Jämställdhet bland musiker

Var häromkvällen och såg Madame Butterfly på Göteborgsoperan.
Eller såg och såg, förresten... Jag missade det mesta av det som hände på scenen för jag satt på andra raden och hade full koll ned i orkesterdiket. Och jag blev helt fascinerad av det livet där nere.

Mitt framför mig satt fyra manliga trombonister, nej förresten - mesta tiden var de bara tre. En av dem kom lite då och då, jag antar att han arbetade deltid. Men de tre andra... De satt där och tittade, lyssnade och läste i sina nothäften. Länge, länge. Ibland tog de upp sina instrument till munnen, vätte munstycket en smula, satte så tillbaka det i sitt ställ.
Så plötsligt, musiken närmade sig ett cresendo, de tog upp sina tromboner, måttade lite, vätte munstycket, drog in luft i lungorna, satte munstycket till munnen och... Böööp! Så var det klart. De ställde instumenten på plats i sina ställ igen och väntade. Och väntade.
Så där fortsatte det föreställningen igenom.

Samtidigt, snett framför mig satt två kvinnliga cellister. Och de fick minsann jobba för pengarna. De gned, och slet, kämpade och svettades vid sina instrument. Hartsen rök, strängarna vibrerade, fingrarna gnuggade tarmarna, stråkarna flög oavbrutet fram och tillbaka och det var knappt att de hann vända notblad. Dessutom fick de dela notställ så det var ett ständigt sträckande på halsarna för att de skulle kunna se vad de skulle spela.

Och nu till min poäng. Jag ger mig fanken på att de har lägre lön än killarna, eller åtminstone samma pröjs, trots att de var de som fick slita mest. Där satt killarna och vilade, rena semestern, och tog upp sina horn och tutade till nån gång - allt medan tjejerna fick göra grovjobbet. Nä, jag tror inte att jämställdshetsdebatten nått ner i orkesterdiket på operan ännu. Om den gjort det skulle tjejerna ha tre gånger så hög lön som killarna, och det skulle fortfarande vara för lite...

Och själva föreställningen då? Jovars, den är väl rätt hyfsad.
Men Puccini har snott en hel del av sig själv, åtskilligt var återanvänt från La Bohemé. Och visst är det tacksamt med hjärta och smärta i en opera, det blir så gulliga slutscener när nån dör.
Men jag har en god vän, Christer B, som menar att Puccini är fruntimmersopera. För honom är endast Wagner gott nog, och han har lovat att söka omvända mig också.
Men jag vet inte... Jag säger som Woody Allen: "Jag kan inte med Wagner. Jag får sån lust att invadera Polen när jag hör honom."