Jag brukar fråga mina elever: Vilken tid är den rätta; den upplevda eller den uppmätta? Som exempel brukar jag ange skillnaden mellan två timmar lektion med mig och två timmar på en kul fest. Den ena tiden drar sig fram med en sengångares hastighet medan den andra förflyter såsom en blinkning. Enligt vårt vedertagna sätt att se på tiden är det ingen skillnad på längd mellan de båda exemplen, men enligt våra sinnen är det så.
Så, vilken tid är då den verkliga; den upplevda eller den uppmätta? För mig är det enkelt: Den uppmätta tiden är ett falsarium, enkom konstruerat för att förslava människor. Den upplevda tiden är den sanna, och vi borde förlita oss mer till våra sinnesupplevelser - även när de går stick i stäv med vedertagen vetenskap.
Bodil Jönsson utvecklar, i sin bok "Tio tankar om tid", dessa tankar betydligt klarare och förnuftigare än jag någonsin är i stånd till, varför jag rekommenderar läsning. Gärna högläsning för någon du tycker om. Högläsning är en klart underskattad konst som utvecklar läsförståelse, inlevelseförmåga och säkert hundra andra goda egenskaper, och är det då också en bra bok blir Ni minst dubbelt så många som får ta den till sig samtidigt. Ni sparar alltså tid. Tid som ni kan sätta in på banken och låta förränta sig, så att Ni, när Ni går i pension, kan njuta extra mycket av extra mycket liv...
Nej, "här och nu" skall vara vårt motto i alla våra dagar!
Mitt budskap till eleverna är att de måste ta tillvara sin tid, sluta slösa den på saker som inte är intressanta eller viktiga. Jag riskerar således att plötsligt stå där inför tomma bänkrader, med ett antal nyvaknade elever som, istället för att komma på mina lektioner, går ut och lever dagen.
Men tyvärr. Antingen är jag en kass lärare eller så har jag korkade elever, för de fortsätter komma, lektion efter lektion. Och jag fortsätter att springa i mitt ekorrhjul...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar