background-image: none; background-origin: initial; background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; color: #0b0080; text-decoration: none;" title="Wikipedia:Introduktion till källhänvisningar">[<span title="Källa behövs"><i>källa behövs</i></span>]</a></sup><span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px; text-align: left;"> på den specifika frågeställningen."</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="background-color: white; font-family: sans-serif; font-size: 13px; line-height: 19px; text-align: left;">Wikipedia</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="background-color: white; line-height: 19px; text-align: left;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Här är jag tveksam till Wikipedias förklaring. Svaret är naturligtvis att man inte kan gå någon utbildning för att bli expert - det är ett epitet man oftast får av medierna. De vill öka trovärdigheten i sina egna utsagor genom att använda sig av personer som folk kan lita på, som man förstår kan sitt ämne, och kallar därför en person för expert. Men det finns inga formella regler för vem som får kallas expert.)<br />
</span> </span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Eleverna skulle också ta hjälp av familj, vänner och bekanta för att lösa sina hemuppgifter. Jag hade en kanske naiv idé om att få inte bara mina elever att tänka till, utan att få även andra människor runt omkring dem att inte blint lita på auktoriteter. </span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Istället hände det att dessa människor ringde en auktoritet; min rektor, och frågade honom vad de hade för konstig lärare egentligen, som inte kunde ge normala hemläxor.</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Men jag tror åtminstone att eleverna fattade poängen med min pedagogik, för de slutade lyssna på mig.</span><br />
<span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Det är vad jag kallar en god lärargärning!</span><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Till sist</span>: <span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Om någon som läser det här skulle ha ett gammalt lexikon liggande skulle jag uppskatta om ni dammade av det och ville dela med er av några minnesvärda citat. </span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;">Bara som en påminnelse om att vi inte ska lyssna noggrannare till titelns klang än till innehållet i vad som sägs.</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEZvQtomlOlvb_Xap1pU5gGzKng14pkndTTyuBSqwVc_KCMHavGTVVxVj849Ltbamgknl_BzasZdyfYc53UexY6h1yRoHb4TsTRt5uThGWpBRXuwQCZOCEMuSSlWTZwXjQKwym/s1600/soffan.jpg" imageanchor="1"><img border="0" height="293" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEZvQtomlOlvb_Xap1pU5gGzKng14pkndTTyuBSqwVc_KCMHavGTVVxVj849Ltbamgknl_BzasZdyfYc53UexY6h1yRoHb4TsTRt5uThGWpBRXuwQCZOCEMuSSlWTZwXjQKwym/s320/soffan.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag har ingen passande bild, men så kom jag på att <br />
påminna om att vi måste se på lagboken med samma <br />
kritiska ögon: Vem har skrivit lagarna, och för att <br />
skydda vems intresse? <br />
Inte är det de fattiga som värnas i första hand.<br />
Så därav illustrationen: Lagboken tjänar bäst <br />
som stöd för en soffa som misshandlats. </td></tr>
</tbody></table><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"></span><br />
<span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"></span></div><div style="line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><span style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><br />
</span></div>John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-68660072462965905882011-12-22T16:17:00.004+01:002011-12-22T16:45:10.055+01:00Att vara frilansjournalist ...... är ingen dans på rosor, men väl på törnen.<br />
Det är många som frågat mig varför jag inte skickat in mina texter till någon tidning. Ibland gör jag det, när jag känner mig optimistisk och glad. Tyvärr är det ofrånkomligen ett säkert sätt att bota sig från såväl optimism som glädje.<br />
För att illustrera vad jag menar så publicerar jag här min senaste korrespondens med en redaktör. Jag kallar honom för NN så ingen behöver veta att det var ETC som refuserade mig och mina båda banktexter den här gången:<br />
<br />
<pre style="background-color: white; font-size: 12px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px; white-space: pre-wrap !important;">"Hej igen NN.
Det här är nu den fjärde gången jag skickar samma förfrågan till dig. Efter tre mail och ett telefonsamtal har jag ännu inte fått något svar av dig.
Det börjar nu kännas besvärande; hade jag varit inne i en existentialistisk kris hade jag antagligen tvivlat på min egen existens vid det här laget.
Jag skickade ett par texter till dig den 25:e november. Det var den första gången. När jag inte hört någonting efter två veckor, inte ens en bekräftelse på att du alls mottagit mitt mail, så skickade jag det återigen den 8:e december. Men inte heller den här gången får jag något svar.
Jag väntar i en vecka och ringer sedan, den 14:e december, och frågar. Du berättar lite ursäktande att Ni haft problem med Er mailserver ett tag.
Jag lovade därför att genast skicka samma förfrågan igen, vilket jag också genast gjorde - och konstaterar idag, den 21:a december, att det gått nästan en månad sedan jag skickade artiklarna till Er för första gången. Jag har ännu inte ens fått en enda rad från er, inte ett enda ord som ens kan bekräfta att Ni nåtts av mitt erbjudande.
Kanske har jag för stora krav. Kanske är jag för självcentrerad.
Kanske har jag för bråttom - det finns säkert en hel armé av folk som tror att de kan skriva, som inbillar sig att deras tankar och texter är någonting värt, och det är säkert massor av dem som dagligen hör av sig till Er. Så hur kan jag ens inbilla mig...
Men jag får ursäkta mig med att jag är lite hungrig, det är svårt att få ihop till sitt dagliga bröd idag.
By the way - skall Ni någon gång skriva om hur svårt det är att vara frilansjournalist i Sverige idag så ställer jag upp på en intervju...
Hälsningar,
Johan B. Löfquist"
</pre><pre style="background-color: white; font-size: 12px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px; white-space: pre-wrap !important;">Jodå. Den här gången fick jag svar från redaktören ifråga:
</pre><pre style="background-color: white; font-size: 12px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px; white-space: pre-wrap !important;">"Hej Johan.
Jag ber om ursäkt för sent svar. Jag får tack nej till dina
texter.
Det handlar om genre och inte kvalitet. Tyvärr har vi sällan den här
typen av texter i tidning.
Ämnet är dock intressant. Kan du gör
nyehtsjournalistik av det? Kan du berätta om bankjättarnas ovilja service, från
ett kundperspektiv?
Återkom gärna om du har en idé åt det hållet.
Vänlig hälsning
NN"
</pre><pre style="background-color: white; font-size: 12px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px; white-space: pre-wrap !important;">Suck.</pre><pre style="background-color: white; font-size: 12px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px; white-space: pre-wrap !important;"><span style="background-color: white;">Så försvann den skrivarglädjen.</span></pre><pre style="background-color: white; font-size: 12px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px; white-space: pre-wrap !important;">Dödad av en redaktör som inte ens bevärdigar sig att skriva korrekt svenska.
</pre>John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-65005840536828519862011-12-22T14:42:00.001+01:002011-12-22T14:55:08.087+01:00Insättningsinsats på banken.<div class="MsoNormal">Det är verkligen inte så att jag går omkring och söker bråk med bankerna. Jag vill förtydliga det, för den som tidigare läst om min förra bankstrid, <a href="http://zenigen.blogspot.com/2010/10/bonus-pa-banken.html">http://zenigen.blogspot.com/2010/10/bonus-pa-banken.html</a> kan lätt få det intrycket.<br />
Däremot är jag både retsam och olydig - av födsel och ohejdad vana - och när jag stöter på något som jag inte gillar eller förstår nyttan av så vågar jag säga ifrån. Högt.</div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal">Nu senast var det en väninna som var pank och bad mig sätta in hundra kronor på hennes personkonto i Nordbanken, för att hon var tvungen att betala en räkning samma dag. För en majoritet av er som läser det här kanske det är en absurd situation – att vara i femtioårsåldern och trots att man har ett heltidsarbete bli så pank mellan varven att man inte ens har en hundralapp kvar på kontot... <br />
Så är dock verkligheten för många i vårt samhälle – även om våra folkvalda inte tycks inse det, utan skamlöst kan hävda att alla borde ha en årslön på banken. Men att vara pank är så ”skämmigt” att ingen vill berätta om det. Jag vet dock att jag inte är ensam om att någon gång tvingats lämna tillbaka varor i snabbköpet för att pengarna inte räckt. Det värsta är att man skäms över det! <br />
Trots att man jobbar och sliter lika många timmar som någon annan, men har råkat välja ett kvinnodominerat yrke, eller ett lågstatusarbete som ingen kan bli rik på, så är vi fostrade att skämmas för att inte pengarna räcker! <br />
Egentligen är det ju alla andra som står där i kön med oxfiléer och hummer i sina matkorgar, och som tjänar lika mycket i månaden som jag får in på ett år, som borde skämmas för att vi inte skapat ett mer jämställt samhälle. Alla borde kunna leva drägligt på sin lön – för att inte nämna förhållandena för dem som vill arbeta men inte får något jobb, eller alla sjuka som Försäkringskassan jagar med piska… </div><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-naaXa1pD-7Y/TvMyqtW3PvI/AAAAAAAAAGw/ivjng5VBFUI/s1600/cykel.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="http://2.bp.blogspot.com/-naaXa1pD-7Y/TvMyqtW3PvI/AAAAAAAAAGw/ivjng5VBFUI/s320/cykel.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det är många som tycker att jag är ute och cyklar ...</td></tr>
</tbody></table><div class="MsoNormal"><br />
Nåväl. Min väninna var alltså pank och jag fick i uppdrag att hjälpa henne. (De som känner mig personligen finner historien kanske mer osannolik för att de vet hur sällan jag kan låna ut pengar till någon annan, om det så bara rör sig om hundra kronor...)</div><div class="MsoNormal">Jag begav mig således till det lokala Nordeakontoret, tog en nummerlapp och väntade lydigt på min tur i nära nog en halvtimme. Det var, provocerande nog, bara två av fyra kassor öppna trots att lokalen var full av folk. Det tog således sin tid – men det gav mig samtidigt gott tid att studera bankens egenannonser där de skryter med sina förmånliga fonder, pensionssparande och – absurt nog – även sin förstklassiga service. </div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal">När väl mitt nummer plingade till stegade jag fram till kassan och hejade käckt på kassören - en ung, välkammad kille i tjugoplusårsåldern.<br />
”Halloy! Jag skulle vilja sätta in hundra kronor på det här kontot”, sade jag muntert och sträckte fram en lapp med min väninnas personnummer tillsammans med en hundralapp. </div><div class="MsoNormal">”Javisst” svarade den unge mannen lika glatt. ”Då får jag be dig om din legitimation.”<br />
”Eh... Nja, jag vill bara sätta in pengar...”, svarade jag försiktigt.</div><div class="MsoNormal">”Jo, men då måste jag ha din legitimation”, förklarade killen.<br />
”Varför då?”<br />
”Jo, jag måste logga in med din legitimation om jag ska kunna göra transaktionen.”</div><div class="MsoNormal">”Men varför? Jag vill sätta in pengarna anonymt.”<br />
”Jo, det kan du göra, för mottagaren behöver inte se vart pengarna kommer ifrån.”<br />
”Ursäkta mig”, svarade jag med illa återhållen irritation, ”men anonymt för mig innebär att jag inte alls vill röja min identitet. Inte för mottagaren, inte för banken och inte heller för dig.” <br />
Jag sade det sista sävligt och övertydligt för att han skulle förstå att jag inte tänkte ge mig utan strid.</div><div class="MsoNormal">”Men jag måste ha en legitimation för att kunna öppna en transaktion. Annars kan jag inte göra något alls...”</div><div class="MsoNormal">”Varför då?” frågade jag igen.<br />
”Tja... Systemet bara är sånt....” Nu tvekade han lite; uppenbarligen hade han vare sig fått frågan förut, eller ens själv ställt sig den frågan. (Märkligt nog, anser jag.)<br />
Med risk för att verka tjatig upprepade jag nu mitt ”varför då”, varpå den unge mannen erkände att han inte visste, att ”systemet bara är sådant”. I all sin oskuld anade den unge mannen sannolikt inte att sådana svar har en negativ inverkan på min sinnesfrid, i synnerhet när jag står upp för värderingar jag vill försvara. Jag riktigt kände hur adrenalinet började rusa till, och jag höjde antagligen rösten ett snäpp när jag irriterat frågade:</div><div class="MsoNormal">”Men varför är systemet så? Jag är kund i banken, och jag vill inte ha det så! Finns det någon lag som säger att ert system måste vara så?”</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-9qH5ftyZlxc/TvMx4HKtBlI/AAAAAAAAAGk/TB8EyH_xHNA/s1600/david-goliath1.jpeg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="400" src="http://1.bp.blogspot.com/-9qH5ftyZlxc/TvMx4HKtBlI/AAAAAAAAAGk/TB8EyH_xHNA/s400/david-goliath1.jpeg" width="263" /></a></div><div class="MsoNormal">Nu började killen se uppgiven ut, och jag anade att han var beredd att kasta in handduken. Men i samma ögonblick seglade det fram en kvinna i fyrtioårsåldern, med ett kroppsspråk som skrek auktoritet. Jag gissade att hon var någon form av kontorschef, och nu kom hon till sin underlydandes undsättning. Jag kände hur hjärtat började bulta hårdare och jag gjorde mig beredd sig på en hård fight. <br />
<br />
</div><div class="MsoNormal">Hon ställde sig beskäftigt bakom den unge mannens kontorsstol och upprepade vasst vad den unge mannen nyss sagt:</div><div class="MsoNormal">”Man måste legitimera sig för att kunna göra en transaktion här. Man måste logga in ett personnummer innan man kan göra någonting alls i systemet.”</div><div class="MsoNormal">”Men varför?” frågade jag, och sket fullständigt i ensidigheten i min konversationskonst.</div><div class="MsoNormal">”Det bara är så!” Svarade damen ännu vassare, uppenbarligen ovan att bli ifrågasatt i sin yrkesroll.</div><div class="MsoNormal">”Men finns det någon lag som säger att alla bankkunder måste legitimera sig?”</div><div class="MsoNormal">”Nej. Men vårt system är uppbyggt så. Det går inte göra någonting utan att man först loggar in ett personnummer.” upprepade hon irriterat. </div><div class="MsoNormal">”Men varför? Om det inte är lag på det, utan det är en regel som banken har kommit på själva så måste du väl kunna förklara orsaken för mig?”</div><div class="MsoNormal">”Det är för att vårt datasystem är uppbyggt på det sättet! Det bara är så!” Nu var hon uppenbart irriterad på mina återkommande ”varför”. (Jag måste säga att frågan ”varför” är väldigt underskattad i vårt samhälle.)</div><div class="MsoNormal">Den unge mannen var nu helt överspelad. Han bara satt och såg besvärad ut. Antagligen visste han inte hur han skulle bete sig. Kommandoran stod bakom honom och förde diskussionen över hans huvud, bokstavligen. Jag tyckte lite synd om honom, men nu hade det gått så långt att jag inte längre kunde backa. Hade det bara varit grabben hade jag kanske givit upp och slängt fram legget, för jag hade ju lovat min väninna att sätta in pengarna. Det var nu så nära stängningsdags att jag inte skulle hinna till något annat kontor. <br />
Men nu stod alltså Kommandoran där bakom honom och såg så fisförnäm ut att jag tänkte; ”Fan heller, de får hellre ringa polisen och som får dra ut mig med våld än att jag ger upp den här striden.” </div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal">Jag tog ny sats, nu med betydligt högre röst, för jag ville dela med mig av den här upplevelsen till övriga bankkunder. Om inte annat för att hon, Kommandoran, skulle finna hela situationen så pinsam att hon skulle backa, på något vis.</div><div class="MsoNormal">”Så du menar jag inte kan sätta in ett hundra kronor på ett konto utan att först legitimera mig?!”</div><div class="MsoNormal">Jag tog upp hundralappen och höll demonstrativt upp den i luften. <br />
”Det handlar om ett hundra kronor! Får jag inte sätta in ett hundra kronor anonymt?!”</div><div class="MsoNormal">Jag såg att min offensiv tog på hennes försvar, men hon gjorde åter ett försök att skylla på systemet:</div><div class="MsoNormal">”Vi kan inte, för man måste logga in för att komma åt att göra något alls i systemet.”</div><div class="MsoNormal">”Men vem är systemet till för egentligen? Är det inte för kunderna?! kontrade jag snabbt. ”Jag är ju kund här i banken, och om ni har byggt upp ett system som inte passar mig så måste jag ju protestera emot det!”<br />
Min bredsida tog hårt, det såg jag. Hon flackade med blicken och scannade antagligen av läget bland de otåligt väntande kunderna bakom mig.</div><div class="MsoNormal">”Men vi får inte...” började hon när jag bryskt avbröt henne och med hög röst frågade:</div><div class="MsoNormal">”Kunden har alltid rätt brukar det ju heta, men det kanske inte gäller Nordbanken?” Nu kom min retsamma sida fram. Jag kände att hon var på defensiven, och det sporrade mig.</div><div class="MsoNormal">”Jo, men... vårt system...”</div><div class="MsoNormal">”Kom inte med det där om systemet igen. Om ni har ett system som inte kunderna vill ha så får ni väl ändra det!” högg jag av, och fortsatte: <br />
”Jag vet att det finns en lag som säger att alla som sätter in 10 000 eller mer måste legitimera sig och förklara vart pengarna kommer från - för att man ska försvåra penningtvätt.” Jag tog åter min hundralapp och höll upp den i luften med båda händerna, och fortsatte ilsket:</div><div class="MsoNormal">”Men det här handlar om <i>ett hundra kronor</i>! Tror ni att jag håller på att tvätta pengar - <i>hundra kronor åt gången</i>?”</div><div class="MsoNormal">Nu rodnade hon faktiskt lite – men antagligen mer av ilska än av skam.<br />
”Så... Får jag sätta in mina hundra kronor anonymt eller inte?”<br />
”Men det går inte, har jag ju förklarat!”, svarade hon argt.</div><div class="MsoNormal">”Ursäkta mig, men jag är journalist och jag vet vad jag talar om. Vi lever i ett kontrollsamhälle som inte står George Orwells 1984 efter. Vi lämnar hela tiden elektroniska spår efter oss, genom varenda transaktion vi gör, varje gång vi köper något med ett kort, varje gång vi gör ett bankärende. Och <i>Ni</i>, bankerna, sitter som spindeln i nätet och samlar in all information om oss vanliga människor. <br />
Jag vill inte ha det så! <br />
Ni hjälper till att bygga upp ett 1984, och som kund i banken måste jag ha rätt att protestera. Det är klart att jag kan byta bank själv, men jag kan inte byta bank för den som jag vill sätta in pengar till.”</div><div class="MsoNormal">Kommendoran blev allt rödare i ansiktet och hennes ögon sköt flammande blixtar, men hon kom sig inte för att svara något, så jag vände mig åter till den unge grabben i kassan:</div><div class="MsoNormal">”Unge man! Jag ser ju att du har huvudet på skaft och förstår vad jag menar, så du kan säkert hjälpa mig. Om du loggar in med ditt personnummer så kan jag ändå göra insättningen anonymt.”</div><div class="MsoNormal">Nu hade chefen samlat sig igen och protesterade högljutt:<br />
”Men så kan han inte göra, han är ju tjänsteman i banken!”</div><div class="MsoNormal">”Jaså”, svarade jag retsamt, ”har Nordea regler som säger att era egna tjänstemän inte får nyttja bankens tjänster?</div><div class="MsoNormal">”Nej, men han är ju i tjänst!”, svarade hon uppretat, högröd i ansiktet.</div><div class="MsoNormal">”Ja, om han är i tjänst är det väl bara än större anledning att han gör mig en tjänst!” replikerade jag både snabbare och fyndigare än jag trodde mig vara kapabel till. </div><div class="MsoNormal">Sedan ignorerade jag henne och vände mig återigen till grabben i kassan:</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-PMaPk6sn3bM/TvMwNwb0RrI/AAAAAAAAAGY/-fgZlbaYXs0/s1600/1984-Big-Brother-Poster.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="400" src="http://1.bp.blogspot.com/-PMaPk6sn3bM/TvMwNwb0RrI/AAAAAAAAAGY/-fgZlbaYXs0/s400/1984-Big-Brother-Poster.jpg" width="280" /></a></div><div class="MsoNormal">”Hörru, grabben. Kan inte du fråga chefen här bakom om du inte kan få ledigt i två minuter – säg att du ska på muggen eller nåt – och så kommer du ut på den här sidan av disken, tar min hundralapp och sätter in på det här kontot. Då visar du att det faktiskt ligger något i ert skryt om god service!”<br />
Det var bredsidan som besegrade kontorschefen. Hon vände på klacken och försvann fort som en avlöning in på närmaste kontor bakom kassorna. <br />
<br />
</div><div class="MsoNormal">Grabben såg uppgiven ut och visste antagligen inte hur han skulle göra (han hade antagligen inte uppfattat att Kommandoran flytt fältet), men han väste fram något som jag inte uppfattade. Samtidigt stegade nu en myndig kostymnisse i trettioårsåldern tvärs genom lokalen bakom kassadiskarna, ställde sig bakom grabben och låtsades pilla på en mynträknare samtidigt som han med ett högt, men vänligt, tonfall tog sin arbetsgivare i försvar – som för att återställa lugnet på bankkontoret:</div><div class="MsoNormal">”Jo, där är faktiskt så att man måste logga in med kundens personnummer för att kunna göra några transaktioner.”</div><div class="MsoNormal">”Jo tack”, svarade jag syrligt, ”jag har förstått att <i>systemet är sådant</i>. Jag markerade citattecknen i luften för att förstärka ironin, och fortsatte:<br />
”Men då kanske du kan framföra till dina chefer och de som ansvarar för systemet att det åtminstone finns en kund som inte uppskattar ert system!”</div><div class="MsoNormal">Nu föll grabben in igen med en ny väsning, och jag uppfattade denna gång att han frågade vilket kontonummer jag ville få pengarna insatt på. Jag förstod att han ville vara diskret för att inte chickanera sin chef, men jag var vid det här laget adrenalinstinn och ville inte bespara henne ett sista nålstick, så jag tackade honom med hög röst:</div><div class="MsoNormal">”Tack. Det var hyggligt av dig att låta mig sätta in mina hundra kronor anonymt! Det finns kanske ändå lite hopp för den yngre generationen!”<br />
Grabben såg inte det minsta tacksam ut, och kostymnissen bakom honom vände ryggen till och låtsades inte om något alls. Själv kände jag hur det blossade av upphetsning i mina kinder över den turbulens jag förorsakat under de dryga tio minuter mitt ärende tagit. </div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal">När jag fått mitt kvitto, tackat och vände mig om förväntade jag mig bara hatfyllda blickar från ilskna, otåliga kunder. Men i kassan bredvid min stod det en liten rar dam i 70-årsåldern som log vänligt mot mig och sakta nickade bifall. </div><div class="MsoNormal">”Yes”, tänkte jag, ”jag är inte helt ensam, det finns en del som förstår!”<br />
<br />
</div><div class="MsoNormal">Ingen annan mötte min blick när jag segerrusig stegade ut från kontoret med insättningskvittot i min hand. </div><div class="MsoNormal">Men samtidigt hade jag en bitter smak i munnen – grabben i kassan och kostymnissen var båda minst 20 år yngre än mig, men ingen av dem begriper att det är deras frihet jag tar strid för.</div>John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-13758294352206738352011-12-12T10:31:00.000+01:002011-12-12T10:31:49.882+01:00American Graffiti - 35 år senare.<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9xQTK8Sveze_p7u0gj6uFvOYJKsOCOZE5G5m9JG3mLfOlfnBNuwjJ3hQbqy2Mrpbm_HMVC-T9pE1RoUhog2ooMLVvX_7GqiKpZ6MJpwr2HrFtt8YcQwEkBeoEcKb5nZ5eLff2/s1600/AG.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9xQTK8Sveze_p7u0gj6uFvOYJKsOCOZE5G5m9JG3mLfOlfnBNuwjJ3hQbqy2Mrpbm_HMVC-T9pE1RoUhog2ooMLVvX_7GqiKpZ6MJpwr2HrFtt8YcQwEkBeoEcKb5nZ5eLff2/s320/AG.jpg" width="224" /></a></div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><br />
</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Av en ren slump zappar jag igenom TV-kanalerna mitt i natten. Plötsligt är det en scen i TV 3 som får mig att haja till, lägga ifrån mig fjärrkontrollen och bli sittande - trots att jag egentligen sällan ser på TV, och aldrig brukar titta på någon av de kommersiella kanalerna eftersom jag tycker så illa om reklam. Men nu blir jag sittande, reklam eller inte.<br />
Efter cirka trettiofem år ser jag om en av min ungdoms absoluta favoritfilmer: American Graffiti, eller Sista natten med gänget, som den hette på svenska. Det blir en märklig upplevelse, en riktig tidsresa där minnen från förr plötsligt ger filmen en extra dimension.</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><br />
</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">American Graffiti skildrar den första riktiga ungdomskulturen - amerikanska kids i början av 60-talet - och är en orgie i vräkiga, bensinslukande amerikanare, tonårsförälskelser, tidstypisk musik och vardagsintriger - utan att ha någon egentlig handling.</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Men trots allt är det en filmhistorisk klassiker.<br />
</div><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgr2dzQEFoAtP7ELv-iOBpwoYadPR-tFIksa7Va992-A-RfHTK6ntUZ9ZljkTLAkI0glNSItlqJH_emUmRqYkMtGAJAPqimS82P0sI0bBluG6UNvi_7JN0CIhAXAOKZ6UxpkEys/s1600/american-graffiti-ron-howard-movie-image.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgr2dzQEFoAtP7ELv-iOBpwoYadPR-tFIksa7Va992-A-RfHTK6ntUZ9ZljkTLAkI0glNSItlqJH_emUmRqYkMtGAJAPqimS82P0sI0bBluG6UNvi_7JN0CIhAXAOKZ6UxpkEys/s320/american-graffiti-ron-howard-movie-image.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ron Howard bakom ratten i filmen.</td></tr>
</tbody></table><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Filmen producerades av Francis Ford Coppola, och regisserades av George Lucas. Det var Lucas andra film, efter "THX-138". Filmnördar som jag noterar att det också är registreringsnumret på karaktären John Milners bil i American Graffiti.<br />
Skådespelarna i filmen; Ron Howard, Harrison Ford och Richard Dreyfuss, har det gått rätt bra för senare också, och radiorösten Wolfman Jack var en radioprofil från Lucas skoltid som också fick ett rejält uppsving genom fimen. </div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Filmen, som hade premiär 1973 men visades i på biografen i Järpen först tre, fyra år senare. </div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><br />
</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Lite filmnördsfakta: Efter Dennis Hopper och Peter Fondas formidabla succé med lågbudgetproduktionen Easy Rider beslutade sig Universal Studios att satsa på fem filmer med en budget på under en miljon dollar. (Det kan nämnas att det ändå var en högre budget är en svensk normalfilm på den tiden.)<br />
Bolaget skulle ge lovande regissörer chansen att arbeta efter independentmodellen - där regissörerna själva skulle få full konstnärlig frihet - final cut. De fem filmerna var Peter Fondas western "The Hired Hand"; Dennis Hoppers "The Last Movie"; Milos Formans komedi "Taking Off"; science fiction-filmen "Silent Running" av special effects-mästaren Douglas Trumbull (som bland annat medverkat till titlar som 2001, Närkontakt av tredje graden och Blade Runner.) samt American Graffiti. Historien visar att det var en lönsam satsning.</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">George Lucas spenderade den runda summan 777 777.77 dollar för hela produktionen, och filmen spelades in under 29 dagar. Vid en förhandsvisning i San Francisco dömde Universals representant ut filmen som icke visningsbar, trots att publiken gillade den. Producenten Coppola, som just haft en personlig framgång med den första delen av Gudfadern, blev då så förbannad att han erbjöd sig att köpa ut filmen - ryktet säger att han drog fram checkblocket och ville köpa filmen på plats och ställe. </div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Nu förlikades de emellertid, men Universal Studios lät klippa om tre scener - till Lucas stora förtret. När denne några år senare, 1977, gjort succé med första delen av Star Wars beslutade han att göra ett nysläpp av American Graffiti (1978), och klippte då in de bortklippta scenerna igen. Producenten Coppola gillade filmen - men inte namnet. Han föreslog istället "Another Slow Night in Modesto" eller "Rock Around the Block", men Lucas stod på sig. </div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Filmen blev en stor framgång, delvis tack vare soundtracket med dess 41 låtar. Egentligen skulle det ha varit 80 låtar med i filmen, men budgeten tillät inte det. Lucas ville också ha en eller flera Elvis-låtar i filmen, men Elvis manager, Tom Parker, var för girig och ville ha för mycket betalt - en låt lär ska ha kostat 50 000 dollar att köpa loss.</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><br />
</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Egentligen är American Graffiti en rätt banal feel-good film för främst ungdomar, med lagom mycket hjärta och smärta till lättsmält (smörig?) musik. Men när jag var en finnig tonåring gick den rätt in i hjärtat. När jag nu ser filmen på nytt efter alla dessa år, är det som rena tidsresan. Minnesbilder, låt vara ganska dimmiga och oskarpa i kanterna, fullkomligt sköljer över mig.<br />
Jag såg filmen på bion i Järpen två gånger samma vecka - och jag älskade den. Den slog an en sentimental sträng i mitt hjärta och fick mig att drömma mig bort från det lilla samhället och önska mig ut i världen. </div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Jag var inte ensam om att gilla filmen - och musiken. Flera av mina vänner hade vältrimmade epa-traktorer som vi åkte runt i, med musiken från American Graffiti på högsta möjliga volym och närde drömmar om att få riktigt körkort och en riktig amerikanare. De äldre av mina kompisar hade redan körkort, men någon jänkare var det ingen av dem som hade. Jag hade vare sig epa-traktor eller bil, utan var hänvisad till mina kompisars fordon. Men jag inhandlade dock soundtracket på vinyl, en platta som sedan snurrade på skivtallriken under ett par år och blev en stående ljudkuliss i tonårsrummet - främst när jag var olyckligt kär. Det var jag tyvärr mest jämt på den tiden. Jag blev ofta god vän med de tjejer jag för tillfället var kär i, och det resulterade i att föremålet för mitt hjärtas heta låga kunde gråta ut mot min axel och berätta om hur olyckligt kära de var i någon av mina vänner.</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><br />
</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Jag minns särskilt en gång när jag satt i en av mina vänners bilar som stod parkerad utanför det dansställe vi tagit oss till. Vart det var minns jag inte längre; kvar finns bara en ögonblicksbild, berövad alla detaljer. Möjligen var det utanför Böle loge, eller Folkets Hus i Mörsil eller Undersåker. Jag var omkring 17 år och fullständigt nedkärad i en något år yngre tjej. Hon satt bredvid mig och håll hårt om mig och lutade sitt rödgråtna, av rinnande mascara nedsmetade ansikte mot mitt bröst. Men hon var ändå den vackraste flickan på jorden för mig. Hon grät floder och kladdade ned min tröja med svarta mascarafläckar, och hulkande berättade hur kär hon var i min vän - som också ägde bilen vi satt i. Hon hade varit ihop med honom i ett par månader, något som fått svartsjukan att rasa i mitt bröst. Men tidigare samma kväll hade han plötsligt gjort slut med henne. Nu stod han tjugo meter bort och grovhånglade med en annan tjej. Han hade träffat den nya samma kväll, och nu stod han i skenet från ett par bilstrålkastare, höggradigt berusad, hånglade ogenerat med henne samtidigt som hans ena hand letade sig in under sin nya flickväns blus - väl medveten om att hans ex satt i hans bil och såg på. </div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><br />
</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Jag förbannade honom. Jag förbannade min vän som fått den unga kvinna som jag älskade, men som nu gjorde henne så illa. Jag förbannade honom för att han såg så bra ut; jag förbannade honom för att hade ett sådant kvinnotycke. Och jag förbannade honom för att han behandlade tjejerna som skit. Själv var jag lång och mager, såg inte särskilt bra ut och var antagligen ganska nördig. Således var jag i princip okysst. Jag hade aldrig blivit ihop med någon av de tjejer jag varit kär i, och jag avundades grovt mina vänner som - den ene efter den andre - blev ihop med någon av dem.</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Men nu satt jag alltså där i bilen med henne, förbannad på min vän, olyckligt kär - och samtidigt överlycklig. Jag var överlycklig över att få sitta och hålla om mitt hjärtas stora kärlek. Äntligen. Äntligen - efter flera månader - var det slut mellan dem. Mitt hjärta bultade hårt och jag svämmade nästan över av kärlek, samtidigt som jag led av att se henne så olycklig. Nu var hon olycklig - men fri. Nu var det kanske min tur ändå, tänkte jag. </div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Det blev aldrig så. </div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">När jag ser tillbaka på den tiden kan jag än idag känna ett stygn av smärta i mitt bröst - som ett sår som aldrig läkt. Hela min tonårstid var en enda lång utdragen olycklig kärlekshistoria - låt vara att det var flera föremål för min heta kärlekslåga, men den fick alltid brinna i sin ensamhet.</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><br />
</div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtBc4YDbW-vFgizVzjJbzmPZY0hGbWtwSYMA4a1pAd85r9ewDhY7uGA7wUd0W-JEsCGkJ0Px_xZWKEJd3H-VRp4j1dFhQbu6P30pd8a8Oq8PxXcJp34DyquSGLY5KQhzwWj58k/s1600/Jag+och+Bertil.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="306" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtBc4YDbW-vFgizVzjJbzmPZY0hGbWtwSYMA4a1pAd85r9ewDhY7uGA7wUd0W-JEsCGkJ0Px_xZWKEJd3H-VRp4j1dFhQbu6P30pd8a8Oq8PxXcJp34DyquSGLY5KQhzwWj58k/s400/Jag+och+Bertil.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Här var jag nitton år och hade just börjat röka. Sitter och festar med en polack och Bertil.</td></tr>
</tbody></table><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><br />
</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Och Republiken Fria Jemtland ligger långt från Kaliforniens ständiga sol och varma klimat. Vare sig min fantasi eller mitt motorintresse räckte egentligen till för att jag skulle kunna identifiera mig med mina vänners drömmar om de stora, vräkiga bilar som glider fram i American Graffiti - det var egentligen bara stämningen i filmen, och den smöriga musiken som jag aldrig fick dansa tryckare till med den flicka jag var kär i, som gjorde att jag tyckte så mycket om den.<br />
I dag, i vuxen ålder och med ett halvt livs perspektiv - och därtill en filmvetenskaplig utbildning bakom mig, försöker jag se filmen med andra ögon än jag gjorde då. Jag tycker fortfarande om den, men det är nu uppenbart att det är en ungdomsfilm som lyckats anlägga en skön stämning. Dialogen är som handlingen; vardaglig och egentligen rätt ointressant - men just därför så naturlig och stämningsskapande.<br />
</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Men minnesbilderna som framkallas när jag ser om filmen, drygt trettio år senare, gör att jag inte kan sätta på mig filmvetarens skarpa, analytiska glasögon. Mina egna minnen ger idag filmen ytterligare en dimension, och jag inser att jag aldrig kommer att objektivt betrakta den här filmen. Den har integrerats med mitt eget liv, mina minnen har blivit ytterligare en dimension i upplevelsen - ungefär som 3-D, fast för minnet istället för synen. Men i det här fallet är det en dimension av vemod som får mig att sörja den jobbigaste perioden i mitt liv - tonåren. </div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Tänk om man kunde få leva om sin tonår, men med det vuxne jagets erfarenheter och distans - inte minst självdistans. Någon konstaterade att ungdomen allt är en fin tid i livet - men den kommer bara alldeles för tidigt i livet. </div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Å andra sidan är det den, tonårstiden, som format mycket av den jag är idag. Kanske mer än jag vill tro.</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><br />
</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Det blev aldrig något Kalifornien för mig. Jag packade min ryggsäck och åkte ut i Europa istället, och fann att resandet ger mig min livsluft. Tågen som alltid är på väg någonstans passade mig bättre än de vräkiga amerikanarna. Och Järpen kändes alltför litet och trångt när jag kom hem efter den första tågluffen - det var självklart att jag skulle ut i världen. Och rest har jag gjort hela mitt liv, både i verkligheten och genom alla filmer jag sett från jordens alla hörn. <br />
Men aldrig förr har det blivit så tydligt att det faktisk går att resa i tiden också - under natten har jag genom American Graffiti tagit en tur tillbaka till ett ögonblick tonåren.</div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;"><br />
</div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzEBAYtq5zEADdOXQaOgOwVRu3s-LDKPqNDCYhm3EJ6lqm4VFgixWf7cyUAtUcKwweqAEe4bYl8f8XXNcRZ9-gf0sPbPjxn6xhqbBBRue8OSjhu0baVzYpdE8YzkOOTy6gjChw/s1600/Jag+i+Danmark.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="303" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzEBAYtq5zEADdOXQaOgOwVRu3s-LDKPqNDCYhm3EJ6lqm4VFgixWf7cyUAtUcKwweqAEe4bYl8f8XXNcRZ9-gf0sPbPjxn6xhqbBBRue8OSjhu0baVzYpdE8YzkOOTy6gjChw/s400/Jag+i+Danmark.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Med fullpackad ryggsäck, väntande på tåget någonstans i Danmark. </td></tr>
</tbody></table><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">P.s: Det ironiska är att när jag nu ser om filmen går den i TV3, och avbryts ständigt av reklamavbrott. Så filmens största styrka - den sköna stämningen - hackas sönder och förstörs gång efter annan av den förbannade reklamen. </div><div style="font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; padding-right: 0px; padding-top: 0px;">Jag ska nog aldrig igen se en film i en TV-kanal som väljer att avbryta den för reklam - det är som en ren förolämpning mot såväl publik som filmskapare.<br />
</div><div><br />
</div>John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-37276847869004066082011-10-04T12:11:00.003+02:002011-10-04T12:12:33.067+02:00Öppet brev till migrationsminister Tobias Billström<span class="Apple-style-span" style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px;"></span><br />
<div style="line-height: 1.5em;">Bäste migrationsminister Tobias Billström.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Angående utvisningen av Ganna Chyzhevska, ärendenummer 6944314.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Du är ytterst ansvarig för beslutet att utvisa denna gamla, dementa dam till ett land där hon inte har någon som kan ta hand om henne. Just du är den som kan agera på ett sätt så utvisningsbeslutet hävs - om inte annat än av ren medmänsklighet, för att hon ska få tillbringa sina sista år under något så när värdiga former. Jag vet att vi i Sverige inte kan hjälpa alla som vill ha en bättre tillvaro, men i det här fallet har kvinnan hela sin släkt här och hon kan inte ha så många år kvar så jag är övertygad om att vi har råd att låta medmänsklighet gå före en synnerligen hård och hjärtlös lagtolkning. </div><div style="line-height: 1.5em;">Försök nu inte gömma dig bakom att det är Migrationsverkets beslut och att du inte får utöva ministerstyre - den regeln är till för att politiker inte ska missbruka sin makt - i det här fallet handlar det om att bruka makt för det som är moraliskt och etiskt rätt - att markera för nämnda myndighet att de gör en hård och omänsklig tolkning av lagen.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Jag anar att du gärna hade sett att Ganna Chyzhevska fått stanna om det rört sig om din egen farmor eller mormor, och att du då gjort allt som stått i din makt för att uppnå detta. </div><div style="line-height: 1.5em;">Nu sitter du på en sådan position att <em>just du</em> kan påverka. Om det hade rört sig om din farmor - hade du då inte önskat att någon i en sådan position hade gjort det som du tycker är moralist och etiskt rätt och riktigt? </div><div style="line-height: 1.5em;">Hade du nöjt dig med att den ytterst ansvarige ministern hade ryckt på axlarna och konstaterat att denne inget kunde göra, för att det vore ministerstyre? </div><div style="line-height: 1.5em;">Hade du då inte önskat att ministern ifråga hellre stod upp för medmänsklighet och riskerade en KU-anmälan för att ha förbrutit sig mot reglerna om ministerstyre? </div><div style="line-height: 1.5em;">Du kan väl hålla med om att principen att man skall behandla andra som man själv vill bli behandlad är en bra princip, oavsett om man är kristen eller inte? </div><div style="line-height: 1.5em;">Om alla levde efter den skulle vi ha en betydligt bättre värld, eller hur?</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Nu har du chansen att ta ställning i en fråga där ett statligt verk fattat ett beslut som uppfattas som rent inhumant av många människor - jag misstänker att en majoritet av det folk på vars mandat du agerar anser det vara en onödigt grym och ovärdig lagtolkning som Migrationsverket gjort. Dessutom är det antagligen ett för vårt lands internationella rykte direkt menligt beslut. </div><div style="line-height: 1.5em;">Nu är det dags för dig att bekänna färg, anser jag.</div><div style="line-height: 1.5em;">Om du håller med mig, är det inte svårt. Då ser du till att Ganna Chyzevska får stanna. Punkt. </div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Håller du inte med mig om detta, utan anser att Migrationsverket har gjort en riktig bedömning i det här fallet, så anser jag att du åtminstone borde ha ryggrad nog att säga det rent ut till oss väljare, så att vi vet vad vi har att ta ställning till inför nästa val. </div><div style="line-height: 1.5em;">Allt annat är ovärdigt.</div><div style="line-height: 1.5em;">Jag vill mycket gärna veta vad du har för synpunkter i frågan, och ser fram mot ett utförligt svar.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Tack på förhand. </div><div style="line-height: 1.5em;">Johan B. Löfquist</div>John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-25341135752255459512011-09-15T17:48:00.002+02:002011-09-17T03:10:00.848+02:00Brev till P1-morgons redaktör, Cecilia Roos<span class="Apple-style-span" style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px;"></span><br />
<div style="line-height: 1.5em;">Hej Cecilia.</div><div style="line-height: 1.5em;">Jag är en lyssnare som förundras hur Ni på SR-koncernen ser på det här med att vara opartiska när det gäller rapporteringen om finanskrisen. Gång efter annan bjuder Ni in "experter" från våra största affärsbanker - ofta utan någon motpart som kan balansera upp deras bedömningar och påståenden. Nu senast i morse, var det en finanschef från SEB och en privatrådgivare från Nordea som oemotsagda fick lägga fram sina analyser.</div><div style="line-height: 1.5em;">Dessa banker har gjort miljardvinster de senaste åren - även under efterdyningarna av de finanskriser som påverkat oss alla, och gjort att småsparare tvingats hålla igen, och fått våra politiker att skära ned på välfärden.</div><div style="line-height: 1.5em;">Anser Ni verkligen att dessa representanter är objektiva bedömare?</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Med tanke på hur olika finansexperter från dessa affärsbanker ständigt visat sig göra analyser och bedömningar som visat sig vara helt uppåt väggarna (annars skulle inte staten behöva täcka upp för deras misslyckade affärer) så kan åtminstone jag anse det vara lita oansvarigt att låta affärsbankernas "experter" framträda som om de vore opartiska sanningsvittnen.</div><div style="line-height: 1.5em;">Nu lyssnar jag inte på P1 morgon varje dag, så det kan tänkas att jag missat de gånger Ni tar med "experter" med andra, alternativa analyser och bedömningar av världsekonomin, eller från vår eget land. Men du kan säkert berätta för mig när Ni senast hade med sådana röster, och hur ofta det sker i förhållande till de gånger Ni tar med affärsbankernas parter.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Med förhoppning om ett utförligt svar,</div><div style="line-height: 1.5em;">vänligen,</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Johan B. Löfquist</div><div style="line-height: 1.5em;">Nyfiken medborgare</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Jodå, jag fick svar på min fråga denna gång:</div><div style="line-height: 1.5em;">"Hej! Du tar upp en viktig fråga, som vi också avhandlade på vårt eget utvärderingsmöte i morse. Det är dock viktigt att ha hela sammanhanget klart för sig. Det finns väldigt få ekonomer helt utan bindningar och det måste P1-morgon och övriga medier dagligen hantera. Därför bör vi tydligt ange vad de ekonomer vi använder har för "avsändare". De deltar visserligen som ekonomer i P1-morgon, men inte som "oberoende" eller "opartiska" experter, som du beskriver det. Robert Bergqvist, chefsekonom SEB och Ingela Gabrielsson, privatekonom Nordea deltog i morse och gav just den analys som de med sin bakgrund kan ge. Vi utger dem inte för att vara oberoende, fria från kopplingar till de banker de representerar. Även detta hade möjligen varit ett problem om P1-morgon alltid och enbart använde just dessa två ekonomer som förklarar den ekonomiska händelseutvecklingen. Men så är det inte. Hade du möjlighet att lyssna på P1-morgon varje morgon hade du hört diverse olika ekonomer med olika bakgrunder ge sina perspektiv. "Höger- som vänsterekonomer", nationalekonomer knutna till högskolor eller universitet, ekonomer knutna till regeringens finanspolitiska råd såväl som LO-ekonomer. Alla kommer - över tid - till tals i P1-morgon. Men inte samtidigt. Och inte varje morgon. Trevlig helg! Cecilia Roos" </div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Jaha. Tack för det svaret.</div><div style="line-height: 1.5em;">Nu är frågan - ska jag bli imponerad av detta svar? </div><div style="line-height: 1.5em;">"Det är dock viktigt att ha hela sammanhanget klart för sig." skriver hon lite lätt patroniserande - som om jag var ett barn. Ja, men det är ju just därför jag ställde mina frågor:<br />
Varför talar de om den ekonomiska situationen som om det vore ett naturfenomen? Det är resultatet av ett ekonomiskt system som visar sig vara helt odugligt, som bara ökar klyftorna i världen, som berikar de redan rika och som förslavar arbetare i hela världen.<br />
Varför talar de med dessa två partiska representanter som båda talar om hur man skall "rädda" ett system som enligt mig och många andra bedömare vare sig går eller är värt att försöka rädda. Dagligen kommer det rapporter från andra bedömare som vittnar om hur sjukt hela systemet är, men det berättar de inte ens.<br />
I deras program låter det som om den nuvarande kapitalismen är det enda system som finns, och att allt måste göras för att rädda det.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">"Vi utger dem inte för att vara oberoende, fria från kopplingar till de banker de representerar."<br />
Nähä. Men om man nu har två parter från en och samma bransch som blir tillfrågade i samma program om vad de anser vara svaret på en problemställning, där branschen i sig är orsaken till problemet - vad får de då lyssnarna att tro?<br />
Även om de båda bankerna är konkurrerande så kommer de båda från den sektor som orsakat problemen, vilket givetvis ingen av dessa två parter överhuvudtaget nämner. </div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
"Det finns väldigt få ekonomer helt utan bindningar och det måste P1-morgon och övriga medier dagligen hantera."<br />
Jaha.</div><div style="line-height: 1.5em;">Det är det jag trodde det journalistiska uppdraget går ut på; att finna personer som representerar alla möjliga perspektiv och som kan belysa frågor ur alla tänkbara vinklar och redovisa det för mediekonsumenterna. Ska vi tycka synd om dem för att det är så svårt att finna dessa ekonomer?<br />
Hur vore det om de höjde blicken lite utanför den inavlade bubbla av ekonomer som alla bekräftar samma världsbild, och istället bjöd in humanister, filosofer, historiker etc. som fick representera andra prespektiv och göra sina analyser?<br />
Peter Englund har exempelvis skrivit en lysande essä om tulpanbubblan i Holland på 1600-talet, och han har inga svårigheter att dra paralleller med dagens finansbubblor. Och jag kan, utan att lyfta en hög journalistlön, på rak arm finna minst tio olika personer som är väl så kunniga på ekonomi, och som mycket väl skulle kunna klä av affärsbankernas representanter in på bara skinnet vad det gäller ekonomiska analyser.<br />
Roos summerar:" "Höger- som vänsterekonomer", nationalekonomer knutna till högskolor eller universitet, ekonomer knutna till regeringens finanspolitiska råd såväl som LO-ekonomer. Alla kommer - över tid - till tals i P1-morgon."</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Problemet som jag ser det är att i princip samtliga dessa utgår från fel världsbild, vare sig de politiskt står till höger eller vänster. De är alla produkter av en (handelshög-?) skola som begränsat deras synfält, som försett dem med skygglappar. De alternativa rösterna hörs mycket sällan, utan avfärdas allt som oftast som "konspirationsteoretiker" eller liknande.<br />
Notera också att jag inte fick veta något om hur ofta affärsbankernas representanter förekommer i förhållande till andra "experter".</div><div style="line-height: 1.5em;">Nej, för mig låter det här svaret bara som goddag yxskaft. Om hon ens förstår vad jag avsåg med mina frågor, så undviker hon nogsamt att svara på dem.</div><div style="line-height: 1.5em;">Det är precis som det brukar vara med andra ord.</div>John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-26166622682583461942011-09-15T17:41:00.003+02:002011-09-15T18:00:14.796+02:00Hur man läxar upp borgenärer.<span class="Apple-style-span" style="background-color: white; color: #333333; font-family: 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 11px; line-height: 16px;"></span><br />
<div style="line-height: 1.5em;">Med anledning av att min blogg Bonus på Banken blev rätt uppskattad, så fortsätter jag sprida tips om hur vi kan sprattla emot i kommersialismens fångstgarn.</div><div style="line-height: 1.5em;">Jag bifogar därför ett helt autentiskt fall ur mitt brokiga liv som rättshaverist:</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;"><strong>Det började med</strong> att jag befann mig i ett trångmål, och därigenom handlade oförståndigt. Jag höll på med ett arbete som fordrade att jag kopplade upp mig mot Internet. Nu var saken den att jag någon vecka tidigare hade sagt upp mitt alltför dyra surf-abonnemang hos Telenor. Men jag hade kvar mitt USB-modem från dem, så jag var lättsinnig nog att använda det utan att kolla vad det skulle kosta. Tidigare hade jag betalat 499:-/månad, och då kunde jag tanka ned obegränsat med data från nätet.</div><div style="line-height: 1.5em;">Nu hade jag sagt upp det avtalet, men eftersom det bara handlade om att skicka och ta emot post så tänkte jag att det inte kunde kosta många kronor. Vad jag inte var medveten om var att datorn var inställd på att automatiskt hämta hem uppdateringar så snart jag kopplade upp mig.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">När räkningen kom en månad senare fick jag en smärre chock: Jag hade omedvetet tankat ned 374 Mb - á 15 kronor! Min vanliga samtalskostnad låg som vanligt runt tusenlappen. Men ovanpå det hade jag således surfat för drygt fem tusen kronor!</div><div style="line-height: 1.5em;">Det här är några år sedan, och priserna var betydligt högre då. Men att surfa för fem tusen är ändå lite magstarkt. I synnerhet som jag månaden innan hade tankat ned över 13 Gb och endast betalat ett fast pris om 499:-.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Fem tusen kronor är mer än min ekonomi klarar av som ”oförutsedd” utgift på en månad, så räkningen gav mig ett huvudbry. Men jag kom då ihåg hur min far, som var av den gamla stammen, brukade yla: ”Ocker!” när han ansåg någonting var för dyrt. Jag hade således det ordet i min vokabulär, och när jag i min förtvivlan försökte finna en utväg ur mitt dilemma dök minnesbilden av hans protester upp. Så jag sökte efter ocker i Rixlex, detta utmärkta verktyg för alla som vill se vilka lagrum som definierar vårt samhälles gränser.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Jag fann snart den lagtext som brukar kallas ockerlagstiftningen. Brottsbalkens nionde kapitel, § 5 lyder:</div><div style="line-height: 1.5em;"><strong>Den som vid avtal eller någon annan rättshandling begagnar sig av någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag inte skall utgå, döms för ocker </strong><strong>till böter eller fängelse i högst två år.</strong></div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;"><strong>För ocker döms också den som vid kreditgivning i näringsverksamhet eller i annan verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, bereder sig ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen.</strong></div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;"><strong>Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag (1986:123).</strong></div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Döm om min glädje över att finna en lagtext som, enligt min tolkning av texten, uppenbarligen skulle rädda mig ur den prekära situationen. Jag skrev således ett brev till Telenor (Se nedan) där jag förklarade att jag betalat in det jag ansåg vara skäligt – den del av fakturan som utgjordes av den vanliga telefonin. Men jag förklarade också att jag inte avsåg att betala den del av räkningen som utgjordes av mitt surfande, med hänvisning till ockerlagstiftningen. När jag betalat 499 kronor för att tanka ned 13 Gb månaden innan, kan det inte betraktas som ett skäligt pris att ca 3% av den informationsmängden skulle kosta över 1000% mer nästa månad.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Dessutom gick jag in på närmaste polisstation med fakturan i högst hugg. Det blev ett visst rabalder innan jag fick göra någon polisanmälan alls - de menade att jag hade ingått ett avtal med Telenor och att jag därför fick skylla mig själv. Men när jag hotade med att polisanmäla dem för att jag inte fick göra en polisanmälan gav de upp och tog emot min polisanmälan.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Jag gjorde en rejäl researsh också - kontaktade Konsumentverket (som var mycket intresserade eftersom de polisanmält en smslånetjänst för ocker), jurister på Handelshögskolan, Jytte Guteland i SSU (som också polisanmält ett sms-låneföretag) samt riksåklagaren. Taggad till tänderna förberedde jag mig på en rättegång som jag insåg skulle göra mig skuldsatt i resten av mitt liv om jag förlorade. </div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Då kom det ett brev från Telenor där de bestämt hävdade att de hade rätten på sin sida, men att de - liksom för att vara schyssta - avskrev hela det aktuella beloppet: 5544,16.</div><div style="line-height: 1.5em;">Jojo.</div><div style="line-height: 1.5em;">De är ju kända för att låta nåd gå före rätt. Not.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Nå, det blev ett happy end för mig den här gången. Men för att förhindra att det blir Happy End för Telenor och andra skurkbolag i framtiden har jag tagit på mig uppgiften att missionera om ockerlagstiftningen.<br />
<br />
</div><div style="line-height: 1.5em;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnzTiXN4qitCbVEu4r62wgAkFXTOaQGKq9S5Sd6u6JqsGqjEA3-ldpULJzlM1ue99o9YXvV2gRQBoKnGIxr58b75UV0V09ZcikT7X2SaGYz8ZlbVFIxKU0RswOmCIIKaWwZAxx/s1600/Varningsskylt.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="229" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnzTiXN4qitCbVEu4r62wgAkFXTOaQGKq9S5Sd6u6JqsGqjEA3-ldpULJzlM1ue99o9YXvV2gRQBoKnGIxr58b75UV0V09ZcikT7X2SaGYz8ZlbVFIxKU0RswOmCIIKaWwZAxx/s320/Varningsskylt.jpg" width="320" /></a></div><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Tyvärr finns det ännu smolk i bägaren.</div><div style="line-height: 1.5em;">Åklagare vill inte ta i fallen med sms-lånen, utan hänvisar till att det måste drivas som privatmål. Men man kan inte få rättshjälp för belopp på mindre än ett halvt basbelopp, så då riskerar man sin ekonomi för resten av livet om man skulle förlora.</div><div style="line-height: 1.5em;">Och att åklagaren vägrar ta i fallen beror på, anar jag, att de är livrädda för att behöva sätta en gräns för vad som är skäligt - det är mot den fria marknadens princip. Finns det en idiot som är beredd att betala ex 1000 % i ränta så är det väl ok enligt marknadsprincipen, men inte enligt ockerlagstiftningen. Så den lag som följt oss sedan vikingatiden har således satts ur spel, eller övergått från att vara ett skydd för vanliga människor till att skydda företag istället.</div><div style="line-height: 1.5em;">Vi måste alla gemensamt bekämpa det, och det är därför jag delar med mig av mina erfarenheter.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Jag hoppas att det kan inspirera just dig som läser det här, att börja jävlas tillbaka mot dem som bara ser oss som lättlurade konsumenter. </div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Här följer mitt brev till Telenor:</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">" Göteborg den 26 juli 2007</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Bäste handläggare å Telenor.</div><div style="line-height: 1.5em;">Undertecknad bestrider härmed faktura nr: 5003263XXXX, utställd på Johan Löfquist, kundnummer: XXXXXXX-01. Fakturan bestrids på följande grunder:</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Av den debiterade summan, 6521:-, anser jag att följande poster är rimliga:</div><div style="line-height: 1.5em;"> - abonnemang 748,75</div><div style="line-height: 1.5em;"> - samtal till mobil utomlands, 2 st 67,83</div><div style="line-height: 1.5em;"> - särskilda samtal, 3 st 88,00</div><div style="line-height: 1.5em;"> - SMS, in och utrikes, 3 st 22,50</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Summa: 927,08</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;"> Den sista fakturaposten, GPRS/3G - 372,43 MB, till en summa av totalt 5 544,16 anser jag vara oskäligt. En del av kostnaderna kan jag förvisso se att jag är skyldig att betala, eftersom jag har utnyttjat en tjänst. Men majoriteten av kostnaden är debiterad för två tillfällen när jag kopplade upp min lap-top för att kolla min mail. Under den tiden skedde en uppdatering av något program som låg och tickade på utan att jag vare sig uppmärksammade det, eller på något sätt förvarnats av Er om att det var en orimligt kostsam uppkoppling. Jag uppskattar att nästan all volym tankats ned vid dessa två tillfällen.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Jag anser att Ni begagnat Er av mitt trångmål, oförstånd och lättsinne och beroende ställning till Er, och att Ni kräver ett vederlag som står i ett uppenbart missförhållande till motprestationen.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Ni och andra operatörer går ut i marknadsföring med att man kan få obegränsad nedladdning för ca 200 kronor i månaden, eller max 9 kronor per dygn. Den vara som i det ena fallet kan fås i obegränsad mängd till en kostnad av 199:-/månad eller 9:-/dygn, kan orimligen kosta nära sextusen för ett par timmars uppkoppling.</div><div style="line-height: 1.5em;">Jag ser således Er faktura som en kriminell akt i enlighet med Brottsbalken (1962:700), 9 kap., 5 §.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Vidare anser jag att Ni inte i tillräcklig grad informerat mig om de orimliga kostnaderna för att surfa genom mitt mobilabonnemang, och att ni således bryter mot konsumenttjänstlagen alt konsumentköplagen.</div><div style="line-height: 1.5em;">Jag är dock villig att förhandla om en rimlig prissättning av den ifrågasatta fakturaposten.</div><div style="line-height: 1.5em;">Jag kommer också att, å det snaraste, betala den del av fakturan som jag anser vara skälig.</div><div style="line-height: 1.5em;">Övrigt belopp kommer jag sätta in hos Länsstyrelsen i väntan på att ärendet avgörs.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Jag ber Er också notera att jag i fortsättningen kommer att debitera 1200:-/timme (minimidebitering 2 timmar) för all vidare korrespondens i ärendet, om Ni inte vill förhandla om priset.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Hälsningar</div><div style="line-height: 1.5em;">Johan B. Löfquist</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">"Ett litet tillägg:</div><div style="line-height: 1.5em;">Tack för alla uppmuntrande kommentarer.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Sprid gärna den här sidan; jag vill att folk känner till den här lagen och börjar protestera mot ett i grunden sjukt system, där vi degraderats från medborgare till konsumenter. Jag vill också visa att man inte behöver vara rädd för att ringa runt och tala med människor. Ljug och säg att ni är frilansjournalister och håller på att skirva en story - då pratar de flesta. Man kan vara ärlig också och säga att man bara är en nyfiken medborgare som har rätt att veta - men jag är inte säker på att ärlighet varar längst i det här fallet.</div><div style="line-height: 1.5em;">Med lite fräckhet kommer man långt.</div><div style="line-height: 1.5em;">Om man säger att man är journalist kommer man högre upp i hiarkierna, anar jag. Det är heller ingen skyddad titel, så man begår inget brott. Det är mer än vad man kan säga om alla dem som försöker undanhålla oss gräsrötter fakta om hur vårt land styrs. </div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Jag kan också tillägga att den lärare på Handelshögskolan i Göteborg, som sades vara den mest kunnige på området, Kristina Rammberg, är övertygad om att om ett sådant fall skulle drivas ända upp till HD så skulle domstolen komma fram till att lånet skulle förklaras ogiltigt, eller åtminstone räntan.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Så om nu staten anser att sms-lånen, som fört omkring 50 000 människor - främst unga - till Kronofogden, är ett så stort problem som man låtit göra gällande, varför har man då inte sett till att driva ett rättsfall? Nej, istället har åklagaren beslutat att lägga ned ärendet för att man bedömt att gärningen ej är ett brott, enligt en av de poliser jag talat med. Jag har också talat med personer på åklagarämbetet, och SSU-ordföranden Jytte Guteland sa att hon bara kunde beklaga att ärendet lagts ned: "Det är många unga som hamnar i skuldfälla, och sedan får en mycket lång uppförsbacke för att komma på fötter igen."</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Men ockerföretagen finns kvar, även om skärpt till lagen en smula.Vad det handlar om egentligen, tror jag, är helt enkelt att man inte vågar försöka definiera vad "<strong>som står i uppenbart missförhållande till motprestationen.</strong>" Det går nämligen stick i stäv med vad "marknaden" vill. På den fria marknaden finns inget oskäligt pris, där handlar det om att lura av sina medmänniskor så mycket pengar som möjligt. Kan man få någon att betala så är det skäligt, enligt marknadstänket.</div><div style="line-height: 1.5em;"><br />
</div><div style="line-height: 1.5em;">Men enligt den uråldriga ockerlagen, som bygger på någon form av sund handelstradition där två i förhandlingen jämbördiga parter möts för att komma överens, så finns det en gräns för hur mycket man får ta betalt för en produkt eller tjänst. En förvisso diskuterbar, men ändå moralisk, etisk gräns för vad som kan accepteras.Den gränsen har satts ur spel, anser jag.</div><div style="line-height: 1.5em;">Och som värdemätare på vilket samhälle vi skapat tycker jag att det är rätt tragiskt. Människan kommer inte i första hand, företagens - marknadens - väl och ve kommer alltid först.</div><div style="line-height: 1.5em;">Jag hoppas att jag får uppleva en bättre värld än så innan min tid är ute. </div>John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-20396444185822128102011-01-26T13:57:00.000+01:002011-01-26T13:57:46.886+01:00Frågor till Reinfeldt<div class="MsoNormal"><span style="color: black; font-family: "Courier New"; font-size: 10.0pt;">I eftermiddagens frågestund i radions P1 med vår stadsminister Reinfeldt har jag ett par frågor som jag väldigt gärna vill ha besvarade.<br style="mso-special-character: line-break;" /> <!--[if !supportLineBreakNewLine]--><br style="mso-special-character: line-break;" /> <!--[endif]--><o:p></o:p></span></div><div class="MsoNormal"><span class="apple-style-span"><span style="color: black; font-family: "Courier New"; font-size: 10.0pt;">Jag har hört att regeringen gång efter annan försvarat den svenska truppnärvaron i</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="color: black; font-family: "Courier New"; font-size: 10.0pt;"> </span></span><span class="apple-style-span"><span style="color: black; font-family: "Courier New"; font-size: 10.0pt;">Afghanistan med att det dels är ett krig mot terrorismen, dels att det är ett krig mot</span></span><span class="apple-converted-space"><span style="color: black; font-family: "Courier New"; font-size: 10.0pt;"> </span></span><span class="apple-style-span"><span style="color: black; font-family: "Courier New"; font-size: 10.0pt;">knarket. Det hävdade bland andra Carl Bildt i en lördagsintervju i P1 för ca ett år sedan.</span></span><span style="color: black; font-family: "Courier New"; font-size: 10.0pt;"><br />
<span class="apple-style-span">Men kan statsministern då förklara för oss väljare varför kriget mot terrorismen</span><span class="apple-converted-space"> </span><span class="apple-style-span">inte inkluderar den terroristdömde och internationellt efterspanade Luis Clemente</span><span class="apple-converted-space"> </span><span class="apple-style-span">Faustino Posada Carriles? Denne har bland annat fällts för det bombdåd som kostade 73</span><span class="apple-converted-space"> </span><span class="apple-style-span">kubaner livet 1976, när han lät spränga ett kubanskt flygplan i luften.</span><br />
<span class="apple-style-span">Sedan 2005 befinner sig Carriles i USA på flykt undan ett fängelsestraff i Venezuela,</span><span class="apple-converted-space"> </span><span class="apple-style-span">men de amerikanska myndigheterna ställer honom inte till svars för terroristbrott, utan</span><span class="apple-converted-space"> </span><span class="apple-style-span">för brott mot immigrationslagarna. USA vägrar lämna ut honom till Venezuela med</span><span class="apple-converted-space"> </span><span class="apple-style-span">hänvisning till att han riskerar tortyr [sic!].</span><br />
<span class="apple-style-span">Är det skillnad på terrorister och terrorister tycker du?</span><br />
<span class="apple-style-span">Är det inte besvärande att Sverige har ett långtgående vapensamarbete med en stat som</span><span class="apple-converted-space"> </span><span class="apple-style-span">skyddar en av Latinamerikas mest notoriska terrorister?</span><br />
<br />
<span class="apple-style-span">Den andra frågar gäller kriget mot knarket:</span><br />
<span class="apple-style-span">Talibanregimen i Afghanistan hade i princip utplånat alla vallmo-odlingar när USA</span><span class="apple-converted-space"> </span><span class="apple-style-span">attackerade 2001, men idag står Afghanistan för ca 90 % av världshandeln med opium.</span><span class="apple-converted-space"> </span><br />
<span class="apple-style-span">Ryssarna har, juni 2010, givit amerikanska militärledningen exakta koordinater till 175</span><span class="apple-converted-space"> </span><span class="apple-style-span">opiumlaboratorier, men hittills har man inte anfallit mer än en handfull av dessa, och</span><span class="apple-converted-space"> </span><span class="apple-style-span">då först sedan ryssarna legat på och själva deltagit i räderna.</span><br />
<span class="apple-style-span">Anser statsministern verkligen att "kriget mot knarket" är ett argument för svensk</span><span class="apple-converted-space"> </span><span class="apple-style-span">truppnärvaro i Afghanistan? Är det inte i själva verket ett kapitalt misslyckande i</span><span class="apple-converted-space"> </span><span class="apple-style-span">kriget mot knarket?</span><br />
<br />
</span><span class="apple-style-span"><span lang="EN-GB" style="color: black; font-family: "Courier New"; font-size: 10.0pt; mso-ansi-language: EN-GB;">Med vänliga hälsningar,</span></span><span lang="EN-GB" style="color: black; font-family: "Courier New"; font-size: 10.0pt; mso-ansi-language: EN-GB;"><br />
<span class="apple-style-span">Johan B. Löfquist</span><br />
<span class="apple-style-span">Göteborg</span><br />
<br />
<span class="apple-style-span">Ett par klipp som fördjupar bakgrunden till mina frågor:</span><span class="apple-converted-space"> </span><br />
</span><span class="apple-style-span"><span style="color: black; font-family: "Courier New"; font-size: 10.0pt;"><a href="https://webbmail.loopia.se/horde/services/go.php?url=http%3A%2F%2Fwww.youtube.com%2Fwatch%3Fv%3DtPBW0QxLGf0" target="_blank"><span lang="EN-GB" style="color: #333333; mso-ansi-language: EN-GB; text-decoration: none; text-underline: none;">http://www.youtube.com/watch?v=tPBW0QxLGf0</span></a></span></span><span lang="EN-GB" style="color: black; font-family: "Courier New"; font-size: 10.0pt; mso-ansi-language: EN-GB;"><br />
<br />
<span class="apple-style-span">The New York Times, May 20, 2001:</span><br />
<span class="apple-style-span">"The first American narcotics experts to go to Afghanistan under Taliban rule have</span><span class="apple-converted-space"> </span><br />
<span class="apple-style-span">concluded that the movement?s ban on opium-poppy cultivation appears to have wiped out</span><span class="apple-converted-space"> </span><br />
<span class="apple-style-span">the world?s largest crop in less than a year, officials said today."</span><br />
</span><span class="apple-style-span"><span style="color: black; font-family: "Courier New"; font-size: 10.0pt;"><a href="https://webbmail.loopia.se/horde/services/go.php?url=http%3A%2F%2Fwww.nytimes.com%2F2001%2F05%2F20%2Fworld%2Ftaliban-s-ban-on-poppy-a-success-us-aides-say.html" target="_blank"><span lang="EN-GB" style="color: #333333; mso-ansi-language: EN-GB; text-decoration: none; text-underline: none;">http://www.nytimes.com/2001/05/20/world/taliban-s-ban-on-poppy-a-success-us-aides-say.html</span></a></span></span><span lang="EN-GB" style="color: black; font-family: "Courier New"; font-size: 10.0pt; mso-ansi-language: EN-GB;"><br />
<br />
<span class="apple-style-span">Reuters, Feb 19, 2009:</span><br />
<span class="apple-style-span">"More than seven years after the U.S.-led invasion, Afghanistan still grows more than 90</span><span class="apple-converted-space"> </span><br />
<span class="apple-style-span">percent of the world?s illegal opium poppies, the source of heroin."</span><br />
</span><span class="apple-style-span"><span style="color: black; font-family: "Courier New"; font-size: 10.0pt;"><a href="https://webbmail.loopia.se/horde/services/go.php?url=http%3A%2F%2Fuk.reuters.com%2Farticle%2FidUKTRE51I2II20090219" target="_blank"><span style="color: #333333; text-decoration: none; text-underline: none;">http://uk.reuters.com/article/idUKTRE51I2II20090219</span></a></span></span></div>John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-74727619286233152712010-12-04T00:51:00.004+01:002011-12-23T18:45:43.381+01:00En julbetraktelse.<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgp9WiZmfMxh05KKh539qp7GZIwGsMBuMCHI_BYTgHi8nqneU27UwZxhKXm0Coj0ldi7sIsnUIpNuW2ygNgKecHE6vldvac60nxOkt9Mx03mAKaW4SVJ7rsPHAb-9GalpsOvuha/s1600/Sn%25C3%25B6gata.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="321" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgp9WiZmfMxh05KKh539qp7GZIwGsMBuMCHI_BYTgHi8nqneU27UwZxhKXm0Coj0ldi7sIsnUIpNuW2ygNgKecHE6vldvac60nxOkt9Mx03mAKaW4SVJ7rsPHAb-9GalpsOvuha/s400/Sn%25C3%25B6gata.JPG" width="400" /></a></div><br />
1. <br />
November.<br />
Det är ännu bara november, men överallt på stan är det julpyntat redan, och julhandeln förväntas öka ännu ett år. Ekonomiska kriser är relativt, och nu har den senaste redan glömts, tycks det. Hushållen lånar återigen upp så att försiktiga ekonomer börjar varna för en ny lånebubbla.<br />
<br />
65 miljarder: Det är den summa som vi förväntas lägga på julklappar i år. Eller drygt 6500 per person som bor i landet. Med tanke på hur många det blivit som är arbetslösa, sjukskriva och som går på socialbidrag – för vilka dessa 6500 i julklappsinköp är en ren utopi – blir det rejält med klappar för alla de barn som har välbeställda föräldrar. Det kan vara på sin plats att påpeka att våra barn redan nu har dubbelt så mycket leksaker som barnen på 90-talet hade.<br />
<br />
Har man vistats en tid i ett slumområde i något av världens mindre lyckligt lottade länder, är det inte lika lätt att se en sådan köpfest med blida ögon. I synnerhet som en majoritet av de produkter vi konsumerar bygger på utnyttjande av arbetskraft i fattiga länder; ett gigantiskt överuttag av naturresurser, samt förödande föroreningar av vår gemensamma natur. <br />
<br />
Antagligen är det få personer i vårt land som inte känner till att sånt förekommer, men majoriteten anar antagligen vare sig omfattningen av det, eller de kort- respektive långsiktiga konsekvenserna, för då skulle det krävas ren ondska att fortsätta konsumera som vanligt.<br />
På något sätt blir därför julen som en jättelik symbol för människors strutsmentalitet: ”Det är ju så fint med julen, barnen blir så glada, och visst är det hemskt med alla som far illa i u-länderna men det är ju så långt borta och dessutom så kan ju inte lilla jag göra något… Men vi spelar faktiskt på Postkodlotteriet, och brukar skänka en slant till Greenpeace …”<br />
<br />
Jordbävningar, översvämningar och andra naturkatastrofer – sånt som händer andra, där borta, på behörigt avstånd – är påminnelser som får oss att köpa ett avlatsbrev genom att skänka en slant och döva vårt gnagande samvete. Tsunamin kom bara för nära, blev en verklighet för oss också, en verklighet som annars bara drabbar där borta.<br />
Låter jag cynisk?<br />
Det är jag inte, men kanske lite krass. Och jag känner andra genom mig själv; de fel och brister jag pekar ut hos andra känner jag väl igen hos mig själv, så därför kan jag kosta på mig att vara hård i mina omdömen – udden är ständigt riktad mot mig själv också.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkKUByW1jFGEgsTYQr9TX6vTHrRtTdzgQNL3m8StYHz1Wt6pMjDDiF5wU9nI3WjjosFhOiTmIb702CB43GiL5oMIfZpSje8McvSerQapNQUChsA2UIycqOj_ZOUUDNI5igGC6k/s1600/Lykta.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="296" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkKUByW1jFGEgsTYQr9TX6vTHrRtTdzgQNL3m8StYHz1Wt6pMjDDiF5wU9nI3WjjosFhOiTmIb702CB43GiL5oMIfZpSje8McvSerQapNQUChsA2UIycqOj_ZOUUDNI5igGC6k/s400/Lykta.JPG" width="400" /></a></div><br />
2.<br />
December.<br />
Jag har inte alltid varit julhatare. <br />
Det var en gång när jag också med förväntan såg fram mot julen, när jag som liten knatte med tindrande ögon gick från fönster till fönster på julskyltningen, som alltid inföll den första advent och kallades Skyltsöndagen.<br />
<br />
Skyltsöndagen. Jag tyckte som barn att det lät sakralt; som något kyrkligt likt Palmsöndagen eller Bönsöndagen. Det var inte så långsökt som det kanske kan förefalla yngre läsare, då julen på den tiden var en kristen högtid. Den föregicks av fyra adventssöndagar, och i min familj var det självklart att minst en skulle genomlidas vid ett besök i kyrkan. Och i åtminstone en handfull skyltfönster stod det en julkrubba uppställd. <span style="font-family: 'Times New Roman'; font-size: 12pt;">(Jag vill minnas att den lokale järnhandlaren ett år hade tillverkat en julkrubba i naturlig storlek av de saker han saluförde, med sopar, skyfflar och andra varor strategiskt placerat i scenografin. Men det kan också vara ett utslag av det dåliga minne jag tidigare beskrivit:</span> <a href="http://zenigen.blogspot.com/2010/04/po-om-po-bleknar-minnesbilderna.html">http://zenigen.blogspot.com/2010/04/po-om-po-bleknar-minnesbilderna.html</a> ) Det var således ganska logiskt att tro att också skyltsöndagen var en religiös högtid. Hur rätt jag hade, på sätt och vis, skulle jag dock inte förstå förrän många år senare, när det blivit uppenbart att Mammon blivit vår nya Gud.<br />
<br />
Advent var något jag som barn såg fram emot. Dels blev det så mysig stämning när vi i familjen tände ljus till frukosten och kvällsfikat, och dels var det en så praktisk nedräkning mot årets höjdpunkt: Julafton. <br />
I skolan satte fröken fram julkrubban fredagen före första advent, tände ljus och läste valda delar ur bibeln. Så fick vi fick sjunga julsånger och psalmer ackompanjerade av tramporgeln som stod på podiet, bredvid katedern.<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAjkRgpjPhP0prL1N4a10N8TWujKb9_di_-G9XwriieQb0MvBh_SInktAv7gCTtlrZCPYVeb8ZIsqZtZh3IQ3bqbw2DIvK-mFvRxUtyKI7YsfPfrISM9Brou18xxxJelhI9ZAI/s1600/Klassfoto.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="213" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAjkRgpjPhP0prL1N4a10N8TWujKb9_di_-G9XwriieQb0MvBh_SInktAv7gCTtlrZCPYVeb8ZIsqZtZh3IQ3bqbw2DIvK-mFvRxUtyKI7YsfPfrISM9Brou18xxxJelhI9ZAI/s320/Klassfoto.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">På den tiden julen var jul.</td></tr>
</tbody></table>Kristendomskunskapen i skolan var för övrigt en ren propagandakampanj för kyrkan och något ifrågasättande av auktoriteter ingick inte i utbildningen på den tiden. Sekulariseringen hade förvisso börjat få grepp om Sverige, men mer som en välfärdseffekt – att folk söker sig till högre makter i svåra tider när de behöver hjälp, inte när allt är som det ska - än som ett aktivt ifrågasättande av det kristna samhället. Min fröken de första två åren var en äldre kvinna som jag av någon orsak kommer att tänka på när jag ser damen i barnprogrammet Babar et de la vieille dame, eller kanske lite som Fru Prussiluskan i Pippi Långstrump – fast mycket snällare och lite längre. Men det där sista kan ju bero på att jag var kortare då, och med mina nära två meter är totalt sett inte många år i mitt liv som jag har tvingats se upp till folk, rent bokstavligt. <br />
<br />
Min fröken hade ett milt och vänligt ansikte, om är rätt fårat, som också var en avspegling av hennes sinnelag. Men hennes namn, som jag så många gånger som barn uttalat, är nu förpassat till glömskans arkiv. Jag har inte många minnen från dessa två första skolår egentligen, men fröken var snäll och så gjorde hon smör en gång, av riktig bonnagrädde som hon vispade för hand i en evighet innan hon kunde bjuda på Mariekex med det hemgjorda smöret på. De är fortfarande en favorit – även om jag inte gör smör så ofta. <br />
Jag kommer också ihåg att varje skoldag inleddes med att fröken trampade igång en psalm på tramporgeln, och vi fick sjunga som en godmorgonhälsning. Om man bortser från musikvalet på den tiden kan jag inte låta bli att tänka att det var en fin start på dagen, som borde införas på alla skolor och arbetsplatser: En gemensam morgonsång, för att påminna oss om att vi faktiskt hör ihop och ska arbeta för en bättre värld för våra barn och barnbarn. Men sånt är ju flumpedagogik, anar jag att Björklund skulle säga.<br />
<br />
Nå, kristendomens påverkan på samhället var vid den här tiden fortfarande stor, och att vi alls fick läsa om andra religioner var antagligen mest för att vi skulle få veta hur konstigt ”de andra” betedde sig. För oss barn var det givetvis rätt svårt att värja sig. Ett år gick jag till och med i söndagsskola, anmäld av välmenande men okritiska föräldrar. Antagligen var jag alltför ogudaktig, för det enda resultatet av all kristen propaganda blev att jag – tio år senare - började läsa om alla andra religioner istället. <br />
Men det är en annan historia.<br />
<br />
När skyltsöndagen äntligen infann sig var den efterlängtad. Alla skyltfönstren i hela samhället hade förvandlats över en natt; från vardag till en kittlande påminnelse om vad julaftonen skulle kunna komma att medföra. (Egentligen var det över en eftermiddag och en natt, för på den tiden stängde affärerna klockan ett på lördag, och då gällde det att man hade det man behövde för helgen.)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMQbGpHNUXDTmc9GgpZk4z_YJ7roRLONBbEw-uyq576ApqGAXc9L6tsi-2rVYpJjRl_FUF7T6Hvr4Hj_z5SthHoNGI-JMXQmTyUWiW75IkvLDmhdjdyi0RN8gz1jXMSlW2SUJ0/s1600/Sn%25C3%25B6tr%25C3%25A4d.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMQbGpHNUXDTmc9GgpZk4z_YJ7roRLONBbEw-uyq576ApqGAXc9L6tsi-2rVYpJjRl_FUF7T6Hvr4Hj_z5SthHoNGI-JMXQmTyUWiW75IkvLDmhdjdyi0RN8gz1jXMSlW2SUJ0/s320/Sn%25C3%25B6tr%25C3%25A4d.JPG" width="215" /></a></div>Järpen hade på den tiden en bygata där i huvudsak alla butiker fanns, likt en stad i någon av alla de amerikanska westernfilmer som visades i den statskontrollerade televisionens enda svart-vita kanal. Fast Järpen var inte lika dramatisk förstås, även om vi några år senare som mopedburen ungdom kom att hävda att Järpen låg väster om lagen. (Snutarna från Östersund som emellanåt kom och såg sig om i provinsen var betydligt mer fruktade än Järpens motsvarighet till Kling & Klang – Aspholm och Hallebratt.) <br />
<br />
Järpens alla butiksinnehavare tog julskyltningen på fullaste allvar, och lördagen innan var det gardiner och målarpapp för alla fönster, och det var stort hemlighetsmakeri kring hur skyltningen skulle se ut. Skyltsöndagen var årets höjdpunkt för alla landets dekoratörer, men jag betvivlar att det fanns några utbildade sådana i Järpen. Istället var det personalen, eller chefen själv, som efter bästa förmåga och fantasi komponerade något som de trodde skulle framkalla ahhh:n och ohhh:n hos betraktarna. <br />
<br />
Vad jag då inte visste, var att Skyltsöndagen var en tämligen färsk tradition. Den första julskyltningen i Sverige skedde i Stockholm 1953, men eftersom det var en så brilliant, säljande idé blev det genast succé, och kopierades och spreds med en för den tiden imponerande snabbhet. Man ska komma ihåg att det här var på den tiden människor fortfarande skrev brev för hand, stoppade dem i kuvert som förseglades, försågs med en mottagaradress, frankerades och lades på brevlådan. Tänk så många moment för att skicka ett mail! Och trots allt arbete kunde det ta dagar innan brevet nådde sin mottagare. <br />
(Men det kanske märkligaste av allt är att på den tiden kunde avsändaren vara förvissad om att ingen i transportledet fram till adressaten någonsin skulle komma på tanken att öppna brevet och ta del av dess innehåll: Tänka sig – en tid när staten inte skyllde på terrorister och pedofiler för att få en orsak att spionera på folket!)<br />
<br />
Eftersom jag är en sann Löfquistare har jag faktiskt inte en aning om när julskyltningen började. Det var antagligen en officiell öppning, med blåsorkester och kommunfullmäktiges ordförande som höll tal eller möjligen någon präst som fick påminna oss om julens egentliga syfte och mening; att vi borde ägna de svältande barnen i Biafra en tanke, och stoppa en peng i Lutherhjälpens sparbössa i papp som stod på köksbordet i snart sagt vart och vartannat hem, med bilder på bruna barn med uppsvällda magar och flugor parkerade i hela ansiktet – bilder som gav oss barn dåligt samvete på något märkligt sätt när vi åt frukost. Men all sådan eventuell underhållning missade jag, för Löfquistarna är kända, med enstaka undantag - genetiska ”mishaps” eller mutationer? - för att ligga i osynk med allt vad mätbar tid heter.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUGb2gmxvRoLuGuAgNkLlJftmH93oxzKmZ7WQOcf12M3lhqZOrnjg641WDhwNwyG7fcLzaPGSVQJXyHRsavaSMxcPsEoRTCpgQqI0s5LNLB1hTHhVR8B-Zy5cwzmdVjyouUKgg/s1600/F%25C3%25B6nster.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="400" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUGb2gmxvRoLuGuAgNkLlJftmH93oxzKmZ7WQOcf12M3lhqZOrnjg641WDhwNwyG7fcLzaPGSVQJXyHRsavaSMxcPsEoRTCpgQqI0s5LNLB1hTHhVR8B-Zy5cwzmdVjyouUKgg/s400/F%25C3%25B6nster.JPG" width="261" /></a></div>Mina minnesbilder av Skyltsöndagen är att det var mörkt och kallt, oftast rätt höga snödrivor så tidigt på vintern, och ofta stjärnklart. Hela byn pulserade av ”good vibrations”, människor var uppklädda, rosenkindade och glada, stannade mest varannan meter för att byta några kommentarer med vänner och bekanta. Utanför alla butiker och skyltfönster brann det marschaller, och andedräkterna stod som ljusa plymer ut från folks munnar. <br />
Så där gick vi, hela familjen, genom hela byn och tittade i fönster efter fönster, hejade på vänner, pratade om julklappar och önskelistor. Vi barn kunde ibland hinna med ett smärre snöbollskrig med klasskamrater och andra, medan våra föräldrar kallpratade i kylan.<br />
<br />
Naturligtvis var hemvärnet med – det var en av årets stora manövrar, och ett gyllene tillfälle få visa upp sig och att rekrytera nya medlemmar. De hade smällt upp ett stort militärtält, tänt upp i kaminen och serverade korv och glögg – alkoholfri till barnen och starkglögg till de vuxna. Det var inte heller ovanligt att man också kunde få en sup ljumsktempererad Renat eller Explorer ur någon medhavd fickplunta, men det var förbehållet de vuxna. Naturligtvis var det Lottakåren som stod för trakteringen, medan männen förevisade vapen, bandvagnar och annat. Och bjöd på en sup.<br />
<br />
Jag hoppas nu att ni kan föreställa er det här doftriket som man möttes av när man från det snökalla vintermörkret steg in i ett varmt, vedeldat tält. Först är det militärlukt från tältet; den tunga, bruna, lätt mögliga doften av välanvända maskeringsnät och kraftigt rökimpregnerad tältduk; kåddoft från det täta lagret av nybrutet granris på den snötäckta marken; den inbjudande doften av björkved och näver; de varma dunsterna från serveringen - kaffe, glögg, saft; icke att förglömma de långa, bleka, kokta varmkorvarna, nedkladdade med senap och ketchup och serverade au naturell i ett glättigt smörpapper. Och med alla andra dofter blandade sig då och då små moln av alkohol, utskickade med andedräktsplymer från munnarna på rödkindade herrar, och en och annan dam som huttat i smyg - men då med en lite sötare, mildare dunst.<br />
<br />
Nog ger doftminnet de starkaste minnesbilderna. Långt efter det att de riktiga bilderna bleknat bort och ersatts av idylliserade skenbilder, sitter dofterna ännu kvar i näsan och kolorerar minnena.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxUynGi2_rxDLIZJ2bncYPphOtA-Q5ye69mVKzQGzW3xCMWJRftTLs3kcvHLYTSHvcs2pdM54mxr82VkzLJNvzMzMxyQlO1UfpHBKs9F7GLzTuKicd3bwrl-FZCkSIYZKWSOse/s1600/Grisen.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxUynGi2_rxDLIZJ2bncYPphOtA-Q5ye69mVKzQGzW3xCMWJRftTLs3kcvHLYTSHvcs2pdM54mxr82VkzLJNvzMzMxyQlO1UfpHBKs9F7GLzTuKicd3bwrl-FZCkSIYZKWSOse/s400/Grisen.JPG" width="373" /></a></div><br />
3.<br />
Eftertanke.<br />
Mina så starka julminnen hänger starkt ihop med alla dofterna, och så fungerar vi nog alla. Doftminnet ger de starkaste bilderna.<br />
Jag tänker på dagens barn, och sörjer den doftskatt de går miste om i halvfabrikatens tidevarv.<br />
Alla veckorna före jul som förr var fyllda av vardagsbestyr inför julen som alla doftade på olika sätt. Visst är det bekvämt och ”sparar” mycket tid att köpa halvfabrikat och färdiglagat. Men den tid vi sparar måste betalas med arbete, så i slutändan är den köpta inlagda sillen, den färdiglagade Janssons frestelsen och alla de andra färdigrätterna vi ställer fram på julbordet en ren förlust - framför allt ur ett doftperspektiv. På samma sätt förhåller det sig med bullarna, kakorna och brödet; med köttbullarna och julkorven, med skinkan, revbensspjällen – ja, kort sagt allt vi äter till jul. Vi offrar en värld av dofter när vi i vår ambition att spara tid och förenkla julstöket.<br />
<br />
Om man nu vill ge sina barn en riktigt minnesvärd jul, så tror jag att det enklaste sättet är att bjuda dem på en helt fantastisk doftvärld genom att laga all maten själv, med riktiga råvaror. Och helst ekologiskt, förstås. Samtidigt kan man lära sina barn hur man lagar mat från grunden, och därigenom visa dem hur gott det egentligen ska smaka. Och att lära dem att man ska laga mat med kärlek – det är alltid den bästa kryddan. <br />
Kan man ge sina barn en bättre julklapp?<br />
<br />
Nå, nu ska jag återigen erkänna att jag själv inte varit den bästa på det här. Det har tagit mig mycket filosoferande och egna erfarenheter att komma fram till dessa självklarheter. Och kanske är gör jag mig bara skyldig till ett fåfängt romantiserande – minnet är ett dåligt sanningsvittne.<br />
<br />
Det skulle vara kul att höra om någon i min generation känner igen sig, eller är det bara mina minnesier (en blandning av minnen och fantasier)?<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8AA2zhLemw_1MVaF5mOEmttOMmxiWHGn3k7JkOd5e8-JOJvLRuOA2PAyAPFWJdd6lp7pM20XuOKuIi1i-K9-j13fJNMMUSJ7VMQOGjj_SluIsLn4EohcZz_kWFpoA66u-__eC/s1600/Fj%25C3%25A4ll.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="218" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8AA2zhLemw_1MVaF5mOEmttOMmxiWHGn3k7JkOd5e8-JOJvLRuOA2PAyAPFWJdd6lp7pM20XuOKuIi1i-K9-j13fJNMMUSJ7VMQOGjj_SluIsLn4EohcZz_kWFpoA66u-__eC/s400/Fj%25C3%25A4ll.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Storsola och Templet av Sture Kjellström (foto från julkort)</td></tr>
</tbody></table><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div>John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-70980207673556777532010-11-28T00:26:00.002+01:002010-11-28T01:08:42.855+01:00Modest julpyntningNu är den förbannade förjulen här igen. Det är nästan omöjligt att gå ut och shoppa utan att blir mentalt våldtagen av julens köpbudskap. Den där lille parveln i krubban är det knappt någon som minns längre, än mindre det budskap parveln stod för senare i livet.<br />
<br />
Förutom skyltningen så har vi alla förbannade julsånger: Det spelar faktiskt ingen roll hur finstämda och vackra de är, hur fina budskap de bär eller vilken vacker poesi texterna är - jag är övertygad om att de skrivits för att framföras i något bättre passande sammanhang än som muzak på ett varuhus, och när man hört dem tillräckligt många gånger får man till sist lust att begå lustmord på julsångskompositörer.<br />
<br />
Kan man begära att få julfria zoner om man är överkänslig mot kommersialism?<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbemHE5cgwUy7KSAdd1_oQb2N5qZmL1e1DKZ-K1CZAA-ZDX0Hdp2pYYFRNMZnbLa2qc3vfep7IWnxKLQ5BIPoLg3-EytY7Oy7oNYEo9gzxYp_TSTtM0czup_m-ofJysxDMj05n/s1600/Coops+julhelvete.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="258" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbemHE5cgwUy7KSAdd1_oQb2N5qZmL1e1DKZ-K1CZAA-ZDX0Hdp2pYYFRNMZnbLa2qc3vfep7IWnxKLQ5BIPoLg3-EytY7Oy7oNYEo9gzxYp_TSTtM0czup_m-ofJysxDMj05n/s400/Coops+julhelvete.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Julskyltning på Coop i Göteborg - i mitten av november!</td></tr>
</tbody></table><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div>Julen är som ni anar ingen favorit längre i mitt liv.<br />
För mig har det blivit som den utltimata symbolen för människans misslyckande med att bygga upp en gemensam värld för allas bästa.<br />
<br />
Men jag måste erkänna – även jag har julpyntat: <br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1fTezO-MWUN7t2XU8RrcmI-ts2JGD5G-ejsUFm8bQ54gaceDgPp8gJ7TBP0JSJvHx3aqvUMAU2pUhLmdDUeNi_Z06WAveQekHQ9Ek3vNYb_TDTZGlSLT-4Yh-Y4_XpUZmyQR5/s1600/Julpynt+helbild..JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1fTezO-MWUN7t2XU8RrcmI-ts2JGD5G-ejsUFm8bQ54gaceDgPp8gJ7TBP0JSJvHx3aqvUMAU2pUhLmdDUeNi_Z06WAveQekHQ9Ek3vNYb_TDTZGlSLT-4Yh-Y4_XpUZmyQR5/s400/Julpynt+helbild..JPG" width="300" /></a></div><br />
<br />
Vadå ser inte? Hela julpyntet står ju där, mitt i hyllan! <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlPcKiUA9Brpe3wBihxD_CpbZGN7m-2JyKeC8wJ1aaCU6R1RXSM-qK3RuHBfT5KLbbHRawNFLkm-z-O5d3Zln7pBxigzZ1IxnqfJaKTF7rJ6MCRctXTJhUwgIewcCdztplehz1/s1600/Julpynt+n%25C3%25A4rbild..JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="262" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlPcKiUA9Brpe3wBihxD_CpbZGN7m-2JyKeC8wJ1aaCU6R1RXSM-qK3RuHBfT5KLbbHRawNFLkm-z-O5d3Zln7pBxigzZ1IxnqfJaKTF7rJ6MCRctXTJhUwgIewcCdztplehz1/s400/Julpynt+n%25C3%25A4rbild..JPG" width="400" /></a></div> <br />
Fast, det är klart - eftersom det är en riktig ekogris får han springa lös året om. Så antagligen är nästa års julpynt också redan ordnat. Och året därpå. Och året därefter ...John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-34386992867195904012010-11-27T20:44:00.000+01:002010-11-27T20:44:22.826+01:00Drömmar och TristlotterEn av mina väninnor är allmänt känd för att vara varm, generös och medkännande, och jag känner knappast någon som inte kommit att tycka om henne från första stund. Jag har funderat lite över det, och kommit fram till att det beror på att hon är fullständigt chosefri och naturlig, samtidigt som hon aldrig räds att säga sin ärliga mening när hon blir tillfrågad. Denna underbara människa har lärt mig mycket om både ödmjukhet och kurage – ja, om livet självt.<br />
Döm därför om min förvåning när hon en dag utbrast:<br />
- Näää, Gud så vidrigt!<br />
Hon pekade på en rubrik i tidningen på bordet framför henne, som berättade om en man som vunnit på en Trisslott.<br />
- Vad då? frågade jag oförstående.<br />
- Trisslotter, menar jag! svarade hon. Det är ett vidrigt spel. Det finns ingenting annat som kan få mig att känna mig så avundsjuk… Tänk att vinna tjugofem tusen i månaden i tjugofem år!<br />
<br />
Jag förstod precis vad hon menade.<br />
Trisslotterna är ett oerhört lockande spel och det är ingen slump att min väninna kände sig så provocerad av dem. Men varför? Vad är det som lockar så mycket med just Trisslotterna egentligen?<br />
<br />
När jag var barn talade man om miljonärer som något fantastiskt, något sällsynt - som ett närmast ouppnåeligt mål i livet. På den tiden fanns det knappast någon miljardär i vår sinnevärld, förutom Joakim von Anka. <br />
Men precis som pengar, devalveras också ord. <br />
En miljon är inte längre vad det varit. Miljonvinster är idag vardagsmat – det tillkommer massor av nya spelmiljonärer varje vecka, och var och varannan vd har en miljon eller mer i årsinkomst. <br />
Ordet miljonär tycks idag närmast lite larvigt – en miljon är väl ingenting att skryta med… Dessutom rör sig många vanliga knegare idag med miljonbelopp - oavsett om det har pengar eller inte – genom bostadslån och andra skulder. <br />
<br />
Så även om en miljon fortfarande är väldigt mycket pengar så är det ändå inte någon drömvinst längre. Folk inser att de antagligen skulle göra av med en miljon relativt snabbt, så idag krävs det mer, betydligt mer, innan man kan göra anspråk på att locka med en drömvinst. <br />
Det är här Trisslottens genialiska konstruktion kommer in. Istället för att vara en engångssumma som, trots att den kan vara relativt hög, ändå på något sätt är ändlig, symboliserar Trisslotten ekonomiskt oberoende!<br />
<br />
Att varje månad få en inkomst på tjugofemtusen, vare sig man lagt två strån i kors eller inte, är en frihetssymbol. De tjugofem åren är, till skillnad från engångssumman, oöverskådliga, närmast oändliga. När man är tjugo är en fyrtiofemåring en gubbe eller kärring – något som är en själv lika främmande som en utomjording. När man fyllt fyrtio, och antagligen fått ett annat perspektiv på tiden, innebär de tjugofem åren att man inte behöver arbeta mer – om man inte vill – tills man fyller sextiofem och ändå ska gå i pension. Och är man sextio år fyllda innebär det att man antagligen inte behöver oroa sig ekonomiskt mer i sitt liv.<br />
<br />
Trisslotten är alltså en dröm om frihet:<br />
Friheten att slippa arbeta; att få äga sin tid.<br />
Paradoxalt nog fortsätter många av dem som vunnit en större vinst, att arbeta och leva som tidigare, men med högre konsumtion och fler utlandssemestrar. Det tyder på att det sociala sammanhanget man verkar i egentligen är viktigare än vad man tjänar eller vad man producerar. <br />
<br />
Den här tankekedjan borde mana till eftertanke: Vad är det egentligen som är viktigt i våra liv? Jo, att vi känner oss fria och att ingå i ett socialt sammanhang. En undersökning som nyligen publicerades i DN visade att 80 % av de tillfrågade önskade att de kunde arbeta mindre. Således stick i stäv med regeringens arbetslinje. Samtidigt presenteras också handelns prognos för årets julhandel: en ökning med tre procent förutspås, till totalt 65 miljarder svenska kronor.<br />
Konstigt - att folk inte inser att om de konsumerar mindre kan de istället arbeta mindre och få mer tid till livet. Men, det är klart, det vore ju rent samhällsfientligt i ett samhällssystem som bygger på evig tillväxt.<br />
<br />
<br />
Jag erkänner. Jag köper en trisslott jag också, emellanåt. På något sätt lindrar det lite, när man är som fattigast, att veta att man åtminstone ha en chans – om aldrig så liten – att slippa ur den ekonomiska rävsax som håller oss alla fångna. Rent förnuftsmässigt vet jag att alla spel skapats för att berika spelarrangören, och att chansen för att just jag ska dra rätt lott är en på miljonen. Dubbeltriss är extra korkat. Där säljs två lotter i en, och det räcker med att man får tre lika belopp eller symboler i de två fälten tillsammans. Dessutom är det tolv belopp i varje fält, istället för nio på de vanliga lotterna.<br />
Som om det skulle göra chansen att vinna större! <br />
Vi vet att vi blir blåsta, och ändå fortsätter vi köpa lotterna: Har jag en lott, så har jag en chans. Har jag ingen lott har jag ingen chans. Den enkla retoriken fungerar.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzJQr5d5ly1zvTbs_950a2nZjPfdsQp8M0v62sCVUb1-qBCKfX1ig-b5FssCdtPvB8sjwNKMGfXZG1T8Fjg8BkM7yAVY6B8gXGndqxajjeohQnO17X7ollvxmN2VsENU6zeDt4/s1600/Trissl0tt.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="288" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzJQr5d5ly1zvTbs_950a2nZjPfdsQp8M0v62sCVUb1-qBCKfX1ig-b5FssCdtPvB8sjwNKMGfXZG1T8Fjg8BkM7yAVY6B8gXGndqxajjeohQnO17X7ollvxmN2VsENU6zeDt4/s400/Trissl0tt.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Potentiell vinstlott.</td></tr>
</tbody></table><br />
När jag emellanåt köper en Trisslott brukar jag skrapa alla fälten utom ett, och sedan ställa lotten på fläkten, som en ständig påminnelse om att jag är en potentiell mottagare av tjugofem tusen i månaden i tjugofem år. På så vis räcker lotterna länge, även om det endast i undantagsvis utfaller med någon vinst - och då <em>aldrig </em>högre än 75 kronor.<br />
<br />
Det bedrägliga med alla lotterier med ”drömvinster” är att det får oss att fokusera på en brist och på en framtida eventuell lösning – en dröm, istället för att fokusera på det man har och vad som gör en lycklig i nuet. <br />
Man ska jämföra sig med dem som har det sämre, inte med dem som har det bättre, brukar det heta. Men kanske är det bara en av alla dessa floskler som skapats av de rika, för att få fattiga människor att acceptera orättvisorna i världen.<br />
Som Seneca den yngre, en av Roms rikaste och mäktigaste män, som strödde kloka ord och sentenser omkring sig – inte sällan om dygden av att vara fattig. Han konstaterade:<br />
”Fattig är inte den som har lite; fattig är den som vill ha mer.”<br />
<br />
Stämmer Senecas påstående kan vi konstatera att världen är fattig, och styrs av världens fattigaste människor.John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-84653344292926578372010-11-24T23:27:00.001+01:002012-01-01T17:50:33.394+01:00Hjärnsläpp på efterrättsfronten!Ifall det råkar ha undgått er, kära läsare, så kan jag nu meddela att mänskligheten har tagit ännu ett stort steg in i framtiden. Tidigare oöverstigliga hinder har forscerats, barriärer har rivits och nya rön har gjort att den totala njutningen, paradiset, nu kommit oss ännu närmare. <br />
Varför? Jo, nu har nyheten vi alla väntat på kommit:<br />
<div style="text-align: center;"><strong>Ekströms Fresta – Pannacotta med bärsås!</strong></div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCTD5ROEQCn-3u86STV10q_glaEfv2Xys434wwt3hxX55Fg72Lj9JS2PHmg6_xf_2jvBzgQS02_I1AHvN8bieQwtLnvXLrDLKkk4rZ2k7JPcYCCkzYASQU1f-h2kbN-E6JRFR2/s1600/Pannakotta.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="312" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCTD5ROEQCn-3u86STV10q_glaEfv2Xys434wwt3hxX55Fg72Lj9JS2PHmg6_xf_2jvBzgQS02_I1AHvN8bieQwtLnvXLrDLKkk4rZ2k7JPcYCCkzYASQU1f-h2kbN-E6JRFR2/s400/Pannakotta.jpg" width="400" /></a></div><br />
Låt mig förklara: <br />
En av mina favoritefterrätter är just Pannakotta. Den är så enkel att göra och smakar fantastiskt som den är, men kan även varieras på oändligt många sätt. Man behöver:<br />
<strong>· 5 dl grädde </strong><br />
<strong>· 3/4 dl socker </strong><br />
<strong>· 1/2 vaniljstång </strong><br />
<strong>· 2,5 gelatinblad </strong><br />
<br />
Gör så här:<br />
Dela vaniljstången och skrapa ur fröna. Lägg gelatinbladen i lite kallt vatten. Koka upp grädden, sockret och vaniljen i en kastrull. Ta av från plattan och låt svalna en stund. Lägg i gelatinbladen och rör ordentligt tills de löst sig. <br />
Skölj 4 – 5 låga glas eller skålar med kallt vatten och häll i pannacottasmeten. Ställ in dem i kylen i tre, fyra timmar, eller en dryg halvtimme i frysen (de ska vara kalla, man inte frusna).<br />
Klart! <br />
Den kan med fördel smaksättas med miljoner olika smaker, men au naturell är utsökt det också. Man kan också servera den med exempelvis varma hjortron (Mmmmm…) eller andra bär, choklad, frukt… ja, det kan varieras i det oändliga. <br />
<br />
Kostnaden för den här efterrätten landar runt 20 kronor, eller 5 kronor per portion, inklusive en klick björnbärssylt (eller vad man nu vill ha). Det tar tio snabba att vispa ihop en Pannacotta, och det kan man med fördel göra innan man lagar maten, så den kallnar i kylen lagom tills den ska serveras.<br />
Kan det bli bättre än så?<br />
<br />
Döm därför om min förvåning när jag idag besökte ett marknadstempel, och på en av livsmedelsavdelningens hundratals hyllor fann pannacotta-mix med bärsås!<br />
Fantastiskt, tänkte jag, hur kan man ha förenklat något så enkelt som Pannacotta.<br />
Jag vänder på paketet och finner följande recept: <br />
"Blanda ned pannacotta-påsens innehåll i 3 dl grädde och 2 dl mjölk.<br />
Koka upp blandningen (gärna i en teflonkastrull) under omrörning.<br />
Rör om och häll den varma pannacotta-blandningen i fyra portionsformar. Var försiktig då blandningen är mycket varm.<br />
Ställ portionsformarna i kylskåp i ca 40 min."<br />
<br />
Hmmmm…, tänker jag. Om man själv ska stå för grädde och mjölk – då borde Ekströms geniala pulver bestå av pulvriserat gelatin och vaniljpulver – och antagligen kemikalier som får det att stelna snabbare än vanligt gelatin.<br />
Gelatin och vaniljpulver för 220 kr/kg…<br />
Men vänta nu… Ekströms Pannacotta var ju med bärsås! Förvisso odefinierat vilken typ av bär, men bär brukar ju vara gott. När jag tittar närmare på paketet ser jag receptet:<br />
”Tillagning bärsås<br />
Blanda ned bärsås-påsens innehåll i 1,5 dl kallt vatten och låt stå svalt i några minuter.”<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhx7TPs62MC5YldsZ_Ky7pSyVZDHnAK_H7N_yKykuDkLgDQU3hhsoSgZAp9-ckBGnMmVgljq-6bR4H__3u65eF33a4r1FByronPX4kEZHaKPy-V6Q5vEyA-CQB56caDjKj_Atjk/s1600/Pannakotta+recept.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhx7TPs62MC5YldsZ_Ky7pSyVZDHnAK_H7N_yKykuDkLgDQU3hhsoSgZAp9-ckBGnMmVgljq-6bR4H__3u65eF33a4r1FByronPX4kEZHaKPy-V6Q5vEyA-CQB56caDjKj_Atjk/s400/Pannakotta+recept.jpg" width="325" /></a></div><br />
Så, denna fantastiska efterrätts-mix innebär således att man ändå måste koka upp gräddmjölk, tillsätta okända livsmedelstillsatser och smakämnen, hälla upp i skålar och kyla ned. Och bärsåsen – vilket skämt! Pulver som man löser upp i vatten… <br />
Men vart ligger då vinsten? Att man slipper skära upp vaniljstången och blöta två gelatinblad! <br />
Och för det betalar folk 16:50!<br />
Fantastiskt. Att det är så lätt att lura människor!<br />
<br />
Längst ned på paketet med pannacotta-mixen bjuder Ekströms frikostigt på ett tips:<br />
”För en Pannacotta med färre kalorier byt ut vispgrädden mot mellangrädde.”<br />
Jag kan ge er ett annat tips: <br />
Byt ut Ekströms mot äkta vara så slipper du livsmedelstillsatser, får den naturliga smaken och sparar pengar.<br />
<br />
Jag undrar slutligen; det sägs ju att de föds en idiot varje minut – men frågan är om de finns hos Ekströms eller bland kunderna?John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-81172450755538034162010-11-23T03:10:00.000+01:002010-11-23T03:10:56.711+01:00Ett brev betyder så mycket!Brev till Migrationeverkets handläggare, Pia Wiklund Magnusson, skickat den 23:e november, 2010.<br />
<br />
Ang. ärendet med journaliststudenten vid JMK i Stockholm, Anwar Hossain.<br />
<br />
Efter att ha lyssnat på Publicerat i radions P1 (<a href="http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?ProgramId=2792">http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?ProgramId=2792</a>) känner jag att det är mitt ansvar att markera att jag, som svensk medborgare, protesterar å det skarpaste mot den handläggning och det beslut som drabbat Anwar Hossain.<br />
Det är för mig uppenbart att Migrationsverkets personal verkligen gör allt för att få så många som möjligt avvisade - att man hänvisar till att det blir för dyrt att göra ordentliga utredningar är bara ett bevis för hur cynisk inställning som råder. Att inte ens ett hotande dödsstraff gör att man bekostar en ordentlig utredning är en skam och antagligen ett brott mot internationella överenskommelser. <br />
<br />
Som ansvarig handläggare på Migrationsverket anser jag att du, Pia Wiklund Magnusson, har ett stort personligt ansvar för Anwars liv - och jag förstår inte hur du kan sova gott om nätterna, med ett sådant ansvar på dina axlar. Men det är ditt liv.<br />
Jag noterar också att du uttalar dig i en annan intervju (<a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=643978">http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=643978</a>); om ensamkommande flyktingbarn. Jag citerar:<br />
<br />
"I ett fall krävde den asylsökande att få genomgå en läkarundersökning för att visa att han är 16 år, inte 19, som Migrationsverket hävdar, men det fick han inte. <br />
Pia Wiklund Magnusson var beslutsfattare i ärendet. <br />
– Det är för dyrt. Verket har inte råd och det är inte vår uppgift att bevisa hur gammal någon är utan det är den sökandes uppgift att visa det, säger Pia Wiklund Magnusson.<br />
Bör man inte få chansen att visa det genom en kompletterande undersökning?<br />
– Vem ska betala det? Om man betalar det själv, möjligen, säger hon.<br />
Hur ska en ungdom som kommer ensam ha råd att betala det?<br />
– Nej, det har de ju inte, säger Pia Wiklund Magnusson."<br />
<br />
Det är ingen smickrande bild som ges av dig direkt, och jag kan bara hoppas att du inte är som du framstår i intervjun. Jag vill inte döma dig, jag känner dig inte och du har säkert skäl till att du agerar som du gör. <br />
Men jag känner att det är min personliga plikt som medmänniska att protestera och låta dig veta att du inte har mitt mandat för ditt agerande. <br />
<br />
Du är en tjänsteman som i förlängningen arbetar för folket, och jag tror att en stor majoritet av folket skulle motsätta sig din inställning och dina beslut i dessa båda fall - och antagligen i flera andra fall också.<br />
Även om din arbetsgivare beordrar dig att göra saker som du inte själv anser är ok, eller som bryter mot lagen så kommer du inte undan ditt ansvar. <br />
Det räcker inte att säga att jag bara lydde order.<br />
<br />
Jag ber dig begrunda: Utför du ett arbete som representerar den stora svenska folkviljan? Det måste väl ändå vara det som är det viktigaste när man bygger ett demokratiskt samhälle?<br />
Om du inte gör det, anser jag att du bör säga upp dig.<br />
<br />
Hälsningar,<br />
Johan B. Löfquist<br />
Svensk medborgare<br />
GöteborgJohn B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-37094204339375050782010-11-18T16:23:00.008+01:002010-11-27T20:09:38.502+01:00En prick betyder så mycket.<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Jag har en prick. </span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Det är märkligt hur något så litet som en liten prick kan förändra ens liv.</span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">En prick är ju inte särskilt stor – det ligger ju i dess natur att vara just liten. Men ändå kan den betyda så mycket, beroende på vilken typ av prick det är och i vilket sammanhang den förekommer.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">En prick, ett sjömärke, kan vara väldigt stort när man står bredvid det på land, men när den väl är på plats är den ändå bara en prick i havet. Och hade jag inte satt en prick - punkt - efter förra meningen hade det blivit fel med stor bokstav i ordet och. </span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Just att sätta punkt för något, betyder ju att man sätter dit en prick som markerar ett slut. Rent logiskt kan man tycka att tre prickar då borde betyda att det är definitivt bom stopp, men se så logiskt ska man inte tro att det är… Det tre pickarna förebådar en fortsättning, oftast en icke angiven; något som läsaren själv får föreställa sig.</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKlZByDqMrXdsfrHQfA3khajVcgtZBXB83FsClql8mwuLqNQmBtNbQFmWhe2MGNC6qK65t10JlcEilAIzgOH7PX0QXDJxf2HpptI3dJiLjehsMMQ-loO9qO9ZqgELvS4U7C-fT/s1600/prickar+i+s%25C3%25A4ng.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;"><img border="0" height="248" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKlZByDqMrXdsfrHQfA3khajVcgtZBXB83FsClql8mwuLqNQmBtNbQFmWhe2MGNC6qK65t10JlcEilAIzgOH7PX0QXDJxf2HpptI3dJiLjehsMMQ-loO9qO9ZqgELvS4U7C-fT/s320/prickar+i+s%25C3%25A4ng.jpg" width="320" /></span></a></div><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">En punktinsats är något väldigt begränsat, geografiskt och/eller handlingsmässigt. Om jag råkar missa att sätta punkt i en mening och någon redigerar min text och sätter dit en prick kan man säga att det är en punktinsats.</span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Pricken över i innebär att en del tillförts, som gör helheten perfekt. Pricken gör i:et fulländat: Ett i utan prick är tydbart medan i:et med prick är tydligt. </span><br />
<br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">En prick i protokollet är det aldrig roligt att få, medan det däremot kan vara kul att träffa en trevlig prick. Fast befinner man sig i England och träffar en "prick" behöver det inte vara lika trevligt.</span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Prick kan också vara ett förtydligande av en tidpunkt: ”Vi träffas där prick klockan ett". Får man en prick på huden som inte håller sig i skinnet, utan börjar växa, kan det vara idé att konsultera en läkare. Men det bör då vara en läkare som inte är prickad. </span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;"><br />
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrt6-zuG4mqfznstKD3ZdfVS1FSJzISTnAj1JntJpBAdL79LSd4WnhRin1C_Epa0rnrC4kL_DK9t4bbxp37AkLxrsu-veTdJnQpKTeJxPEmg2nZcMqRcnEM7tc1jfQplCORRNp/s1600/prick+T-shirt.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;"><img border="0" height="176" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrt6-zuG4mqfznstKD3ZdfVS1FSJzISTnAj1JntJpBAdL79LSd4WnhRin1C_Epa0rnrC4kL_DK9t4bbxp37AkLxrsu-veTdJnQpKTeJxPEmg2nZcMqRcnEM7tc1jfQplCORRNp/s320/prick+T-shirt.jpg" width="320" /></span></a></div><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Det är emellertid ingen av dessa prickar som utgör föremålet för dessa rader.</span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Min prick finns hos kronofogden.</span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Jag har aldrig sett den själv, så jag vet inte hur den ser ut. </span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Men jag vet däremot vad den gör:</span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Den gör att jag inte kan byta bostad, inte handla någonting på avbetalning, inte kan få ett lån i banken, inte heller något kreditkort eller ens byta till ett billigare telefonabonnemang. Den lilla pricken har stor påverkan på mitt dagliga liv. </span><br />
<br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Den lilla pricken hos kronofogden placerar mig i en särskild kategori människor: De som inte går att lita på. I den gruppen hamnar alla vi som inte fullt ut hanterat vår ekonomi på ett tillfredställande sätt. Det spelar ingen roll om man helt enkelt inte haft råd att betala alla räkningar en månad, eller om man är en notorisk ekonomisk manschettbrottsling som svindlar miljonbelopp från staten och fordringsägare: Alla hamnar i samma grupp. Det är antagligen det enda sammanhang där jag nämns tillsammans med några av de rikare människorna i vårt land. </span><br />
<br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Nu kan ju alla landets Bror Duktig ställa sig upp, peka finger och ropa fula tillmälen åt mig och alla andra som inte har så bra koll på ekonomin: Som har en prick hos fogden. </span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Är det någonting som är fult i vårt janteland så är det nämligen att ha dålig koll på pengarna. Man är liksom inte riktigt fullvärdig medborgare om man inte vet att hålla koll på de där upptryckta papperslapparna med ett tryckt värde på. Att det i själva verket är bara papperslappar som tillskrivs ett fiktivt värde är det få som tänker på. "Fiktivt", för att när man har en bunt sedlar för ögonen är det inte lätt att komma ihåg de sanna värdena i livet. När det väl kommer till kritan är det färre människor som på sin dödsbädd önskar att de arbetat mer i sitt liv, än de som önskar att de spenderat mer tid tillsammans med de människor som betytt något för dem.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Att jag fick min prick berodde på att jag inte fått pengarna att räcka till alla utgifter, inte på att jag inte haft för avsikt att smita ifrån mina plikter eller göra något brottsligt. Mina inkomster räckte helt enkelt inte till för att betala mina utgifter. Det går inte att pressa blod ut en sten – finns där inget, så spelar det ingen roll hur mycket man klämmer.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Om man lever på marginalen behövs det inte någon stor oväntad utgift för att välta hela lasset. Och har man väl hamnat i underskottsdiket är det svårt att komma upp på hanka-sig-fram-stigen igen. Påslag, räntor, förseningsavgifter och liknande gör att det blir som att fastna med båda fötterna i gungfly – ju mer man drar upp den ena foten, desto djupare sjunker den andra. </span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;"><br />
</span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Det märkligaste med den här pricken är att den tycks har ett eget liv. Det spelar ingen roll om man betalat hela sin skuld – pricken lever kvar i två år ändå. De finns de som hävdar att bankerna experimenterar med att hålla dem vid liv i fem år, ja upp till tio års ålder, i slutna labbförsök på bankerna. Bankerna förnekar bestämt all kännedom om något sådant, men ryktena är seglivade. Å andra sidan – vad kan de säga? Att hålla prickarna vid liv mer än två år är olagligt, så om bankerna håller på med det kan man inte förvänta sig att de ska berätta om det.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Den här elakartade pricken kan man säga är som en cancersvulst på privatekonomin. Den har inte bara ett eget liv, den är dessutom omöjligt att utplåna innan det gått två år. Inte ens när pricken uppkommit genom att man felaktigt beskylls för att inte ha gjort rätt för sig, eller när det blir en rättssak och man i slutänden blir frikänd, går det att ta bort den där elaka lilla pricken. </span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Pricken, som jag och hundratusentals andra svenskar utsatts för, finns nämligen inte på riktigt. Det vill säga att pricken är inget strafföreläggande som utdöms av någon rättvis och allvetande juridisk samhällsinstans. Juridiskt sett finns den inte, utan är bara en officiell notering om att man inte betalat en skuld i tid. Däremot finns den hos kreditbedömningsföretag och banker, som i praktiken styr en påfallande stor del av vår vardag.</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgg9VFnN42CLppGG9TsaIFS8Jed2f8DmBD_mw6hfsg4DxyvComrxsa84KP-ir1pYr8pqOQf4_7ESYCgtxj6j-Id2yBy70FlHcVWdbGfhpR7jBVaVkTxn6rUfdIP1ZV39PjP73z1/s1600/prick.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;"><img border="0" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgg9VFnN42CLppGG9TsaIFS8Jed2f8DmBD_mw6hfsg4DxyvComrxsa84KP-ir1pYr8pqOQf4_7ESYCgtxj6j-Id2yBy70FlHcVWdbGfhpR7jBVaVkTxn6rUfdIP1ZV39PjP73z1/s1600/prick.jpg" /></span></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">"Straffet" för att man har betalat en räkning för sent - att inte kunna fungera normalt i samhället, inte öppna ett telefonabonnemang, inte hyra en lägenhet etc - överstiger med råge det för en misshandel eller ren stöld, som brukar rendera i villkorligt eller i värsta fall ett par månader i fängelse; när man avtjänat sitt fängelsestraff är man fullvärdig medborgare igen. </span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Men den som inte haft råd att betala alla räkningar i tid, straffas – utan någon juridisk process - i minst två års tid, även efter det man betalat alla kostnader och gjort rätt för sig. </span></div><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Visst måste den som ska låna ut pengar, borgenären, få veta om låntagaren, gäldenären, verkar seriös. Om den senare vid upprepade tillfällen misskött sin ekonomi och hamnat i en ekonomiskt besvärlig situation, så är det klart att borgenären blir misstänksam och ifrågasätter gäldenärens uppsåt eller kompetens. Och naturligtvis har borgenären rätt att neka något lån.</span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Det är synd bara det tycks vara en enkelriktad rättighet.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Historien visar tydligt att även bankernas kreditvärdighet borde bedömas. </span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Med tanke på de senaste decenniernas upprepade bankkrascher är det märkligt att våra banker inte blir prickade. Det är också märkligt att skattebetalarnas representanter, våra politiska ledare, är så korkade att de ställer upp och räddar bankerna gång efter annan – de har ju gång efter annan visat sig vara fullständigt oansvariga; kortsiktiga och inkonsekventa; rent kriminellt generösa med löner och bonusar till styrelser och chefer även i kristider - listan kan göras lång.</span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Varför prickas inte bankerna, och beläggs med näringsförbud på ett par år – så blir det ju i praktiken för oss gräsrötter? Varför ska företag behandlas bättre än människor? </span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Varför straffas man hårdare för att man missat en inbetalning på en hundralapp till ett stort multinationellt företag än när man misshandlar eller rånar en medmänniska?</span><br />
<br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Vad är det för samhälle vi skapat egentligen?</span><br />
<br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Att alla borde ha en årslön på banken, är ju ett klassiskt uttalande som illustrerar avståndet mellan dem som leder vårt land och oss vanliga medelsvenssons. Men själva grundtanken är det inget fel på: Det är skönt att slippa behöva oroa sig ekonomiskt. </span><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_KK2hAAiA51glm5Icnt0D54hANoUkj867QF1abcjEGdu3k1j9kBjFIG6HdZ4Rj0uodm4VZ6HfgCyYtKEXgEXLqYljEyQCHD_l6REFp4xRLmlln-pchvrJpqH-Mf3JDU8rz09Y/s1600/M2.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_KK2hAAiA51glm5Icnt0D54hANoUkj867QF1abcjEGdu3k1j9kBjFIG6HdZ4Rj0uodm4VZ6HfgCyYtKEXgEXLqYljEyQCHD_l6REFp4xRLmlln-pchvrJpqH-Mf3JDU8rz09Y/s320/M2.JPG" width="315" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Masai Mbili har två prickar i sin logo.</td></tr>
</tbody></table> <br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Men om man nu aldrig kommer att få den där årslönen som buffert i livet, vad gör man då? </span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Min egen ekonomi är sannerligen inte någon upplyftande historia, så jag har helt enkelt lärt mig att ignorera den - strutsmetoden är klart underskattad. Jag har också insett att pengar är rätt överskattade – de är ju bara till någon nytta om man ska betala räkningar eller köpa något, annars är de rätt värdelösa. </span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Beaktar man därtill att sannolikt 98 % av alla saker vi erbjuds att konsumera (livsmedel borträknat) <span style="mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">tillverkats på ett för naturen skadligt sätt, och av människor som arbetar under förhållanden som vi själva aldrig skulle acceptera, så blir det lättare att lägga band på konsumtionslusten.</span><br />
Många i min omgivning anser nog att jag är oansvarig och lättsinnig, men jag ser det på ett annat sätt: Att oroa sig för vad framtiden <em>eventuellt</em> kan komma att bära med sig, är att slösa bort Nuet, den enda verklighet som finns. </span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Det om något är lättsinnigt och oansvarigt!</span><br />
<br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Men visst drömmer jag om en prickfri framtid, när jag inte behöver känna mig som en halvkriminell ekobrottsling för att jag varit sent ute med att betala en skuld. När det känns det jobbigt någon gång emellanåt, brukar jag påminna mig själv om ett råd jag fick från en vän från Kanada. Han sade:</span><br />
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">- Do you have problems? Well, ask yourself: Can I solve it? If so, why worry? And if you can’t solve it, why worry?</span>John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com14tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-75298036291031972232010-11-14T18:17:00.006+01:002010-11-18T02:00:50.474+01:00Stendött i Delhi.Februari 2008. <br />
<br />
Sitter på en takterass i Delhi, Indien.<br />
Här är nästan plågsam varmt trots att det ännu är tidigt på morgonen, men ändå att föredra framför den gråkalla göteborgsvintern. Likt en reptil sitter jag mest orörlig och lapar morgonsol för att samla energi inför mötet med Delhis minst sagt intensiva trafik. För att förströ mig bläddrar jag i en illa tummad upplaga av en åldrad Indienguide, tjock som en bibel. <br />
En av bilderna i guiden fångar mitt intresse: Det är från något som beskrivs som en ”statykyrkogård” över brittiska kolonialhjältar, och visar en kullvält staty som ligger i gräset. Enligt bildtexten är det är den engelske regenten George V.<br />
<br />
En kyrkogård över statyer. <br />
Tanken fascinerar mig. Efter kort konferens med mitt ressällskap är dagens program satt, och sent på förmiddagen kommer vi iväg. En kort resa under jorden med den nya utopiska, nästan Orwellska tunnelbanan för oss snabbt till stadens norra utkanter. Där tar vi en cykelriksha, framtrampad av en äldre man som får slita hund i middagshettan. <br />
<br />
Det tar honom en dryg kvart att ta oss till rätt gata där han flämtande släpper av oss, tar furstligt betalt och pekar längs vägen: ”Ditåt, gå bara ditåt…” Så försvinner han åt andra hållet, snabbare än en avlöning. Det visade sig bara vara början på den långa gata som leder till Colonation Durbar Site. En lång, och mycket svettig, promenad för oss långt bortom de kvarter som vanligen bevistas av turister.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjX-5t30duT9OXVHgsx1ak-PwnMkxUzcEtjgieq4kBkNwQRHpBI_hK8ea2tVDYhJnej3xi_8775_7fHuaV1L1f35tjBtJEnVaGAPjV1nsB1o1l2kTQFoVrUA8ldMetHzcLyplbv/s1600/obelix+p%25C3%25A5+avst%25C3%25A5nd.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="278" px="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjX-5t30duT9OXVHgsx1ak-PwnMkxUzcEtjgieq4kBkNwQRHpBI_hK8ea2tVDYhJnej3xi_8775_7fHuaV1L1f35tjBtJEnVaGAPjV1nsB1o1l2kTQFoVrUA8ldMetHzcLyplbv/s400/obelix+p%25C3%25A5+avst%25C3%25A5nd.JPG" width="400" /></a></div><br />
Småningom avtecknar sig dock en vit pelare mot himmelen. Likt en gigantisk fallossymbol höjer den sig över horisonten. Snart är vi framme vid en gigantisk dammig plan, och mitt på den – den marmorvita obelisken. På planen framför monumentet spelar några indiska tonårskillar cricket. <br />
För övrigt är det fullständigt övergivet. Inte en turistbuss, inte en rörelse avslöjar något liv.<br />
- Verkligen en passande plats för en statykyrkogård, för här verkar stendött, konstaterar mitt ressällskap torrt. <br />
Några tomma socklar antyder att han har rätt - här är så händelsefattigt att till och med statyerna tröttnat och dragit härifrån.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgghHgVTXbguznGrhrnbAk9YYfpiSA8XrW9unscXI3U76VFFK5rNevjeVJyWwu92HQN3IgrrYUE6-5r2XIOnAQxiac2-oL92GbRXvBn6cvnXSocVBXTGLlle5cHAg5lJJK4xi_7/s1600/obelix+och+trapp.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" px="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgghHgVTXbguznGrhrnbAk9YYfpiSA8XrW9unscXI3U76VFFK5rNevjeVJyWwu92HQN3IgrrYUE6-5r2XIOnAQxiac2-oL92GbRXvBn6cvnXSocVBXTGLlle5cHAg5lJJK4xi_7/s400/obelix+och+trapp.JPG" width="318" /></a></div><br />
Vi går upp till obelisken och läser inskriptionen på minnestavlan:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiaSyziiuU29GBk_aLC5dKsxdd72eBoEjdYZhgRvK6RQMP3Uqb5gdBQA19L2S-gFX19iwdI4zdFXUKkmurqtrPAcVBxKNksXM9MFcEqS28ih_P-jBYNEz-gYpgiImFOFj5qUtF/s1600/Skylt+obelixen.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="281" px="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiaSyziiuU29GBk_aLC5dKsxdd72eBoEjdYZhgRvK6RQMP3Uqb5gdBQA19L2S-gFX19iwdI4zdFXUKkmurqtrPAcVBxKNksXM9MFcEqS28ih_P-jBYNEz-gYpgiImFOFj5qUtF/s400/Skylt+obelixen.JPG" width="400" /></a></div><br />
På andra sidan obelisken ligger ett cirkulärt mur- och staketomgärdat område. <br />
En vaktmästare dyker upp från ingenstans och öppnar välkomnande grinden för oss. På insidan av muren löper en upphöjd stenbelagd väg, kantad av socklar för statyer – de flesta tomma. Men på fyra socklar står okända eminenser resta. Numera anonyma och tigande, men ändå stolta och vita står de där, huggna i marmor. Inga namn. <br />
Bara kritvita, tysta, stolta poser som längtande blickar ut i rymden. <br />
På två av de många andra socklarna står byster, men resten är tomma.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdCwoy0ryxVV44dyT3u08LlzYntIdKRTCXmcfMrL8FFT77UcItAwjYQ2zyqqIQJyXTwzBaid5yiZbRtzZ_XsTBXfUJDyG3k_5UXyaZqlZgwpWQc82LVJMigEb08zLKQBxu3Fze/s1600/Plintar+och+T.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="376" px="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdCwoy0ryxVV44dyT3u08LlzYntIdKRTCXmcfMrL8FFT77UcItAwjYQ2zyqqIQJyXTwzBaid5yiZbRtzZ_XsTBXfUJDyG3k_5UXyaZqlZgwpWQc82LVJMigEb08zLKQBxu3Fze/s400/Plintar+och+T.JPG" width="400" /></a></div><br />
