Äntligen kommer värmen smygande. Trots min tvåveckors time-out i Mali i januari tycker jag att den här vintern kännts osedvanligt lång och kall. Det måste vara mitt kall att söka mig söderut, åtminstone halva året. Jag har försökt gå i ide, men redan efter ett par dagar börjar det bli jobbigt att ligga. Dessutom är det alltid någon avundsjuk jävel som kommer och väcker mig på pin kiv.
Nåväl. Idag, på Gerda-dagen, passerar jag ännu en milstolpe. 44. Det låter som ett dålig skämt, men tyvärr är det sant. Jag har redan gått igenom förtioårskrisen men jag kan ändå inte riktigt acceptera den i mina öron alltför höga siffran. Förtiofyra. Sex år från femtio. Tjugofyra år från tjugo.
Men hallå...!
Jag känner mig ju inte så gammal!
Förvisso är väl inte de tjugo något att stå efter, men förtiofyra låter banne mig inte roligt direkt. Någon sade (Oscar Wilde?): "Ungdomen är nog en underbar tid. Synd bara att den kommer alldeles för tidigt i livet."
Precis så känner jag det också. Det är ju först nu som jag börjar bli mogen nog att veta hur jag borde använt mig av min ungdom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar