Efter stormen

I vår del av världen är vi ofta väldigt snara att etikettera. I många länder i Asien har man ett öppnare förhållningssätt till saker och ting, något som också reflekteras i deras språk. Som exempel på denna, min ännu icke fullbordade filosofiska tankegång, kan jag nämna ordet 'tom', eller 'tomt'. De flesta av oss associerar det med något negativt; att det är slut på något och därför tomt; eller ett utrymme som man inte fyllt och att det därför saknas något. Höjden av meningslöshet kan väl för en västerlänning vara när ens liv är "tomt och innehållslöst".

En sann buddist ser det inte så. Enligt tao är tomrummet det som ger mening åt livet. Utan tomrum - inget liv. Som exempel brukar man se till krukan. Den kan vara hur vackert formad som helst, men innan den har givits ett tomrum är den till ingen nytta. Dess storhet och värde kommer alltså genom att den ges ett tomrum. Utan tomrum, ingen nytta. Tomrummet är således något att värna om, att hedra - ja att till och med sträva efter att uppnå: Nirvana, som ju är intet, ett tomrum.

På samma sätt kan man se flera ord och begrepp. Dagens rubrik, efter stormen, antyder för de flesta att det nu råder ett relativt lugn efter någon form av kaos, en oordning som varit negativ. Så är det inte. Jag befinner mig för närvarande i ett negativt lugn, efter en mycket omtumlande, stormig - men enbart positiv - filmfestivalvecka. Under dessa tio dagar görs det upp fler kontrakt och avtal än under hela resten av året. Till Göteborg Film Festival kommer folk från när och fjärran för att se film, givetvis. Men bland branschfolk är det lika viktigt att synas på cocktailpartys och bjudningar av olika slag. Man får naturligtvis inte glömma Rivertons skybar, men gratis är godast.

För mig har det inneburit många intressanta möten i år, och inte så många filmer som annars. Men jag avser ju också att satsa på mitt företag från och med sommaren, så jag måste få igenom ett eller annat projekt. Men det har varit full rulle från morgon till kväll, samtidigt som jag har skött mitt jobb som medielärare. Tyvärr är många av eleverna alltför omogna eller ointresserade för att uppskatta festivalen. De ser det som "dåligt" om det inte är en film som passar dem - trots att skolan bjudit på både film och bussresa från Marks kommun. Det är som om de tror att jag skulle ha en siares förmåga att i förväg veta hur filmerna är, eller att jag rent av valt "dåliga" filmer bara för att jävlas med dem. De skulle bara veta vilka filmer jag i så fall skulle valt. Ett par av eleverna har inte ens dykt upp, de skolkar istället för att åka in till Göteborg och festivalen. Allt medan deras jämnåriga från skolor i stan får betala alla biljetter själva och är "grymt avis" på mina elever som får allt gratis.

Nu lider festivalen mot sitt slut och jag är också helt slut. Förutom själva festivalen har veckan innan bestått av en rad nätter med minimal sömn, allt för att fixa ett fungerande program för festivalen. Dels att välja ut ett tjugo - trettiotal filmer och föreläsningar av de närmare 500 programmet innehåller. Dels att få schemat att funka. Det är nämligen ingen lätt match med logistiken - att planera in vilken av visningarna man ska gå på, och sen få tillräckligt med tid för att förflytta sig mellan biograferna, och förhoppningsvis för att hinna äta lite också mellan filmerna.
Och så är det eleverna. Dels ska det vara filmer som passar dem, dels ska det passa med deras bussar till och från Mark. Det innebär alltså en massa extra arbete, oavlönat givetvis, att vara lärare under festivalen.

Tack och lov finns det alltid några elever som uppskattar denna minst sagt annorlunda undervisning. Och deras glädje över de bra filmerna, och deras tålamod under de sega, tungsinta dystopierna, gör det värt varenda minut. Jag vet det när jag ser hur deras ögon brinner efter en bra rulle. Jag vet då att jag gjort mitt för att festivalen ska ha en stor publik även i framtiden. Och framför allt för att motverka främlingsfientlighet och rasism, för vem kan ha sån oförställd glädje över filmer från hela världen utan att samtidigt identifiera sig med protagonisten, oavsett vart denne kommer ifrån.