I mitten av området, på den högsta sockeln, står Kung George V själv, iklädd en enorm mantel. <br />
Om han själv rest sig ur gräset och förnedringen eller om någon förbarmat sig och lyft upp honom, berättar han inte.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitFM9WSfyK7IFzWH2At-f4psCwMD0cigc_EwKe6lu7h3lL7TNbxaxeiOL-yAkyxeevZaVEs7Ng22Riir_hYykok79c1HA4HtydU4WgBNCxz1bOFQ-7YxM1GHDj3Uil4EMAFjGA/s1600/George.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="400" px="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEitFM9WSfyK7IFzWH2At-f4psCwMD0cigc_EwKe6lu7h3lL7TNbxaxeiOL-yAkyxeevZaVEs7Ng22Riir_hYykok79c1HA4HtydU4WgBNCxz1bOFQ-7YxM1GHDj3Uil4EMAFjGA/s400/George.JPG" width="311" /></a></div><br />
Vi letar runt i området efter andra statyer, men inte heller i vegetationen finner vi några spår efter de försvunna högdjuren. En skabbig byracka letar sig in mellan spjälorna på staketet, går fram till en sockel som härbärgerar en byst och lyfter vanvördigt på benet. Tydligare kan det väl inte sägas. De engelska hjältarna från förr är passé. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh43ydxEAGjwvV61vwAQLAaRB_m1mfW6FMSRNOShRIowjO7uXL1s-MOy0h1lu1Ep8DjoHMTlBtOz8-lPIg1LDTz5kI0KPnqjidXSAbG5wj_p6gTgqQUZMAbN9-iKNWk410FWDk-/s1600/Jycken.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="368" px="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh43ydxEAGjwvV61vwAQLAaRB_m1mfW6FMSRNOShRIowjO7uXL1s-MOy0h1lu1Ep8DjoHMTlBtOz8-lPIg1LDTz5kI0KPnqjidXSAbG5wj_p6gTgqQUZMAbN9-iKNWk410FWDk-/s400/Jycken.JPG" width="400" /></a></div><br />
Jag går fram till bysten som hunden använt som toalett. Där står faktiskt ett namn ingraverat i sockeln; Sir John Jenkins. För mig okänd; men vem han än var så hade han dock gjort något som förlänade honom en marmorbyst. Nu står han dock glömd och ensam, längtansfullt blickande ut över muren. Är det månne en längtan tillbaka till svunna tider jag ser i hans stela marmorblick?<br />
<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDc4d7Tjhms8RwI_uOpcjRuNULJj9zmiFdFMeQtdOZ-9yungcF230E6cmlpaIcwvr3qNivr_7GgGdcu-dXmiYVfFFCbQLSaJBCzb1AKlnNj74iUc7GbFxwhFfw6feKQJYXroCe/s1600/Sir+John+Jenkins.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" px="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDc4d7Tjhms8RwI_uOpcjRuNULJj9zmiFdFMeQtdOZ-9yungcF230E6cmlpaIcwvr3qNivr_7GgGdcu-dXmiYVfFFCbQLSaJBCzb1AKlnNj74iUc7GbFxwhFfw6feKQJYXroCe/s320/Sir+John+Jenkins.JPG" width="300" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Sir John Jenkins</td></tr>
</tbody></table> <br />
Den andra bysten på området är försedd med namnet Sir Guy Fleetwood Wilson. Jag noterar namnen innan vi tvingas retirera undan den obarmhärtiga middagssolen. När vi kommer fram till grinden dyker vaktmästaren åter upp ur tomma intet, öppnar grinden och sträcker fram en hand. Givetvis måste han få betalt för att han öppnat grinden för oss två gånger. Han tar emot en normal indisk veckolön utan att göra en min som röjer hurvida han anser att det är en skälig lön eller inte.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNX8woDeBeA5MCe-LaZfJVrHoYpmE9mGMgAnfqxunYKo85g8ncNXnXvn4u_itBEoNnNeBUhXslgmMTYHEsSxRcElmp8_HdiFxuNlDf8P_u8NAmu85VUlUDB1g3KPU8RjtiKvee/s1600/Vaktm%25C3%25A4staren.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="400" px="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNX8woDeBeA5MCe-LaZfJVrHoYpmE9mGMgAnfqxunYKo85g8ncNXnXvn4u_itBEoNnNeBUhXslgmMTYHEsSxRcElmp8_HdiFxuNlDf8P_u8NAmu85VUlUDB1g3KPU8RjtiKvee/s400/Vaktm%25C3%25A4staren.JPG" width="350" /></a></div><br />
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
<br />
</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Bristen på serveringar och andra bekvämlighets- anrättningar i området är ett talande bevis för hur ovanligt det är med turistbesök. Det blir en lång, het promenad tillbaka innan det slutligen kommer en taxi som kan föra oss tillbaka till hotellet.</div><br />
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">När jag sedan på kvällen rådbråkar det oumbärliga kunskapsskafferi som Internet kan vara, får jag en diger historielektion. En rolig detalj är att jag hittar en blogg med ättlingar till Sir John Jenkins, som besökt platsen dagen innan oss. Vaktmästaren hade antagligen fått ihop ett par månadslöner på två dagars hårt arbete...</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
</div> * * *<br />
Delhi Coronation Durbar Site är den plats där britterna lät hålla sina kröningsceremonier i Delhi. <br />
1877 utropades Queen Viktoria som regent över Indien, 1903 var det Edward VII som tog över tronen. Ingen av dessa närvarade dock högtidligheterna själva utan hade skickat sina respektive vicekungar att ta emot hedersbetygelserna från alla Indiska prinsar, furstar och andra potentater.<br />
<br />
Men 1911 var det en annan sak. Då hölls den ståtligaste kröningen någonsin, och King George V kom tillsammans med sin drottning. Den senare lär - enligt brittiska källor - ha varit omåttligt populär. Man kan dock undra om den Indiska menigheten hade varit villig att skriva under på det. Kungaparet reste från England för att ta emot ovationerna från sina Indiska undersåtar vid kröningsplatsen i Delhi, och att det var en lyxig föreställning berättas i en tidningsartikel från den tiden:<br />
<em> His Imperial Majesty wore the Imperial purple robe , a surcoat of purple, with white satin breeches and silk stockings, the Collar of the Order of the Garter and the Star of the Order of the Star of India. On his brow was the Imperial Crown, consisting of a band of diamonds ( 6000!!! ) , studded with four large emeralds and four large sapphires. Above this band were four crosses pateés with ruby centres, alternated by four fleurs de lys with emerald centres. From these sprang 4 diamond arches supporting the orb, or monde, which was surmounted by the Maltese cross in diamonds, with a large square emerald in the centre. His cap was of purple velvet turned up with ermine. </em><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguQDSXK0ZjPftpMB7xvdkbz7LDAv8Dm1ysmWlkhDgOSCbe2t6uqKXUXkOtfWfR0mIbN6MkJ3EUnDUWbZDUGBAK6g1Mi8W7s9q74fbjnE0KeEk2Bf6OZjsv2qE3SuLgq1rMSaXO/s1600/Vykort+fr%25C3%25A5n+King+Georges+kr%25C3%25B6ningsceremoni.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="250" px="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguQDSXK0ZjPftpMB7xvdkbz7LDAv8Dm1ysmWlkhDgOSCbe2t6uqKXUXkOtfWfR0mIbN6MkJ3EUnDUWbZDUGBAK6g1Mi8W7s9q74fbjnE0KeEk2Bf6OZjsv2qE3SuLgq1rMSaXO/s400/Vykort+fr%25C3%25A5n+King+Georges+kr%25C3%25B6ningsceremoni.jpg" width="400" /></a></div><br />
Jag är själv inte så imponerad av den pompa och ståt som omger våra makthavare, men ett sådant överflöd måste ändå noteras. Vad som intresserar mig mer är att Kung George V vid kröningsceremonien deklarerade flytten av Indiens huvudstad, från dåvarande Calcutta till Delhi. <br />
Sir John Jenkins, en av männen från bysterna, lär ha varit arkitekten bakom detta beslut, som skulle markera britternas totala maktövertagande över det indiska imperiet. Med det historiska facit i hand visade det sig vara ett olyckligt drag, och något som lagt grunden till dagens oroligheter i de berörda områdena. <br />
Men oavsett vilket, så står han på kröningsplatsen ännu idag, Sir John Jenkins.<br />
<br />
Den andra bysten, Sir Guy Fleetwood Wilson (1850-1940), var en koloniadministratör som länge assisterade olika vicekungar i Indien, men dock utan att under sitt 90-åriga liv lämna några djupare avtryck. Måhända var han en av alla dem som verkar i det fördolda, en av de administratörer som får alla samhällsbyggen att rulla, men som inte är ”massmediala” nog att synas. Sir Guy fick åtminstone en byst uppförd över sig i Delhi, så något måste han ha gjort som imponerade på den tiden. Jag finner honom också avbildad på ett vykort när han läser upp den Indiska vicekungens tal vid någon ceremoni i början av förra seklet. <br />
<br />
Av mina efterforskningar lär jag också att statyerna utan namn föreställer brittiska vicekungar. På den tiden de avbildades var de så kända att några namninskriptioner inte behövdes. <br />
Men det var då, det. <br />
De båda kamraterna, som inte fått hela sina kroppar huggna i sten utan endast förlänats en byst, har med tiden fått sin revansch: <br />
Deras namn är ingraverade, och således är de inte helt dömda till glömska.<br />
<br />
Nog är det lite tragikomiskt hur vi människor kämpar och sliter för att synas; för att bli bekräftade, älskade och hågkomna. För ära och berömmelse. Ändå hinner det knappt gå hundra år innan vi - nästan oavsett hur berömda vi blir - på sin höjd är en torr not i en historiebok. <br />
När ingen längre lever som har känt till dig och kan berätta om den människa du varit, upphör du existera då?<br />
Är det därför ledare i alla tider har låtit resa statyer över sig själva? För att få en liten tid extra i medvetandet hos andra människor? För att få några rader i en historiebok? Eller en biografi - som läses av några tusentals människor - som snart också är borta...?<br />
Så fåfängt i så fall.<br />
<br />
Själv drar jag mig till minnes några kloka ord, även om jag glömt vem som yttrat dem:<br />
”När ni river statyerna, se till att spara socklarna – de kommer att behövas igen.”John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-22552848564567998402010-11-10T16:30:00.001+01:002010-11-10T16:34:10.268+01:00Barnboksnostalgi...En kollega stack en dag åt mig en intressant barnbok från det tidiga åttiotalet: De goda djuren – en bildberättelse för barn av Horst Tuuloskorpi (Gidlunds förlag 1982). Först trodde jag det var ett skämt, sen insåg jag att jag lagt vantarna på en raritet - en synnerligen intressant och unik tidsmarkör. <br />
<br />
En sökning på författaren, Horst Tuuloskorpi, ger att denne givit ut en hel rad bildböcker för barn, med så upphetsande titlar som; När skog blir trä; Trålfiskarna; Ville och djuren; Ett år på landet; Varför arbetar mamma? Samtliga titlar med tillägget; en bildberättelse för barn.<br />
<br />
Det här gör mig faktiskt både inspirerad och nyfiken: Ja, varför arbetar mamma egentligen?<br />
Vad hade herr Tuuloskorpi för förklaring på den frågan 1981, när den boken utgavs? Skulle han hålla kvar vid samma analys idag? <br />
Åtminstone jag ser fram en uppföljare på den boken: Varför arbetar mamma så mycket år 2010, trots att hon producerar dubbelt så mycket som på 70-talet? <br />
<br />
Tyvärr är pedagogiska barnböcker med ett samhällskritiskt perspektiv inte inne längre, och i Björklund och Hägglunds nya skola gör snart Timbroproducerat, sponsrat läromedel att den sista förmågan till kritiskt tänkande stryps.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEher2YFC-anQGzM-s0aFkAHnYL5WDdOtzjAm-xOt94-OOM1Jahcw7RXBiTA5itTBDFa9LVWHpFOLzTE529EHWAsNun5-1x94xa5NsWyeBSollFNxBMUflBlIP1MrP1q793ncGOf/s1600/De+goda+djuren.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="370" px="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEher2YFC-anQGzM-s0aFkAHnYL5WDdOtzjAm-xOt94-OOM1Jahcw7RXBiTA5itTBDFa9LVWHpFOLzTE529EHWAsNun5-1x94xa5NsWyeBSollFNxBMUflBlIP1MrP1q793ncGOf/s400/De+goda+djuren.JPG" width="400" /></a></div><br />
De goda djuren gavs ut 1982, när vegetarianer var övervintrande hippies och veganer ännu inte uppmärksammats i medierna. Den torrt dubbeltydiga titeln avslöjar att boken handlar om våra matvanor. Minns att strömningarna från 70-talet ännu var starka, när barn tidigt skulle göras till medvetna, politiska aktiva medborgare. Att göra en bilderbok om hur vi slaktar och äter upp våra medvarelser på denna planet, var alls inte kontroversiellt utan pedagogiskt och riktigt. <br />
<br />
I torra, lakoniska texter redogör författaren för verkligheten. Bokens inledande ”Människan och katten är två djur, som gärna äter andra djur”, sätter ribban för vad som komma skall. Texten illustrerar en bild på ett barn i femårsåldern, som håller en katt i famnen.<br />
<br />
Uppslaget därefter består av en sekvens om fyra bilder på en katt som jagar och fångar en mus. Sista bilden visar katten vällustigt tuggande på musen, vars bakkropp hänger ut ur kattens mun. Bilderna kommenteras enkelt och kärnfullt: Katter tycker om möss. <br />
Och sedan blir det bara bättre och bättre:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcMXN9RMeuU95UgHvcUzprJ6UIKT1QEKuzlMpAFRJYAZeuqrprrRwSoCRPw1Mgw2LRgaaMU8vpYFV97um6mGcko4F-g2hqjZ1X-488nzs6p3EHFcn65sYxy09F7u_e7W7X3WSS/s1600/De+goda+djuren+h%25C3%25A4st.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="270" px="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcMXN9RMeuU95UgHvcUzprJ6UIKT1QEKuzlMpAFRJYAZeuqrprrRwSoCRPw1Mgw2LRgaaMU8vpYFV97um6mGcko4F-g2hqjZ1X-488nzs6p3EHFcn65sYxy09F7u_e7W7X3WSS/s400/De+goda+djuren+h%25C3%25A4st.JPG" width="400" /></a></div><br />
Ett uppslag skildrar hästens öde i samma lakoniska stil. På ena sidan fyra illustrationer som visar hur hästar används som nyttodjur. På nästa sida hänger ett par hästkroppar med huvudena nedåt, och groteskt gapande sår där de avskurna öronen suttit.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLlvosGRroYPk583gwb9mkn_0UNRIDQHjMFrhUlR2iEcv3IwUcnphbbaRyOFTKdVkquIaTza_axR2cO9fNHoHbUNRfs0ho77GWH6DPlwmRA-xGVBLp5TMEELj1wDAX5WBnLx4W/s1600/De+goda+djuren+kyckling.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="280" px="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLlvosGRroYPk583gwb9mkn_0UNRIDQHjMFrhUlR2iEcv3IwUcnphbbaRyOFTKdVkquIaTza_axR2cO9fNHoHbUNRfs0ho77GWH6DPlwmRA-xGVBLp5TMEELj1wDAX5WBnLx4W/s400/De+goda+djuren+kyckling.JPG" width="400" /></a></div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdGyHp8crky1OJEZc-sC_LvYwUc1-GtMgXwVCvKcDQ5bX5FWrbE7Cs85bQ3XOHrsPcaJaX9pVejdlr9kOnCptlakW1ZrvL-5iH6rpn9UwH8ypuyyR9r3wPKAih2f_iSwPCdqJX/s1600/De+goda+djuren+kyckling+2.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="255" px="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdGyHp8crky1OJEZc-sC_LvYwUc1-GtMgXwVCvKcDQ5bX5FWrbE7Cs85bQ3XOHrsPcaJaX9pVejdlr9kOnCptlakW1ZrvL-5iH6rpn9UwH8ypuyyR9r3wPKAih2f_iSwPCdqJX/s400/De+goda+djuren+kyckling+2.JPG" width="400" /></a></div><br />
De gulliga små kycklingar som på ena uppslaget näpet kravlar ur äggen, undgår heller inte detta öde. Ett par uppslag senare hänger kycklingkropparna på rad, uppochned, plockade och i ett nästan obscent naket tillstånd.<br />
Bildtextern säger: Galgarna för fåglarna genom olika maskiner. De bedövas och blir av med fjädrar, huvuden, fötter och inälvor.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiyIf2qiD_5vUjAjHB9P0cpcouHCyMHQOFmuUdYH9uXHEJtKHRn-XoNNrXMd63UKDCatwQNu9CGu1UrefVoLY9m534kDKIOwsWjI70l3VDvdoDSdNn__8Uw5pE-USkClDuwSNF/s1600/De+goda+djuren+f%25C3%25A5r.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="207" px="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiyIf2qiD_5vUjAjHB9P0cpcouHCyMHQOFmuUdYH9uXHEJtKHRn-XoNNrXMd63UKDCatwQNu9CGu1UrefVoLY9m534kDKIOwsWjI70l3VDvdoDSdNn__8Uw5pE-USkClDuwSNF/s320/De+goda+djuren+f%25C3%25A5r.JPG" width="320" /></a></div><br />
Fåren som misstänksamt betraktar fotografen; bonden som ömt håller ett litet lamm i famnen; slaktaren som med ett snett leende skjuter lammkroppar längs skenor i taket; arbetaren som koncentrerat styr maskinen som flår lammkropparna - allt är fullkomligt naturligt i Horst Tuuloskorpis värld.<br />
<br />
Kanske är det inte konstigt att den generation som uppfostrades med den här typen av litteratur har blivit vegetarianer, veganer och djurrättsaktivister. <br />
Som man sår får man skörda.John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-44320686918927694882010-11-02T03:53:00.003+01:002010-11-02T04:36:14.977+01:00Vardagsfundering II – Nu med ny, förbättrad formula!<div style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br />
</div><br />
Som rubriken antyder är det här en uppföljare på en tidigare fundering. Men det är inget tecken på att de nya tankarna håller på att ta slut, för så förhåller det sig alls inte. Det är helt enkelt så att jag har blivit medveten om hur vår livsstil innebär en rovdrift på vår planet. <br />
<br />
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6USMvinbPL-foWK1Ru2jtA7TmC-hRfB5IIICCghmcfunFcGD-dZk0QoXDlrMAI6d5ZE2Tvb9lxWGNPv7xgnNCZrXkmCBiw1-synG8TbDLg29u117GDsVXenSWuvHgjtdL71rB/s1600/etiktv%C3%A5.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="142" nx="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6USMvinbPL-foWK1Ru2jtA7TmC-hRfB5IIICCghmcfunFcGD-dZk0QoXDlrMAI6d5ZE2Tvb9lxWGNPv7xgnNCZrXkmCBiw1-synG8TbDLg29u117GDsVXenSWuvHgjtdL71rB/s200/etiktv%C3%A5.JPG" width="200" /></a>Jag tar därför konsekvenserna av min nya insikt, och slutar gödsla min blogg med helt nya tankar. Det vore både oansvarigt och egoistiskt av mig att tänka alla nya tankar själv; kommande generationer måste också få en chans att tänka till och komma på något nytt, tidigare otänkt. </div></div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Därför kommer jag hädanefter att återanvända – eller recycla, som man säger nu för tiden – gamla tankar i högre grad. Men för att det inte ska bli tjatigt för mina eventuella läsare så ska jag formulera om mig, göra vissa förbättringar och korta ned lite. Jag kör med samma innehåll, men med en ny formula, helt enkelt.</div></div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPr-jDSW2jo5-TJ3Nd6ha87TD7p5COuFMgzX4ePgdcUJEoFZ-Ve-3SK9eXACufLy0CV_GCdjPOTcZdfnZyK-88s5AXcyUpwSyYemhpORRSWyqVLK51PB5uIuydmRt1_Khee31t/s1600/Helflaska.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"></a>Det för tankarna helt osökt (hmmmm…) till föremålet för min första återanvända fundering: </div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><a href="http://zenigen.blogspot.com/2009_12_30_archive.html">http://zenigen.blogspot.com/2009_12_30_archive.html</a></div></div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Den handlade om Barnängens Schampo kontra min luddiga uppfattning om styrka respektive glans. Jag har fortfarande inte riktigt fått något grepp om den biten, och än mer vilsen har jag nu blivit efter att ha sett Barnängen Creme schampo 2.0, eller hur man benämner uppdaterade hårvårdsprodukter. </div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">De anger nämligen på förpackningen att det är en ny, förbättrad formula.</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
</div>Det här gör mig förvirrad. Som jag skrev i min tidigare fundering var jag minst sagt konfunderad – och lite imponerad – över att schampot hade 100 % styrka och 100 % glans. Men nu är det alltså ännu bättre, eftersom det nu har just <em>en ny, förbättrad formula</em>.<br />
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggTz8MWn5iqSXL7gf0jTvBkslvrOV5n1yCS2DEcB10uOdkqftuTHvIWG0Eh_E9709N3v74mWYUMY7uxt22SnSD5vLT_vD2C89xzn_J8IbdIHqE-l7_t5qxYUrRGMIBSMhFtLDC/s1600/Helflaska.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" nx="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggTz8MWn5iqSXL7gf0jTvBkslvrOV5n1yCS2DEcB10uOdkqftuTHvIWG0Eh_E9709N3v74mWYUMY7uxt22SnSD5vLT_vD2C89xzn_J8IbdIHqE-l7_t5qxYUrRGMIBSMhFtLDC/s320/Helflaska.JPG" width="249" /></a></div><br />
</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Jag börjar tro att min mattelärare i gymnasiet lurade mig, eller åtminstone undanhöll vissa fakta. Enligt honom så hade man ingenting om man hade 0 %, och hade man 100 % av något så hade man rubbet. The lot, som man säger på utrikiska.<br />
<br />
Förvisso brukade jag ligga närmare den förra procentsatsen i antal rätt på hans prov, men så mycket lärde jag mig att jag anar att det ligger en hund begraven här någonstans.<br />
Det här schampot visar att han måste ha varit fel ute, för här har de lyckats förbättra något som redan var hundraprocentigt. Ändå är förpackningen exakt lika stor!</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Hade förpackningen varit mindre så hade det kanske kunnat förklara det där med styrkan – att det blivit starkare helt enkelt. Men då borde det ju stå till exempel 114 % styrka. Men det förklarar ändå inte det där med glans – hur kan något glänsa mer än 100 %? </div>Måhända är det självlysande på något sätt - men självlysande hår?! Vem vill ha självlysande hår? Det kan möjligen passa till halloween eller lucia, men jag har svårt att se att något ljushuvud skulle komma på tanken att använda det till vardags.<br />
<br />
Jag blir helt enkelt inte klok på det här. När jag dessutom jämför innehållsförteckningen mellan den gamla och den nya förpackningen noterar jag att det är precis samma ingredienser som tidigare. Ändå har de lyckats förbättra en redan fulländad produkt! <br />
<br />
Nä, ska jag få någon rätsida på det här måste jag nog ringa Barnängens kundtjänst och höra med dem. Innan dess får jag tvätta håret med såpa, det lär vara bra för barret.<br />
Sen ska jag f-n i mig bussa Jan Björklund på min gamla mattelärare!John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-74357484582607357812010-10-26T16:17:00.004+02:002011-09-17T01:51:40.558+02:00Bonus På banken?Jag känner mig rätt ensam ibland, när jag klättrar upp på barrikaderna.<br />
<br />
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Det är klart att de barrikader jag stormar är inte av den sort som det kommer att skrivas storslagna historiska essäer om, eller som kommer att bli föremål för statyer och hjälteskildringar. Nej, mina strider är små och vardagliga och endast undantagsvis blir det någon blodspillan. Något undantag har för övrigt hittills aldrig inträffat, för jag är nämligen en mycket fredlig och fördragsam man. Men det finns gränser för min fördragsamhet, vilket jag tänker berätta om här. </div><br />
Först en resumé:<br />
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Jag är, liksom en stor majoritet av oss människor i västvärlden, kund i en bank. Jag är också så gammal att jag har ett personligt minne av att mina första jobb betalades med kontanter i näven, en gång i veckan. Det var ingen mellanhand, ingen som kunde sno några av mina stålar med mindre än ett personrån. </div>Men snart förändrades det.<br />
<br />
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Bankerna såg naturligtvis att de kunde tjäna pengar om de kunde få alla företag att se till att deras anställda hade ett bankkonto, där banken kunde tjäna några promille av lönen i ränta. Samtidigt blev det betydligt säkrare för företagen att slippa hantera stora summor kontanter. Följden blev att i princip alla löntagare hade ett konto i en bank där lönen sattes in. Kunderna fick vackert bege sig till banken när man behövde kontanter och när man skulle betala räkningar. </div>På den tiden stängde alla banker klockan tre, säkert som amen i kyrkan. Hasse & Tage ställde frågan: ”Va i helvete har dom för sig inne i banken efter tre?”, men Janne Olsson och Clark Olofsson lyckades förstås hålla en bank öppen i fem dygn under Norrmalmstorgsdramat.<br />
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
</div>Så småningom ökade bankavgifterna, promillen växte till procent, samtidigt som sparräntorna sjönk. När bankomaterna gjorde sitt intåg var det för att bankerna insett att det innebar jättevinster om de slapp ha betalda kassörskor som hanterade kontantflödet. <br />
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">När internet slagit igenom på allvar kunde bankerna lägga ut än mer av kassörskornas arbete på kunderna, genom Internetbanken. Det riktigt geniala var att de kunde presentera det som en service för kunderna, som inte längre behövde köa på banken utan kunde göra sina bankärenden närhelst de behagade. Detta motiverade att bankerna kunde ta ut en avgift för tjänsten, trots att kunderna kom att utföra bankens arbete. Samtidigt ”friställde” (uttrycket implicerar att den som har ett arbete inte är fri – en löneslav, således.) samma banker personal en masse och lade ned kontor landet över, och därigenom tjänade de pengar i båda ändar. Men det berättade de aldrig för småspararna. Så idag betalar jag årligen 155 kronor för få en bankdosa så att jag, via internet, sköter det arbete som bankerna stod för tidigare. </div>Kalla mig gärna idiot, men jag är åtminstone inte ensam om att vara det.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div>Nå, det var dags för min månatliga incheckning på internetbanken för att pröjsa mobilräkningen. Men min lilla knappdosa ville inte vara med. Byt batteri, stod det på skärmen. Ok, tänkte jag, det blir ett besök på ”min bank”. Det heter ju så i reklamen; ”din bank”. Men skulle jag försöka ta så mycket som en kulspetspenna från ”min bank” skulle de antagligen ropa på förstärkt polis.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuAC5DY4kJDW4keOG_wD2W7ZfmHtOtFgRr6rVvglXEndCpS4Fzcyxri-7bVzbWUF3HY0V7vVCe7PIYV86MUoLgd4A4D6xNA4YEK9iKTwXeqeReNAJIH_rcGWWmQzszrzAt77Wv/s1600/Byt+batteri.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" nx="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuAC5DY4kJDW4keOG_wD2W7ZfmHtOtFgRr6rVvglXEndCpS4Fzcyxri-7bVzbWUF3HY0V7vVCe7PIYV86MUoLgd4A4D6xNA4YEK9iKTwXeqeReNAJIH_rcGWWmQzszrzAt77Wv/s320/Byt+batteri.JPG" width="262" /></a></div><br />
Jag åkte ned till bankkontoret i centrum och möttes av en djävulsk kö – minst fyrtio nummer före mitt, och det var knappt någon personal bakom de små plintar där banktjänstemännen – kassörerna – stående tar emot kunderna. Stora delar av personalen är ju ”befriade” från arbetet på banken, så det är klart det blir köer.<br />
När det väl var min tur, stegade jag fram till kassören bakom disken och presenterade mitt ärende: Att batteriet i dosan var slut, och att jag behövde ett nytt. Kassören var en välskräddad och vänligt leende man i fyrtioårsåldern.<br />
- Ja, då får jag hänvisa dig ut till höger, 30 meter. Teknikmagasinet. Där har de såna batterier…<br />
- Va!? Utbrast jag, uppriktigt förvånad. Du menar inte allvar?! <br />
- Jo, man får byta batteriet själv. Men det kostar bara tjugofem kronor …<br />
Jag tittade på honom som om han skämtade.<br />
- Menar du att jag ska köpa batteriet själv?<br />
- Jo, så är reglerna, förklarade kassören i ett ursäktande tonfall.<br />
- Men ursäkta mig, sade jag med övertydlig sävlighet. Jag har varit kund i den här banken i över trettio år. Nu för tiden gör jag samma arbete som Ni gjorde förr, och jag betalar dessutom 155 kronor per år för att göra det. Men för att kunna använda mig av den tjänst som jag betalar för, så måste jag ha ett fungerande verktyg – en bankdosa. Nu har mitt verktyg slutat fungera. Kan du nu, vänligen, ge mig ett nytt batteri så att jag kan utnyttja den tjänst jag köper av er?<br />
- Nej, tyvärr kan jag inte det. Batterierna får kunden själv stå för när de tar slut.<br />
- Men då kan jag inte använda tjänsten…<br />
- Jag är ledsen, men jag kan inte göra något… Reglerna…<br />
<br />
Här avbröt jag lite ohövligt:<br />
- <em>Jag är ledsen</em>, men jag tillhör den besvärliga delen av er kundkrets som inte nöjer sig med att reglerna eller föreskrifterna säger si eller så, om det bryter mot sunt förnuft.<br />
- Vet du, fortsatte jag upprört. Vet du, att din chef tjänar omkring åtta miljoner per år – och då talar vi bara lön. Uppe på det kommer hans pensionsavtal, bonusar och optionsavtal. Det tar mig ungefär trettio års arbete som gymnasielärare att få ihop vad han får årligen – bara i lön. Att han kan få så orimligt hög lön beror på att han ser till att banken roffar åt sig så mycket som möjligt av mina och andra småsparares pengar. Men nu säger jag stopp! Inte en krona till.<br />
- Men jag kan inte göra något åt chefslönerna…, vädjade kassören förgäves, för nu började jag komma upp i varv. Jag hade nyligen läst boken ”Den stora bankbluffen” av Joel Dahlberg, så jag hade siffror i färskt minne. <br />
- Jo, det kan du visst det, avgjorde jag. Du kan gå in till dina chefer och säga att kunderna blir heligt förbannade på alla snikna avgifter och påslag som de hittar på i sin girighet. Säg till dem att kunderna hotar med att byta bank!<br />
<br />
Kassören lät denna straffspark passera okommenterad, men såg ut som om han inte kunde tänka sig en bättre idé – inte vad det gäller mig åtminstone. När han inte gjorde någon ansats att replikera fortsatte jag:<br />
- Det är bankerna som är huvudorsaken till den ekonomiska krisen vi just genomgår. Men det är ingen av bankcheferna som ställs till svars för sitt oansvariga handlande. Istället får vi vanliga Svenssons stå för kalaset, både genom skattsedeln och genom alla avgifter i banken. Om jag inte protesterar mot det vansinnet här och nu, utan lydigt går och betalar batteriet själv – vad skickar jag då för signaler till dina chefer? Att det är dags för en bonusutbetalning igen?<br />
<br />
Den arme kassören försökte le men såg mest förskräckt ut. Om det var av de kalla fakta jag radat upp, eller hettan i min svada som fick hans leende att stelna, ska jag låta vara osagt. Så samlade han sig, log lite ansträngt men upprepade vänligt:<br />
- Ja, jag är ledsen, men jag kan inget göra. Reglerna är såna.<br />
<br />
Jag såg på honom att han egentligen höll med mig om sakfrågan, men att han var för mycket paragrafryttare för att våga rucka på reglerna. Jag bytte därför taktik:<br />
- Men, om min dosa går sönder, då får jag väl en ny?<br />
- Jo, det stämmer, instämde han nästan glatt. Han såg lite lättad ut, antagligen för att han kunde ge ett positivt besked på en av mina frågor.<br />
- Men då föreslår jag att vi båda låtsas att den är trasig, så ger du mig en ny!<br />
- Nej, jag beklagar, jag kan inte göra det. Reglerna… <br />
Han insåg antagligen att han redan hänvisat till reglerna ett par gånger, och fullföljde därför aldrig meningen. Men han lät plågad och vred vanmäktigt sina händer.<br />
- Kom igen, försökte jag i kamratlig ton. Vi kan väl låtsas att dosan är trasig. Om inte du tjallar på mig så lovar jag att inte tjalla på dig.<br />
<br />
Den här gången skakade han bara på huvudet och log lite ansträngt åt mitt dåliga skämt. Jag såg hur han fick bemöda sig för att vara trevlig mot månadens värsta kund. Vi tittade på varandra under tystnad en stund. Så gjorde jag en teatralisk gest och tog mig för pannan, i det att jag utbrast: <br />
- Men du… Jag har en rysligt stark föraning om att jag när jag lämnar banken, kommer att tappa min dosa i marken. Hårt. Riktigt hårt! Så den går sönder… Då får jag väl en ny? <br />
- Men... Det vore väl inte så bra…<br />
Han sade det lite försiktigt, som om han väntade sig att jag skulle bli våldsam om han protesterade för högljutt.<br />
- Nä, det vore inte bra. Men du säger ju själv att om min dosa är trasig så får jag en ny. Finns det några regler som säger hur den ska ha gått sönder?<br />
Han skakade försiktigt på huvudet, och tittade sorgset på mig med hundögon. Mitt hjärta veknade ett ögonblick.<br />
- Ja, jag blir inte arg på dig. Men du måste väl inse att jag förväntar mig att banken står för det verktyg som är nödvändigt för mig, för att jag ska kunna använda den tjänst jag betalar för?<br />
<br />
Jag tittade vädjande på honom under en stunds tystnad. Han tittade tillbaka med ett snett leende, samtidigt som han vädjade med ögonen om att lämna honom ifred, att sluta plåga honom, att försvinna ur hans liv. Men för mig handlade det inte om ett batteri för tjugofem kronor, utan en moralisk kamp mot den extrema girighet som idag präglar hela bankväsendet. Den berömda droppen hade fallit i min överfyllda bägare. Jag skulle minsann inte ge mig så lätt:<br />
- Men vet du, den här lilla argumentationen som vi har här angående ett batteri som kostar 25 kronor, har redan kostat banken betydligt mer än så när man ser till din lön. Och nu håller det på att kosta banken en kund också. Det är oansvarigt av ledningen för banken.<br />
Han lutade huvudet på sned och tittade vädjande på mig. <br />
- Om jag fick bestämma… men jag får inte...<br />
<br />
Jag gjorde ett sista försök att beveka honom. Nu med psykologvarianten:<br />
- Jag ser ditt problem. Jag ser på dig att du ändå tycker att jag har rätt; att det är ett högst rimligt krav från en trogen småsparare som varit kund i banken i över trettio år. Du håller ju egentligen med mig, men måste följa reglerna. Men, om du nu bara ger mig ett batteri så byter jag det själv, så är det här ur världen… <br />
- Ja, jag önskar att jag kunde det…, svarade kassören och lät lättad, antagligen för att han trodde sig ha funnit en utväg.<br />
- … men jag kan inte. Vi har inga batterier. <br />
Han tog ett steg till en hylla bakom sig, drog upp en jalusilucka och visade en överfull kartong med nya bankdosor. Han förklarade pedagogiskt:<br />
- Vi har fått nya dosor. Engångsdosor. De har ett inbyggt batteri, och när det tar slut får kunderna komma in och hämta en ny dosa istället. <br />
Han visade stolt upp en av de nya dosorna.<br />
- Du ser här, de ser lite annorlunda ut. De är annorlunda... De har några fler funktioner och är lite säkrare…<br />
- VA! röt jag. Sa du att den är lite säkrare?!<br />
<br />
I ögonvrån kunde jag se hur ett antal andra kunder med stort intresse följde dramat, så jag underlättade för dem genom att tala med betydligt högre röst än vad som är socialt godtagbart i Sverige. <br />
- Så du menar att jag själv ska betala ett nytt batteri till den gamla dosan, när ni har nya dosor som är säkrare?! Är du seriös?!<br />
För sent såg han sett sitt misstag, och nu stod han och såg skyldig ut, och började stammande förklara sig: <br />
- Nja, jag menar inte att det är något fel med de gamla dosorna. Men de nya är lite … annorlunda…<br />
- Kom igen! Du sa ju alldeles nyss att de nya dosorna är säkrare. Ta då genast och byt in den här gamla mot en ny, säker dosa.<br />
- Jag kan inte det…, pep han ynkligt. Jag får inte…<br />
<br />
Det hade varit psykologiskt övervåld att fortsätta bearbeta honom, och han var så plikttrogen att han inte skulle låta sig övertygas. Jag bestämde mig för att låta nåd gå före rätt, och ta en förlust – i första ronden. <br />
Jag avrundade därför det fruktlösa samtalet och besparade honom vidare lidande, men bad honom att framföra en hälsning att det batteri som de sparat in på, och som antagligen inte hade behövt kosta banken mer än en tia i inköp, nu kostade dem en kund.<br />
<br />
Fast besluten att inte ge upp utan kamp, bestämde jag mig för att försöka på mitt lokala Swedbank-kontor i provinsen. Jag hann dit strax före stängningsdags, fick återigen köa en stund innan det var dags för nästa match. Den här gången var det en ung, effektiv kassavalp som med uppenbart ointresse tog emot mig. Han lyssnade på mitt problem och konstaterade helt enkelt att de inte bytte några batterier. <br />
Slutdiskuterat! <br />
<br />
Mina invändningar studsade som hällregn på gråberget. <br />
Utan att röra en min i tjänstemannauppsynen hänvisade denna välkammade kamrersaspirant till chefen, om det var så att jag hade några ”problem med reglementet”.<br />
- Nej, förtydligade jag lugnt och sansat. Jag har inga problem med reglementet. Jag vill bara ha ett batteri, ska det vara så svårt att förstå?<br />
- Chefen står i dörren och släpper ut folk för vi har stängt nu. Ta det med honom, sa valpen avfärdande och tryckte demonstrativt fram nästa nummer.<br />
<br />
Sagt och gjort. Jag gick fram till chefen, presenterade mig och framförde återigen mitt problem. Chefen presenterade sig inte för mig. Han såg bara på mig, uppifrån och ned, nedifrån och upp (förvisso var jag klädd i slitna jeans, t-shirt och en vardagsjacka, men jag brukar inte se ut som vare sig en bankrånare eller pundare, hoppas jag), och sade i ett avmätt tonfall: <br />
- Tyvärr, vi för inga batterier här. <br />
<br />
Chefen var lika kort i tonen som valpen (sådan herre, sådan hund) och klart avvisande. Jag förstod snart att jag inte skulle komma någon vart med honom heller, men jag tänkte att jag åtminstone skulle försöka, för att se hur värdefull jag är som kund.<br />
Jag lade fram min syn på saken; från ett kundserviceperspektiv; hur jag varit banken trogen i alla år; att vi småsparare ändå är den stora vinstmaskinen för bankerna och att de just därför borde vara lite mer rädda om oss; att jag kände till att de hade nya, säkrare dosor som man fick om ens dosa gick sönder; etc.<br />
<br />
Inget hjälpte, chefen var lika obeveklig som obehagligt överlägsen.<br />
- Om du köper en mobiltelefon så måste du själv köpa batteri när det tagit slut, jämförde han.<br />
- Hörrudu, sade jag, om jag köper en mobiltelefon så kan jag ringa dig, din fru, din bank, mina vänner, myndigheter. Jag kan ladda hem appar, surfa på internet, beställa saker, lyssna på musik, se på film – kort sagt: Den kan jag göra allt möjligt med. Den här bankdosan kan jag bara göra en sak med. Det är ett nödvändigt verktyg för att jag ska kunna utnyttja den tjänst jag betalar er 155 kronor per år för. Nu har verktyget upphört fungera, så vänligen ge mig ett nytt verktyg, annars kan jag inte använda tjänsten.<br />
- Ja, du har fått dosan för att kunna använda tjänsten. Men du får själv byta batteri.<br />
Jag påpekade då att Nordbanken minsann byter batterier i sina dosor utan att knota eller debitera något för det. <br />
Han tittade nedlåtande på mig och sa:<br />
- Jag vet inte hur andra gör, men här står kunderna själva för batteriet. Är du inte nöjd med det avtalet så är det bara att byta bank. <br />
<br />
Det svaret retade gallfeber på mig. <br />
Jag hade läst någonstans att under förra bankkraschen stod småspararna – privatkunderna - för 20 % av bankernas förluster, men för hela 80 % av vinsterna. För företagen var förhållandena de omvända; de stod för 80 % av bankernas förluster men bara 20 % av vinsterna. Ändå är det inte småspararna som är VIP-kunder som bjuds på kaffe och tårta när de träffar ”sin” bankkontakt.<br />
Och här hade jag nu stött på en arrogant chef som fullständigt sket i om jag var kund hos honom eller hos någon konkurrent – det var som ett hån mot alla de småsparare som betalar hans lön. <br />
Jag blev helt enkelt förbannad. <br />
- Men om dosan är trasig – då får man alltså en helt ny dosa, utan kostnad? frågade jag oskyldigt.<br />
- Ja, det stämmer. Men din dosa är ju inte sönder…<br />
- Jo, titta här!<br />
Jag tog min dosa och kastade den med all kraft rakt ned i marmorgolvet. Jag böjde mig snabbt ned och plockade upp den igen, reste mig och frågade oskyldigt;<br />
- Nu är den trasig. Kan jag få en ny nu?<br />
(Samtidigt som jag tog upp dosan noterade jag att fanskapet höll – displayen lyste! Jag fick därför hålla tummen över skärmen när jag visade upp den.)<br />
<br />
Chefen stod några sekunder som i givakt med vilt stirrande ögon, och hans ansiktsfärg skiftade snabbt från blekskärt till purpur. Sen var det som att upprepat rycka i snöret till en spratteldocka: Han bokstavligen studsade upp och ned och viftade med armarna, och för ett ögonblick fick jag för mig att han skulle klappa till mig.<br />
- Vad gör du?! Så där kan du väl inte göra?! Skrek han ursinnigt.<br />
All övrig aktivitet på bankkontoret hade avstannat. Alla stod och tittade på dramat i dörren. Själv kände jag hur pulsen rusade, men jag lyckades behålla lugnet. Sävligt, men högt svarade jag:<br />
- Jo, det kan jag visst. Jag gjorde det just. <br />
- Du kan väl inte hålla på så där! Du förstör ju…<br />
- Men du sa ju att om dosan är trasig så får jag en ny, och nu är den sönder. Kan jag få en ny nu?<br />
Den tidigare så behärskade, myndiga bankchefen var borta, och i hans ställe stod nu där Arga Gubben, viftande och skrikande.<br />
- Ta hit dosan! Får jag den!<br />
- Nej, det är min dosa, jag har ju fått den av banken sa du nyss, svarade jag vasst. Dessutom är den trasig…<br />
Jag kunde inte låta bli att retas med honom lite, och det gjorde honom om möjligt än tokigare.<br />
Han sträckte fram handen och röt: <br />
- Ge mig den! Ta hit din legitimation! Ge mig den!<br />
- Vad ska du med den till? frågade jag överdrivet vänligt.<br />
- Jag ska avsluta ditt konto, närmast ylade han. Du får inte vara kvar som kund! Så där beter man sig inte!<br />
- Nej, jag tänker inte ge dig min legitimation. Varför skulle jag det? Du vill ju inte ge mig ett nytt batteri.<br />
- Jag ringer efter polisen..., hotade chefen.<br />
- Ja, gör du det, svarade jag retsamt. Jag väntar här. Vad ska du säga till dem, förresten? Att jag är dum mot dig?<br />
<br />
Bankchefen hade nu fått nog. Han öppnade dörren samtidigt som han med våld började knuffa ut mig:<br />
- Ut med dig. Vi ska inte ha såna som dig här. Sabotör! skrek han, samtidigt som han pressade mig mot dörren. Jag insåg att det antagligen var bäst att retirera innan han blev alltför fysisk, och lät mig därför utan allt för mycket motstånd fösas ut. Men på vägen ropade jag en hälsning till de andra kunderna i banken:<br />
- Det här är tacken för att jag har varit kund i banken i 30 år. Bli stamkunder Ni också!<br />
<br />
Tjong! Bankchefen drog igen dörren efter mig med en smäll, och började rätta till sina tillskrynklade ansiktsdrag för att se något så när bankmannamässig ut när han avslutade dagen, ett steg närmare en hjärtinfarkt. Själv kände jag mig faktiskt vederkvickt när jag gick därifrån, mitt oförrättade ärende till trots. Att blir utslängd från en bank när man närmar sig femtio ser jag som ett sundhetstecken. <br />
<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibYMzQxLpfXcktN9TJQIQoojykjIzmYQ4YDmmPC27ROGoLVE1buh-M6nixmBbSPFBCqeD9P23eXWdStYEcgZV0EtUlr8YJ_K2EyL8vJLW-rnsuyAzjqLKBI4n4EbDHAWlLvJVD/s1600/I+bitar.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="217" nx="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibYMzQxLpfXcktN9TJQIQoojykjIzmYQ4YDmmPC27ROGoLVE1buh-M6nixmBbSPFBCqeD9P23eXWdStYEcgZV0EtUlr8YJ_K2EyL8vJLW-rnsuyAzjqLKBI4n4EbDHAWlLvJVD/s320/I+bitar.JPG" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Oj, så trasig den är!</td></tr>
</tbody></table>Dagen efter begav jag mig återigen till kontoret vid Brunnsparken. Jag stannade till utanför entrén och sparkade sönder min bankdosa, tog upp de tre delarna och gick in. Kassörskan tittade förvånat på mig när jag lade upp delarna på disken och förklarade att min dosa hade gått sönder, så jag ville ha en ny.<br />
- Oj, sa hon förvånat. Ja, den var verkligen sönder. Jag har faktiskt aldrig sett en dosa som varit sååå sönder.<br />
- Så kan det bli när den blir överkörd av en spårvagn… Eller nåt, tillade jag för att inte ljuga.<br />
- Ja, det var ovanligt, sade hon och tittade klentroget på mig.<br />
Vid kassan intill stod kassören från dagen förut. Han tittade än mer klentroget på mig, men när jag mötte hans blick tittade han snabbt bort, och låtsades därefter inte se mig mer. <br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBTeg6Y-BUw1ObUrN6Z9_zDJGJNg59vnW9Vz2e8YLjRR_OdvZnzSSuduFaF77q7IJFsbzq9NC_Be4Ry7xq2Tna4g2B0q_NQhclCGGYyYvANDYevV-ZHG8oJ5BLo_4XLkiXGs0V/s1600/Nydosan.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" nx="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBTeg6Y-BUw1ObUrN6Z9_zDJGJNg59vnW9Vz2e8YLjRR_OdvZnzSSuduFaF77q7IJFsbzq9NC_Be4Ry7xq2Tna4g2B0q_NQhclCGGYyYvANDYevV-ZHG8oJ5BLo_4XLkiXGs0V/s320/Nydosan.JPG" width="293" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Den nya, säkrare dosan.</td></tr>
</tbody></table>Jag fick till sist min nya dosa utan vidare protester. En ny, säkrare dosa, med fler funktioner. Helt gratis. Och tar batteriet slut behöver jag inte köpa något nytt, då får jag helt enkelt en ny dosa.<br />
Men det kommer inte att hinna ta slut, för nu ska jag byta bank.<br />
<br />
<br />
Epilog:<br />
Jag har berättat om den här episoden i mitt liv för några av mina vänner. Reaktionerna jag får är högst blandade. Somliga tycker jag är en bråkmakare eller rättshaverist; att det är synd om de stackars banktjänstemännen – det är ju trots allt inte deras fel att det ser ut som det gör. <br />
Andra har berömt mig för att jag orkar ta striden; att de också egentligen är upprörda och förbannade på bankchefernas girighet; på bonusar, fallskärmsavtal och alla andra förmåner som dessa tillskansar sig, men att de inte orkar ta striden.<br />
Jag å min sida undrar hur de styrande – oavsett om det handlar om banker, andra företag eller politiker - ska få veta att vad folk egentligen tycker, om man inte protesterar och markerar mot det man upplever som orättfärdigt. <br />
<br />
En väninna uttalade att det måste vara fel på mig som inte kan acceptera det system vi lever i.<br />
Kanske har hon rätt.<br />
Jag är nog naiv och blåögd som fortfarande tror på och orkar kämpa för ett rättvisare samhälle.John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com531tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-56457315180346832202010-10-25T16:36:00.000+02:002010-10-25T16:36:08.898+02:00Tomma hylsor skramlar mest.Bäste försvarsminister Tolgfors. <br />
<br />
Jag protesterar mot att Sverige har trupper i Afghanistan. <br />
Jag anser kriget vara omoraliskt och oetiskt – och från början startat på orimliga grunder - nämligen att få tag på Usama Bin Laden och ställa honom inför rätta för 9/11-angreppet på WTC.<br />
Talibanregimen lovade att lämna ut Bin Laden så snart USA presenterade tillräckligt starka bevis för att han var skyldig. Hittills har USA dock inte presenterat några bevis, vare sig för talibanledare eller för resten av världen, som styrker att BinLaden verkligen låg bakom. <br />
<br />
Jag är ingen talibankramare, men jag anser att alla folk måste – i demokratins namn – få välja vilka ledare man vill. Även om vi inte gillar deras val måste vi respektera det. Och även om ett lands befolkning förtrycks av en diktator eller en despot så måste omvärlden i första hand se det som interna problem. Det ger oss inte rätt att med vapenmakt försöka förändra detta.<br />
Givetvis skall vi och andra hjälpa till – men inte genom att skicka krigförande trupper som dödar stora delar av den redan förtryckta befolkningen. Det är något som strider mot internationell rätt, och det sunda förnuftet säger att det blir svårt att övertyga befolkningen om det fina i vårt statsskick, om vi skickar våra soldater att döda dem.<br />
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhAGmfBWh7NEzi9kjWHfuTlEGsoFiFVF7NO9tVf4h7zQSLcMXOzD1saRSugHB929RlB8ZdK2Q_X1PhSGSilDFgK-hrvdWwIoeYsA8LkmELpopZNkNz8mlEONzKb3HQPrLETztv/s1600/Sten+Tolgfors+2.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" nx="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhAGmfBWh7NEzi9kjWHfuTlEGsoFiFVF7NO9tVf4h7zQSLcMXOzD1saRSugHB929RlB8ZdK2Q_X1PhSGSilDFgK-hrvdWwIoeYsA8LkmELpopZNkNz8mlEONzKb3HQPrLETztv/s320/Sten+Tolgfors+2.jpg" width="191" /></a>Enligt de flesta internationella bedömare finns det ingen möjlighet att vinna ett så orättfärdigt krig. För varje talibankrigare som dödats av amerikanska drönare har det, enligt uppgifter från Pakistan, dödats över etthundratrettio civila. De exakta siffrorna kan säkert diskuteras, men klart står att den höga andelen civila offer väcker en enorm vrede bland den Afghanska och Pakistanska befolkningen, och det gör att rekryteringen till frihetsarmén – de som vill kasta ut de främmande ockupationsstyrkorna – är outsinlig. </div>Således tycks kriget vara både lönlöst och orättfärdigt. Jag, och många med mig, är övertygad om att man vinner betydligt mer på att satsa på fredliga hjälpinsatser. <br />
<br />
Jag har även hört din kollega, utrikesminister Carl Bildt, uttala sig i Ekots lördagsintervju (i slutet av förra året), att våra trupper behövs i kriget mot knarket. Vad jag inte kan få ihop med det argumentet är att talibanerna i princip hade utplånat vallmo-odlingarna när USA startade sitt orättfärdiga anfallskrig mot Afghanistan. <br />
Idag står Afghanistan för nästan 90 % av världens opiumproduktion enligt trovärdiga bedömare. Kriget mot knarket har således misslyckats totalt. <br />
Det är nu dessutom flera månader sedan Victor Ivanov, chefen för Rysslands statliga drogkontrollorgan, försåg USAs trupper med exakta koordinater över 175 knarklaboratorium i Afghanistan, men trots att de dagligen skickar ut sina ”drönare” på sina dödliga uppdrag mot ”misstänkta talibanledare”, har de hittills inte attackerat ett enda av dessa laboratorier. <br />
Det är nästa så man kan misstänka att det inte finns någon ambition att vinna kriget mot knarket. Den amerikanska underrättelsetjänsten CIA, har tidigare avslöjats som aktiva aktörer i knarkhandel (Iran-Contrasaffären), och det får åtminstone mig att inte utesluta möjligheten att det kan vara så även i det här fallet. <br />
Oavsett hur det förhåller sig med den saken så ekar argumenten om ett krig mot knarket väldigt tomt, med tanke på den utveckling som skett sedan 2001, när USA startade sitt anfallskrig mot Afghanistan. <br />
<br />
Bäste herr försvarsminister. Jag vet ju att du själv vapenvägrat en gång i tiden, så du bör har tänkt igenom det här med krig och elände mer än en gång. <br />
Enligt en artikel jag läste, var det bilder från Saddam Husseins gasattacker på sin egen kurdiska befolkning i Hajabja som fick dig att tänka om; att inse att ”det inte alltid är tillräckligt att prata med ord.” (Dina egna ord enligt: http://militarareflektioner.wordpress.com/2007/09/07/sten-tolgfors-vapenvagraren-osm-kom-pa-andra-tankar/)<br />
<br />
Men om du har läst på din historia ordentligt måste du i rimlighetens namn känna till att folkmordet i Hajabja utfördes delvis med vapen som sålts till Saddam Husseins totalitära regim, av bland annat USA och Storbritannien. Du borde även känna till att dessa vapenaffärer inte upphörde ens efter Hajabja, trots all internationell kritik. <br />
Vill man motverka krig bör man således inte liera sig med länder som USA och Storbritannien. <br />
Men du är idag ytterst ansvarig för att Sverige fortsätter ett långtgående vapenutvecklingsprogram med just dessa länder, i strid med svensk lag som säger att Sverige inte skall exportera vapen till krigförande länder. <br />
<br />
USA är, om man ser till tiden efter andra världskriget, det land i världen som varit inblandat i flest krig; som stått för några av de värsta övergreppen mot civilbefolkningar som världen sett (bl. a. användningen av Agent Orange i Vietnam och användningen av utarmat uran i Irak och Bosnien); som är den enda stat som dömts för terrorism (terrorbombningarna av Nicaragua); som aktivt sett till att störta demokratiskt valda ledare i land efter land.<br />
Den senaste tidens avslöjande av WikiLeaks visar på ytterligare övergrepp och råheter som är helt oförsvarliga med de värderingar och den neutralitetspolitik som Sverige har en lång tids erfarenhet av att bedriva. <br />
<br />
Om Sverige, trots sådana avslöjanden, ändå fortsätter med den militära närvaron i Afghanistan, och med vapensamarbetet med USA, innebär det att också Sverige blir medskyldiga till de övergrepp och grymheter som begås. Det är ovärdigt ett land med en så lång och ärofull fredsambition som vi har. <br />
