04 februari, 2012

Blodröda rosor på Alla hjärtans dag?

Snart är det den fejkade "högtiden" "Valentines Day" igen.
Som medborgare i den 51 delstaten ska vi naturligtvis härma moderkakan i väst, göra precis som dem. Amerikansk lättuggad skit är lätt att sälja in i Sverige, och det ger handlarna lite extra klirr i kassan så att vi håller hjulen snurrande.
Ekorrhjulen som vi förväntas hålla igång. Springa så vi får råd att konsumeramera.
Men vad kan jag nu ha emot Alla hjärtans dag?
För visst är det fint att köpa en ros till sin älskade, eller hur?

Förutom den uppenbara kommersialismen i firandet, så handlar det också om symboler och moral.
Rosen är ju en symbol för kärlek, och i vår kultur är det en fin symbolhandling att ge en ros till den man älskar.
Men dessa rosor odlas i allmänhet under rent vidriga omständigheter. Arbetarna slavar för en lön som de inte kan försörja en familj på. Många äter bara ett mål om dagen, och då är stapelfödan ugali - majsgröt.  Försöker de ta med en flaska vatten ut från farmerna får de sparken på stört - utan att få ut innestående lön. Utanför grindarna sitter det varje dag ett dussin arbetare och hoppas på att få jobb - trots att det är ett illa lönat slit.
De får arbeta långa arbetsdagar och -nätter, för farmerna sover aldrig. De besprutar blommorna med bekämpningsmedel som varit förbjudna i över trettio år i Sverige, tvingas göra jobbet utan skyddsutrustning. Dimman av gift hinner knappt lägga sig innan de skickar in personal att rensa blommorna - trots att det är krav på att man måste vänta i upp till 48 timmar efter en besprutning med de starkaste gifterna. Inte heller dessa har någon skyddsutrustning, de sticker sig på de giftiga törnena när de rensar blommorna. Såren är svårläkta och de förgiftas sakta till döds.
Jag har sett mycket av det här själv, och har filmat intervjuer med arbetare, läkare, fackföreningsfolk som misshandlats, hotats till livet och jagats för att de försöker förbättra villkoren. Flera av fackledarna har mördats för att skrämma andra.
Vi gjorde en intervju med en av de tidigare anställda vid en av farmerna. Han hade en stor puckel - utväxt - på ena sidan av ryggen, en stor utväxt på bröstet, han var tunn som en vidja och näsan droppade oavlåtet; och hans lungor hade nästan helt givit upp.
Den här mannen var 36 år, cirka tio år yngre än jag själv, men såg ut som sjuttio. Han var gift och de hade två små barn, det yngsta bara tre år. När vi träffade honom var han döende, och han visste om det. Han frågade retoriskt vem som skulle ta hand om dem, nu när han inte kunde det.
Han var så sjuk och svag att han bara kunde väsa fram sin berättelse, medan näsan droppade oavlåtet. Det var en plåga att filma honom, och jag grät bakom kameran - trots att han talade swahili och jag först efteråt fick det översatt för mig.
Han hade börjat på blomsterfarmen på 80-talet. 1998 blev han befordrad till besprutare. Sedan dess blev hans hälsa allt sämre hela tiden. Blomsterfarmen skröt i sin reklam att alla anställda fick gratis sjukvård, och en hälsokontroll två gånger per år. Den här arbetaren visade sina handlingar - han hade blivit full friskförklarad varje år, trots att han bara blivit sjukare och sjukare. Läkarpapperen var bara en bluff - läkaren var mutad till att friskförklara alla utan att undersöka dem. De som verkligen var sjuka vågade inte gå till företagsläkaren för han skulle rapportera till cheferna och var någon sjuk så fick de sparken direkt. Så vår man hade under sex år blivit sämre och sämre, tills den dag då han föll ihop på jobbet. Då fick han sparken direkt. Han fick inte ens ut den sista veckans lön. Hans liv var inte vatten värt för ägarna av farmen. Nu låg han hemma och hostade livet ur sig i det mycket spartanska skjul de bodde i, och de hade inte råd med några mediciner.
Två veckor efter vårt möte dog han.
Mördad av den europeiske ägaren till blomsterfarmen.

