Grod-Ask

Något som förundrade mig stort som ung och som fortfarande slår mig ibland, är hur ogenerat politikerna kan hoppa mellan vitt skilda ministerposter, oavsett vad de har för bakgrund. Jo, det är sant att vi ska ha en regering av folket, men det behöver ju inte innebära att man tar vilken busschaufför som helst att planera rikets kommunikationer. Eller att det ska räcka med att själv ha gått i skolan en gång för att man ska kunna bli skolminister. Eller att man har spelat Risk, så därför passar man att bli försvarsminister.


En av dessa ministerproffs är vår moderata Justitieminister Beatrice Ask. Hon är säkert duktig på mycket, även om inte jag vet riktigt vad. Många kreativa förslag kommer hon med. Tyvärr är det ju inte alla som ser finessen med hennes sprudlande idéer och brinnande engagemang. Nu senast var det väldigt många som reagerade på hennes förslag om att skicka färggranna kuvert hem till misstänkta sexbrottslingar för att uppmärksamma deras omgivning på deras eventuella brott.
Misstänkta, alltså.
Inte dömda.
Hon hade kanske inte tänkt till så noga, men nog anser jag att en justitieminister borde veta skillnaden mellan misstänkt och dömd. Som proffspolitiker anser jag också att hon borde veta att inte uttala sig innan hon tänkt till, men det är Moderaternas problem.
Men att en Justitieminister kommer med ett så tvivelaktigt, ja näst på rättsvidrigt förslag, gör att man kan ifrågasätta vilken kompetens man egentligen behöver, som den ytterst ansvariga för rättsväsendet.

Vad det gäller Eva Carin Beatrice Ask så har hon egentligen inga formella akademiska meriter. Ett High School diplom från ett års studier USA - motsvarande ett gymnasiebetyg. Avslutade gymnasiet i Sverige 1976, sedan började hon läsa på internationella ekonomlinjen i Uppsala, men avslutade aldrig de studierna. Istället började hon jobba för Moderaterna, och det har ju gått bra för henne, trots att hon hoppade av sina studier. Men hur denna politikerbroiler har hållit kontakten med verkligheten kan ifrågasättas.

En motsvarande kommentar fällde hon när hon var skolminister, 1991 – 94. Då fick Beatrice Ask kritik för att hon förordade att man skulle skära ned antalet idrottstimmar på schemat. Då påpekade hon att gymnastiklärare kunde ge hemläxa som vilken lärare som helst. I en direktsändning i radions Studio Ett fick hon frågan hur en sådan hemläxa skulle kunna se ut. Hon svarade:
- Ja, jag vet ju inte säkert hur idrottslärarna jobbar. Men jag är säker på att våra kreativa idrottslärare har många goda förslag. Men man kan väl tänka sig att eleverna som hemläxa kan göra knäböjningar framför TV:n.

För mig, som själv arbetat som lärare, är det ett bevis för att bara för att man är skolminister behöver man inte veta ett skit om hur det är i skolan. Eller för hur verklighetfrämmande våra politiker egentligen är.

Så, ett hett tips inför höstens regeringsombildning är – om Alliansen vinner valet – att Beatrice Ask – som kanske inte längre har fullt ut så högt förtroendekapital som Justitieminister - kommer att bli vår nästa folkhälsominister.
Och knäböjningar framför TV:n kommer att bli det hemliga vapen som Sveriges Regering använder för att lyfta landet ur krisen; höja betygen i skolan; minska arbetslösheten samt trygga välfärden.

Jag minns att jag läst någonstans att arkitekten som ritade Riksdagshuset i Stockholm, Aron Johansson, ville låta sätta upp en inskription över entrén, skrivet på latin förstås:
”Här fattas många viktiga beslut.”
Men det godkändes inte, för några politiker fann det för tvetydigt.
Jag undrar om det inte är dags att damma av Arons idé, bara som en innehållsdeklaration.