<div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"></div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">För övrigt anser jag att det är ovärdigt att Sverige alls tillverkar och säljer vapen. Vi, som varit förskonade från krig och elände i ett par hundra år, borde veta bättre än att förse världen med vapen. Det finns inget moraliskt försvarbart med det, det är bara ett stort hyckleri.</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Om du, som försvarsminister, inte gör allt i din makt för att avsluta allt vapensamarbete med en sådan skurkstat, innebär det att du också blir direkt medskyldig till de upprörande grymheter, brott och övergrepp som avslöjas. Jag hoppas att du i egenskap av medmänniska och ledare tänker om, och ser till att Sverige genast avslutar alla oheliga allianser med krigförande länder. </div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">I annat fall kommer jag – och många med mig – att aktivt verka för att du en dag ställs inför rätta för brott mot Sveriges vapenexportlagar och för brott mot mänskligheten.</div><br />
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Hälsningar,</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Johan B. Löfquist</div>John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-1741895693081622092010-10-20T04:15:00.012+02:002010-10-27T14:30:18.746+02:00Urtidsdiet<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Jag är född och uppvuxen i Järpen, ett litet samhälle i Republiken Fria Jemtland. Järpen ligger vackert beläget i ena änden av Liten, som är just en <em>liten</em> sjö; en mil lång och halvannan kilometer bred. Egentligen är det Indalsälven som, lite matt efter den fartfyllda färden nedför först Tännforsen och sedan Ristafallet, avslappnat breder ut sig lite på sin färd österut. </div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiS0yW0JfzkiOsHb1i0QeHoXIIgsUipZfGiqH1_mjOYN8PTjD1MJSXE9jSU0bEmR0QUuVqXdaXX9H9y__QeCRzW7KmifcQrVJegr1Zy4mSUvy8F0dsM9rFUk6sR1ozHz-swnCfg/s1600/Ristafallet.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ex="true" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiS0yW0JfzkiOsHb1i0QeHoXIIgsUipZfGiqH1_mjOYN8PTjD1MJSXE9jSU0bEmR0QUuVqXdaXX9H9y__QeCRzW7KmifcQrVJegr1Zy4mSUvy8F0dsM9rFUk6sR1ozHz-swnCfg/s400/Ristafallet.jpg" width="400" /></a></div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
</div></div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Det fina med Liten är att den är full av fisk. När jag var barn sades det vara en av Sveriges fiskrikaste sjöar med ett digert bestånd av öring, röding, sik, harr, gädda, abborre och lake. En sommar var det till och med en kille i Mörsil - i andra änden av sjön - som hittade en kräfta. Det var så ovanligt i dessa trakter att det resulterade en tidningsartikel med bild och allt, i Östersundsposten. </div>Idag har gäddorna och abborrarna tagit över till stor del; rödingen och harren är mest utfiskad; lake får man aldrig numera. Och ingen sörjer väl det, misstänker jag. Men sik finns det ännu gott om och ibland fastnar det en och annan öring i näten. Och nyrökt abborre är en delikatess.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><br />
I början av sextiotalet arrenderade min far en liten strandtomt vid Liten, knappt tre kilometer från Järpen. Tomten ligger bara ett hundratal meter från Europavägen mot Trondheim, men är helt omgiven av skog, och runt denna är det ängar. När man står på stranden kan man se tvärs över sjön, till skogen som reser sig tvärt upp på ett litet berg. En liten skogsbilväg ringlar sig längs sjöns södra sida och bryter av den annars kompakta skogsväggen som reser sig ur sjön. Det är på den sidan som strömmen går, där Indalsälven forsar fram starkast, och där är det tvärdjupt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWXww_jGQlz3vfzw6qkw79ypDSycNfMLamH9VQlv0gszGeYraY1dvVjzaIGU-ETiG5cYS-DjlK4juetMyGv_lhCQdKoEBfVwWIxhOp8l3ZDIDBpEGxxte0urJ6aaHp9ZRbbeKw/s1600/Liten.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ex="true" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWXww_jGQlz3vfzw6qkw79ypDSycNfMLamH9VQlv0gszGeYraY1dvVjzaIGU-ETiG5cYS-DjlK4juetMyGv_lhCQdKoEBfVwWIxhOp8l3ZDIDBpEGxxte0urJ6aaHp9ZRbbeKw/s400/Liten.jpg" width="400" /></a></div>Längs den långsträckta sjön ligger små skogsbeklädda öar som det är väldigt lätt att förälska sig i; i väster ser man Indalsälvens inlopp vid Tossön, och strax norr om den ligger bron i Järpen. I fonden syns porten mot fjällvärlden, Undersåker, med Renfjällets mjuka rundning, och lite längre norrut; Åreskutan som gärna speglar sig på sjöspegeln mellan öarna, när fjällvindarna emellanåt stillar sig.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2rT7m7MO4E7kVJmNUK0BRqYM0Y-45zRvIAW9rX-VWQ-q6fVZVhyJjYJ1aBXERWGHqlZQQoDOK0RGNP5OcU82UWVv4Vp17NlXJ0at9XnelRa8gaPipi9XjS182L1I71Gc8P8W1/s1600/Liten+fr%C3%A5n+stugan.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ex="true" height="311" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2rT7m7MO4E7kVJmNUK0BRqYM0Y-45zRvIAW9rX-VWQ-q6fVZVhyJjYJ1aBXERWGHqlZQQoDOK0RGNP5OcU82UWVv4Vp17NlXJ0at9XnelRa8gaPipi9XjS182L1I71Gc8P8W1/s400/Liten+fr%C3%A5n+stugan.jpg" width="400" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhu3sSxR7XEccpKV9-XHAoUicqy0GSQ4n9oDjgtjAjwHkF-nIt-FdIwRnuFDKHx5emWascQktgGRZvuJnsjO08JB6T2aAgJPzJBr9ChmsXVbnBPUhbYxcx7W5fILYv3nlDSKfVP/s1600/Liten.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"></a>Till den så vackert belägna tomten lät min far släpa en gammal kiosk, som han placerade endast femton meter från vattnet. Med åren byggdes kiosken ut till en liten stuga med kök, sovrum, öppen spis, en farstu och en stor, fin altan som vätte mot sjön. Det var ett genialt drag av honom att bygga en sommarstuga så nära hemmet, för då kunde familjen få "semester" i princip vilken helg som helst: Bara "komma bort" för en kväll, sitta vid sjön och njuta stillheten, kanske elda i den öppna spisen. För mig var det väldigt skönt att komma hemifrån, och bo lite mer primitivt, närmare naturen - men ändå på bekvämt avstånd från civilisationen. Mer fjällräv än så blev jag nog aldrig.</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3Gtv8-x_36UOXfhbzwCYG5FzbdbTVB5qUk65JkPVGGVsBydIHVpx_7Oyb2w6M3lrlhyphenhyphenRWAohxS2pj_XtJLC6ZpuY9zewcQaJbUjUGQC8mTimsntcYpe067-K7x_YDH6njJmLm/s1600/Liten+fr%C3%A5n+stugan.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"></a>Som barn fiskade vi ofta och mycket; med kastspö, metspö, utter och nät. På två, tre nät fick vi ofta en trettio, fyrtio firrar av bästa kvalitet, mest sik och harr. Lakar och gäddor gav vi till en grannar, en bonde som utfodrade sina grisar med dem. De smakade bara sumpigt och träigt, tyckte vi. Antagligen hade det en del med tillagningen att göra, men ingen i vår bekantskapskrets ansåg att gäddor och lakar var värda att lägga någon tid på. Annars var det ofta fisk på menyn, och det kunde vara stekt, kokad, rökt, halstrad, ungstekt, folibakad... Kort sagt, alla sätt vi kunde komma på. <br />
Och jag kom att älska fisk. Insjöfisk, alltså.</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
Så småningom flyttade jag till Göteborg, och plötsligt var det allsköns konstiga fiskarter. De enda arter jag kände igen var torsk, sej och lax, som jag ofta ätit på våra familjesemestrar i Norge. Men tillagat havsfisk - utom lax - hade jag aldrig gjort tidigare. I början blev i princip varje försök mer eller mindre ett misslyckande - för mina bortskämda smaklökar. Inget kan ju mäta sig med färsk fjällfisk.</div><br />
Så kom det sig en dag att en vän från vidderna i norr beslutade sig för att flytta till Göteborg - efter visst tjat från min sida. Jag erbjöd honom att till en början dela min renoveringslägenhet, en trea på Sankt Pauligatan, vilket han gladeligen accepterade. Han var en av fem bröder och hade kanske inte fått så mycket fostran i husliga göromål, var en inbiten ungkarl i trettioårsåldern och hade inte tillbringat särskilt mycket tid framför spisen. <br />
<br />
Jag däremot, var bara fem år när jag började koka gröt själv på morgonen, eftersom jag vaknade långt före alla andra. När jag var sju år fixade jag de mest läckra svampstuvningar, och tidigt kunde jag både rensa och tillaga fisken jag fångade. Vid tiden för den här händelsen hade jag ganska bra koll i köket, även om lättjan ofta valde halvfabrikat. (Idag, när jag lärt mig att kärlek är den viktigaste ingrediensen i all matlagning, är det sällan det kommer ett halvfabrikat in i mitt kök.)<br />
<br />
Nå, när min vän flyttade ned från Jemtland beslutade jag mig för att bjuda honom på en riktig Västkustmeny. Jag begav mig till den lokale sillstryparen på Olskrokstorget, berättade om min förestående middag och frågade honom till råds. Fiskhandlaren, en jovialisk urgöteborgare med stor guppande mage, rekommenderade utan att tveka en stenbit. Det skulle vara bland det finaste man kunde få upp ur havet, försäkrade han mig förtroligt, samtidigt som han pekade ut den för mig.<br />
<br />
Jag (sju)ryggade vid blotta anblicken av den vedervärdiga varelsen från havet. <br />
Fiskmånglaren förklarade att den var förvisso ful, men man skall inte låta sig luras av utanpåverket: Den såg ut så för att det var en gammal ärrad överlevare; en art som var två miljoner år gammal, förklarade han vördnadsfullt. Han höll sedan en mindre föreläsning om stenbiten och dess förtjänster, antagligen för att snärja mig i sitt garn - så fiskare han var. Jag förklarade att jag inte hade en aning om hur man skulle hantera, filéa eller tillaga en sådan best. Men fiskhandlaren var mycket hjälpsam och berättade i detalj hur den skulle anrättas, medan han, säker på att få göra affär, filéade firren och elegant avlägsnade benen.<br />
<br />
Jag lät mig till sist övertygas om stenbitens förträfflighet och fiskhandlaren skrockade förnöjt, packade ihop filéerna och skickade också med fiskhuvudet för att jag skulle kunna visa min norrländske vän hur en stenbit ser ut i fejset. Jag betalade och tackade entusiastiskt för hjälpen, uppfylld av den förestående lukulliska upplevelse som väntade mig och min vän. Lätt euforisk slank jag också in på systemet och inhandlade en flaska alltför dyrt, vitt vin för mina sista slantar - för att det skulle bli något att tala om efteråt.<br />
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUYPjuBZrVzgauePEjo_fYnW_gHWMrV8_FNnn_d8VOcXeV-JHcmFq8JAbNQGTVyxF9WgB4xamTlx3pdeNeiOOz-z6izEkIavBI-zlHNBDeV78Sd8kOG8uySvU4Qr5TZiuSmz7v/s1600/Stenbit.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; cssfloat: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" ex="true" height="186" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUYPjuBZrVzgauePEjo_fYnW_gHWMrV8_FNnn_d8VOcXeV-JHcmFq8JAbNQGTVyxF9WgB4xamTlx3pdeNeiOOz-z6izEkIavBI-zlHNBDeV78Sd8kOG8uySvU4Qr5TZiuSmz7v/s200/Stenbit.jpg" width="200" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Stenbit, eller sjurygg</td></tr>
</tbody></table></div><br />
Väl hemma tillagade jag stenbiten noggrant efter de instruktioner jag fått, kokade potatis och redde en sås - även denna efter fiskhandlarens recept. Jag dukade med linneduk, tände levande ljus, vikte servetter och lade på tallrikarna. Så korkade jag upp vinflaskan innan jag bjöd min vän att komma och sätta sig till bords.<br />
<br />
Jag serverade vinet och berättade att det var en Château de la Rochemorin Blanc; lade upp en portion fisk, potatis och sås till honom medan jag berättade om stenbiten och dess uråldriga historia. Jag förmedlade så exakt jag kunde, mina egna nyförvärvade kunskaper om denna havets åldring; hur den var två miljoner år gammal och ansågs vara en delikatess.<br />
<br />
Min vän, som är av den typen som inte låter sig imponeras så lätt, tog en smakbit, tuggade en stund med en uttryckslös min, innan han med en sur grimage svalde ned den med en stor klunk vin. Jag såg frågande på honom:<br />
- Nååå. Vad tycker du?<br />
- För min del hade den här fisken lika gärna få bli kvar i havet i två miljoner år till, konstaterade han torrt.<br />
<br />
Sanningen att säga så höll jag med honom. Det var knappt ätbart och definitivt inte njutbart. Min övertygelse om fjällfiskens överlägsenhet rubbades inte av stenbitssupén. Och vinet... tja, det hade varit smartare att köpa tre flaskor rödtjut och få en fylla på köpet. <br />
<br />
Nästa dag var det min väns tur att bjuda på middag. Fast fixa käk var en mer träffande beskrivning av vad han gjorde. Han serverade den ultimata ungkarlsmiddagen. <br />
Här följer receptet:<br />
Tag ett fruset fiskblock och lägg det i en eldfast form, häll över en burk krossade tomater, använd inga kryddor, sätt in i ugnen en timme eftersom det är så lätt att hålla reda på. När halva tiden gått sätter du på ris - som du inte ska ha sköljts först, och skall kokas i total avsaknad av salt eller andra smakförstärkare.<br />
Min vän var av den rationella åsikten att salt och kryddor kan man ha på efteråt, för då får varje person precis så mycket salt respektive peppar som han eller hon ville ha. För honom inbegrep kryddor endast svart- eller vitpeppar, sak samma vilken av dem. <br />
<br />
Han slängde fram två tallrikar, två vinglas och två gafflar. Ställde sedan fram ungsformen och kastrullen med ris direkt på bordet, samt en vinkaraff - med vatten. <br />
Han slängde en skitig kökshandduk över ena armen, la den andra på ryggen och med överdriven servilitet hällde han upp vatten i mitt vinglas och sa:<br />
- Eau de la Sankt Pauli Blanc.<br />
<br />
Nå, det får hänföras till de sena ungdomssynderna. Idag är även min vän rätt företagsam i köket, utan att vara någon Tore Wretman. Och själv har jag lärt mig uppskatta - och laga - diverse havsfisk också. Men lika god som fjällfisk, det blir den aldrig.<br />
<div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"></div>John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-35507662777578055592010-07-25T23:00:00.001+02:002010-10-25T16:50:41.273+02:00Finn fem fel. …… är en lek som vi ofta stöter på i tidningarnas barnsidor.<br />
Men det är ingalunda en oskyldig och bra lek, utan en demoraliserande och farlig hjärntvätt som korrumperar barns rättsuppfattning. <br />
Jag skall härmed förklara varför:<br />
<br />
Finn fem fel är helt fel därför att:<br />
<br />
1. Det signalerar till barn att de ska söka efter fel. Det är bättre att berätta för barn att de ska söka efter det som är rätt, bra och riktigt i livet.<br />
<br />
2. Gåtan utgår från ett på förhand bestämt mönster som skall vara det rätta, det sanna. Det är bättre att lära barn betrakta oregelbundenheter och avvikelser som något normalt och fullständigt godtagbart.<br />
<br />
3. Ofta är det två bilder, där föremål eller detaljer har tagits bort på den ena. Men vad är det som säger att dessa föremål eller detaljer inte var för mycket redan från början? Låt oss istället lära våra barn att "less is more".<br />
<br />
4. En bild som manipulerats visar att man inte kan tro på bilder överlag; att man ska vara kritisk till bilder. Att det är ”fel” på en bild är alltså rätt ur ett pedagogiskt perspektiv. Och ett fel som är rätt kan bara vara rätt.<br />
<br />
5. Den som söker fel hos omvärlden i allmänhet, och hos sina medmänniskor i synnerhet, blir sällan älskade av andra – inte ens när det är rätt och riktigt det man säger. Felsökeri får aldrig förväxlas med kritiskt tänkande. Det förra kombineras anmärkningsvärt sällan med det senare – i synnerhet inte med självkritiskt tänkande.<br />
<br />
Nå, det finns mycket här i världen som inte är bra, så Ni kanske anser att Finn fem fel-problemet är överdrivet. <br />
Men ingalunda! <br />
Ni vill väl inte att era barn ska bli odrägliga människor som alltid vet bäst, som alltid rättar minsta grammatiska fel, som alltid respekterar konventionens snäva ramar?! Ni ser säkert inte gärna att era barn blir sociala freaks, utstötta från samhället!<br />
<br />
Nå, det finns ett botemedel: <br />
Finn hur många rätt du vill!<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhORmqm3typmOt81tqaDic_8hW_-hd0AJ-Tl-njr4zLMwvT4j4V4s6Z2buXRPzOylAXlhpy_h_ZZUiBCmRhj0TWQiLmrX-Ppqzn5hU9SZw2-InnShmF832yHFATM1LOFugggCz0/s1600/Johan+i+Norge.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" hw="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhORmqm3typmOt81tqaDic_8hW_-hd0AJ-Tl-njr4zLMwvT4j4V4s6Z2buXRPzOylAXlhpy_h_ZZUiBCmRhj0TWQiLmrX-Ppqzn5hU9SZw2-InnShmF832yHFATM1LOFugggCz0/s320/Johan+i+Norge.JPG" /></a></div>Reglerna är enkla: Titta på bilden här ovan och berätta hur många rätt du ser.<br />
<br />
Alla vinner! <br />
Vinst varje gång!<br />
Alla deltagare som kommer med minst ett rätt svar vinner förmågan att se ljust på tillvaron.<br />
Eller nåt.<br />
<br />
P.s. Till alla tvivlare: Jag talar av egen erfarenhet. Själv var jag alltid snabbast att hitta de fem felen.John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-9711223.post-71025942023011725772010-06-28T14:19:00.007+02:002010-11-29T01:11:33.585+01:00Tidioter och andra.<div class="MsoNormal"><div class="MsoNormal"> * * * <br />
Efter middagen tog de med sig en ryggsäck, knatade upp på en bergknalle i närheten av där de bodde, bredde ut en filt och tog fram varsin medhavd kall öl. De drack den under tystnad. Solen stod ännu högt på himlen fastän det var kväll, och värmde skönt ännu en stund. Bakom dem bredde staden ut sig med trafikleder, asfalt och betong, men på kullarna framför dem stod grönskan i sin fullaste prakt, med hela skalan från den tidiga, lite försiktiga bleka vårgrönskan till det mättade, tunga sensommargröna. Solljuset började skifta mot varmgult och bäddade in hela landskapet i en varm färgton.</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
</div><div class="MsoNormal"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUkdSA93zBi4aH-VBMKLrxuwXpEMEShLwiUddeAEPu4N96UQcY-PgDbJo5FaQ6yDrF7wv5j1uDxLikCQ7E6NgLAHUrIKrg3QSPtuwCANuhAp0TcvIqHMnLih12n7anmIwOmJ4-/s1600/Bergknallen.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="262" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUkdSA93zBi4aH-VBMKLrxuwXpEMEShLwiUddeAEPu4N96UQcY-PgDbJo5FaQ6yDrF7wv5j1uDxLikCQ7E6NgLAHUrIKrg3QSPtuwCANuhAp0TcvIqHMnLih12n7anmIwOmJ4-/s400/Bergknallen.JPG" width="400" /></a></div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">En och annan mås kom inseglande över kullarna på pålandsvindarna från havet, skickligt navigerande med hjälp av minimala rörelser på fjäderpannorna längst ut på vingarna. Från grönområdena nedanför dem kom rop och skratt tillsammans med en förförisk doft av grillat. </div></div><div class="MsoNormal"><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Det enda som störde idyllen var bruset från biltrafiken på trafikleden nedanför berget.</div></div><div class="MsoNormal"><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Han ryckte loss några långa grässtrån, lutade sig bakåt och började lojt killa henne på ryggen. Hon rös av välbehag och sköt upp ryggen mot honom.</div></div><div class="MsoNormal"><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Länge, så länge; utan att yttra ett ord, tacksamma på varsitt håll över att ha någon att tiga tillsammans med.</div></div><div class="MsoNormal" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">Till sist sade han:</div></div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;"><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Ska vi gå hem?</div></div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;"><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Nu? Redan? Svarade hon förvånat.</div></div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;"><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Ja, det börjar på att bli lite kyligt i vinden.</div></div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;"><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Men vi kan väl ta en cigarett till först.</div></div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;"><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Javisst, svarade han. Bara för att jag säger ”nu”, behöver det inte betyda nu-nu.</div></div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Så du menar nu-sen? </div><div class="MsoNormal">Hon ställde frågan med ett leende, samtidigt som tände två cigaretter på en gång, för att sedan sträcka honom en av dem. </div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Ja, bara för att man säger nu behöver det inte innebära nu direkt, på stubben, nu genast. Nuet kan vara så långt.</div><div class="MsoNormal">Hon såg på honom och skrattade lite överseende:</div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Det svåra med dig är att man aldrig vet om du menar nu <i style="mso-bidi-font-style: normal;">nu</i>, eller nu om ett par timmar…</div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Nä, men det är ju för att folk inte frågar om jag menar nu-nu eller nu-sen. Kommunikation… Allt handlar om kommunikation!</div><div class="MsoNormal"><br />
Han tog ett djupt bloss, försökte förgäves göra en rökring i den lätta sommarbrisen, och suckade: </div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Dessutom är det inte mitt fel att alla andra tar fel på tiden.</div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Hörrudu! Det är väl inte alla andra som det är fel på? Det är ju du som aldrig kan passa tider! </div><div class="MsoNormal">Hon sade det lätt förebrående, men mest kärleksfullt.</div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Förvisso. Men vad beror det på? Ett tankefel som låser in oss alla i en fyrkantig värld. Människan försöker mäta det omätbara; att mäta tid med en linjär skala, som om den vore ett statiskt fenomen som alltid är konstant. I själva verket är tiden som en organisk kropp, en amöba som kan ändra form och utseende beroende på vilka betingelser den upplevs under. </div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Men tiden är ju konstant…</div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Inte då! Eftersom jag kan uppleva en och samma uppmätta tidsrymd som en evighet i en situation, och som blott en grisfjärt i en annan situation, så innebär det att skalan man mäter tid med måste vara korrupt, eller nåt. Annars skulle det ju innebära att det är fel i mitt huvud, och det är en mindre lockande teori.</div><div class="MsoNormal">Hon skrattade lätt, men undlät att kommentera det sista. I stället sträckte hon sig efter ännu en öl, öppnade den med ett pysande, varvid ölskum sprutade ut över hennes hand.</div><div class="MsoNormal"><br />
Han fimpade sin cigarett och fortsatte:</div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Hade jag varit helt ensam om min iakttagelse hade jag kanske övervägt det senare alternativet. Men nu råkar jag känna till att åtminstone de flesta människor har samma upplevelse av att tiden är svekfull och oberäknelig.</div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Ja, men det är ju bara den subjektiva upplevelsen av tid… som att tiden går fortare när man har kul.</div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Så du menar att min subjektiva upplevelse av mitt liv skulle vara felaktig, att det jag känner och upplever skulle vara underordnat en objektiv, saklig, bedömning av det som sker? Att det som är rätt är en sorts linjal för tid?</div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Nä, naturligtvis är den subjektiva upplevelsen viktigast i livet. Men den förhindrar väl inte att man samtidigt har en tidskonstant som är vägledande för vårt samhälle. Det skulle ju inte funka annars?</div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Vad är det som inte skulle funka? Jag skulle slippa ha dåligt samvete för att min subjektiva upplevelse av tidsförlopp inte är synkroniserat med klockan…</div><div class="MsoNormal"><br />
Nu tände hon ännu en cigarett, drog ett bloss och tittade på honom. Så sade hon långsamt:</div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Jag tycker mest att det där låter som en elegant ursäkt för att komma för sent.</div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>För sent?! Vadå ”för sent”? Jag kan väl inte komma för sent. Jag befinner mig ju hela tiden där jag är, i min kropp, så när jag anländer till en plats så gör jag ju det just i rättan tid – just precis i det ögonblick jag kommer dit.</div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Men folk får ju vänta på dig…</div><div class="MsoNormal">Nu tystnade han, vände ut blicken mot de grönskande kullarna omkring dem, fångade en mås med blicken och följde den på dess ljudlösa färd genom tillvaron.</div><div class="MsoNormal"><br />
De satt tysta en stund, innan han huttrade till och sa:</div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Brrr. Det börjar bli kyligt i vinden. Ska vi gå ner nu?</div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Menar du nu-nu eller nu-sen?</div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;">-<span style="font-family: "Times New Roman";"> </span>Nu-nyss. </div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;"> ***</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6qmJo5gb1rYErQoTJTrfBJAmDXc-3XxxuS3jm0AGjDsHBxX3M-Nx01pHVNyXskoXLWV0FyGkP-xboCddyT-xypS6OeUhBCfd4sR_7rLU95PKqOoxwSgS3mnUNx3NXP3C8gUwl/s1600/Utsikt+%C3%A4ttestupan..JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="275" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6qmJo5gb1rYErQoTJTrfBJAmDXc-3XxxuS3jm0AGjDsHBxX3M-Nx01pHVNyXskoXLWV0FyGkP-xboCddyT-xypS6OeUhBCfd4sR_7rLU95PKqOoxwSgS3mnUNx3NXP3C8gUwl/s400/Utsikt+%C3%A4ttestupan..JPG" width="400" /></a></div><div class="MsoNormal" style="margin-left: 21pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 21.0pt; text-indent: -18pt;"> </div></div>John B. Goodhttp://www.blogger.com/profile/02256725815905234099noreply@blogger.com0