En läkare som arbetat för en av farmerna bekräftade historien i en annan intervju (som vi fick göra i en liten skrubb, för han var rädd att ens synas med oss - farmarna har spioner; de betalar för upplysningar om folk som snokar.) Själv fick denne läkare nog av arbetet på farmen och öppnade en privatklinik istället - och det kommer en ström av patienter från farmerna till honom, och tvingas alltså betala för att få den läkarvård de borde få på farmerna.

En av våra vänner hade supit med ägarens revisor, och när denne blivit full och började skryta om sitt jobb, berättade han att chefen lyfte 11 miljoner dollar i årslön. Hans arbetare fick motsvarande 400 kronor i månaden för sina liv.
Pelikaner vid Lake Naivasha, en tidig morgon.

Så har vi naturen: Lake Naivasha - för ett par decennier sedan en av världens fågelrikaste sjöar, är nästan helt död redan. Tömd på vatten. Förgiftad av bekämpningsmedel och övergödd av konstgödsel. Dessutom har det flyttat in flera hundratusen arbetare i området längs Lake Naivasha. De har avverkat skogen för att få träkol, och som inte längre trädrötterna binder jorden, leder det till en omfattande erosion när regnen vräker ned. Det har hänt att hela bergssidor har kalvat ut i sjön den redan tidigare så grunda sjön.

Och det jävligaste är att de odlar snittblommor till den rika världen medan deras egen befolkning dör av svält bara några mil därifrån, i ett av världens fattigaste och hårdast torkdrabbade områden. Varje ros består av 70 - 90 % vatten, och varje dag flygs det alltså tonvis med vatten från det området till den rika världen!
Det här gäller inte bara blommor från Kenya. Köper ni tulpaner från Holland kan de mycket väl vara uppdrivna i Naivasha, ha flugits till Holland och packats om där så att det ser ut som om det är en holländsk produkt.
Det finns mer än en orsak till att rosor kan vara blodröda.


Läs mer:
http://rattvishandel.net/Fairtrade/inte.aspx

02 februari, 2012

Veta-mer-ida Wikipedia.

Wikipedia är en så jäkla bra idé - att skapa ett lexikon som bygger på vanliga människors kunskap, istället för att bara förlita sig på "de lärde"! 
Wikipedia är ett dynamisk verktyg för att distribuera kunskap i ett demokratiskt system.

Uppslagsverket har kritiserats för att det förekommer många felaktigheter. Orsaken är dels att det haft barnsjukdomar - precis som de flesta andra nya sidor, men också för att man söker fel mer aktivt i Wikipedia. Vad som står i exempelvis Nationalencykopedin förutsätts vara sanningen; det ifrågasätts inte eftersom författarna bakom har så hög kredibilitet.
Men Wikipedia misstänkliggörs av journalister och auktoriteter för att det är sammanställt av "vanligt folk". De lider av en överdriven auktoritetstro - eller tycks åtminstone vilja få oss att tro på alla dessa experter, och att misstro människor utan akademiska meriter.

Wikipedia skapas av vanliga människor som författar, fyller på, korrigerar varandra och rättar till. Och översätter. Wikipedia är ett levande verk. Ett uppslagsverk som är en spegling av just den dynamiska tid av kunskapsspridning vi lever i. Information vill vara fri, brukar det heta. 
Jag anser att det bara är bra om man är medveten om att det förekommer fel i ett uppslagsverk; det gör att man förhåller sig kritisk till vad man läser. Precis så kritisk som man alltid bör vara - oavsett vilken källa det handlar om, eller vilka auktoriteter som uttalat sig. 
Dessutom kan man anmäla fel på Wikipedia, korrigera eller tillföra kunskap om man vill. 
Finns den möjligheten på NE?
Inte vad jag vet åtminstone. Men så har jag aldrig haft råd med ett så dyrt uppslagsverk heller. 
Jag nöjer mig med Wikipedia, och ska även donera en slant till dem då och då som jag använder det rätt ofta. Alla borde förresten läsa grundprinciperna för sidan:  http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Grundprinciperna

Det är dessutom schyssta regler för upphovsrätten: 

"All text på Wikipedia lyder under copyleftlicensen Creative Commons. Det innebär att varje bidragsgivare innehar upphovsrätten till sina egna bidrag men Creative Commons garanterar att innehållet på Wikipedia förblir fritt att distribuera och hela tiden kan redigeras av andra."

Jag gillar det här. Man delar med sig av sin kunskap. Gratis. Är det så att det kan hjälpa andra - javisst, varför inte?

Jag har haft ett uppslagsverk, Nordisk familjebok från 1920-talet, där alla som författat var med på bild i början av det första bandet. Idel herrar med diverse fina doktors-, jurist- och professorstitlar, den ena finare - eller värre - än den andra.
Högst respektingivande, eller hur? 
Den tidens intelligensia delade med sig av sin oändliga kunskap till massan - i alla fall till dem som hade råd att investera i ett uppslagsverk, för dessa var minsann inte billiga.

Men när man med dagens ögon läser den rent rasistiska dynga som dessa herrar snickrat ihop under uppslagsord som exempelvis "jude", "tattare" eller "zigenare" så förstår man att dessa titlar inte på något sätt gjorde dessa herrar immuna mot dumhet - liksom de flesta andra var de offer för tidsandan. Mitt uppslagsverk gick på en loppis för några år sedan i samband med en flytt, så jag kan tyvärr inte citera något, men tro mig; det var saker som författarna hade åtalats och fällts för idag.

Jag fann det så intressant att jag gjorde det till en lektion i mediekritik för mina gymnasieelever ett år. Jag tog med mig hela uppslagsverket till skolan (Ja, det var lika tungt som det låter - två kartonger och åtskilliga kilon!) och lät eleverna dra ett band på måfå. Sedan var uppgiften att de skulle hitta diverse tokerier i det. Jag hade i förväg gjort en lista på intressanta uppslagsord som de kunde utgå från. Det var uppslagsorden jag nämnde här ovan, men också ord som suffragett och kommunist; eller att slå upp fakta om historiska personer; eller se om familjen Wallenberg fanns omnämnd, och i så fall hur de skildrades.

Jag gav också eleverna en hemläxa jag var rätt svår: De skulle under veckan försöka komma på något i dagens uppslagsverk som människor om 50 eller 100 år kommer att säga är rena stollerier, ungefär som vi idag ser på frenologi - skallmätningar.  
("Frenologi (av grekiska phren, sinne, själsförmögenheter, och logia, lära), läran attsjälsegenskaper är lokaliserade i hjärnan vid vissa organ samt att man kan utläsa dessa egenskaper på kraniets utsida."
Wikipedia)
 
Jag gav dem också i uppgift att fråga sina föräldrar hur man blev "expert" inom ett område; vilken utbildning som krävs, vilken examen man ska ha etc. 
("Expert - Person som är kvalificerad inom något ämne. I akademiska sammanhang är en expert någon som har skrivit en avhandling[källa behövs] på den specifika frågeställningen."
Wikipedia
Här är jag tveksam till Wikipedias förklaring. Svaret är naturligtvis att man inte kan gå någon utbildning för att bli expert - det är ett epitet man oftast får av medierna. De vill öka trovärdigheten i sina egna utsagor genom att använda sig av personer som folk kan lita på, som man förstår kan sitt ämne, och kallar därför en person för expert. Men det finns inga formella regler för vem som får kallas expert.)
 
Eleverna skulle också ta hjälp av familj, vänner och bekanta för att lösa sina hemuppgifter. Jag hade en kanske naiv idé om att få inte bara mina elever att tänka till, utan att få även andra människor runt omkring dem att inte blint lita på auktoriteter. 
Istället hände det att dessa människor ringde en auktoritet; min rektor, och frågade honom vad de hade för konstig lärare egentligen, som inte kunde ge normala hemläxor.
Men jag tror åtminstone att eleverna fattade poängen med min pedagogik, för de slutade lyssna på mig.
Det är vad jag kallar en god lärargärning!


Till sistOm någon som läser det här skulle ha ett gammalt lexikon liggande skulle jag uppskatta om ni dammade av det och ville dela med er av några minnesvärda citat. 
Bara som en påminnelse om att vi inte ska lyssna noggrannare till titelns klang än till innehållet i vad som sägs.


Jag har ingen passande bild, men så kom jag på att
påminna om att vi måste se på lagboken med samma
kritiska ögon: Vem har skrivit lagarna, och för att
skydda vems intresse?
Inte är det de fattiga som värnas i första hand.
Så därav illustrationen: Lagboken tjänar bäst
som stöd för en soffa som misshandlats.