En sökning på författaren, Horst Tuuloskorpi, ger att denne givit ut en hel rad bildböcker för barn, med så upphetsande titlar som; När skog blir trä; Trålfiskarna; Ville och djuren; Ett år på landet; Varför arbetar mamma? Samtliga titlar med tillägget; en bildberättelse för barn.
Det här gör mig faktiskt både inspirerad och nyfiken: Ja, varför arbetar mamma egentligen?
Vad hade herr Tuuloskorpi för förklaring på den frågan 1981, när den boken utgavs? Skulle han hålla kvar vid samma analys idag?
Åtminstone jag ser fram en uppföljare på den boken: Varför arbetar mamma så mycket år 2010, trots att hon producerar dubbelt så mycket som på 70-talet?
Tyvärr är pedagogiska barnböcker med ett samhällskritiskt perspektiv inte inne längre, och i Björklund och Hägglunds nya skola gör snart Timbroproducerat, sponsrat läromedel att den sista förmågan till kritiskt tänkande stryps.
De goda djuren gavs ut 1982, när vegetarianer var övervintrande hippies och veganer ännu inte uppmärksammats i medierna. Den torrt dubbeltydiga titeln avslöjar att boken handlar om våra matvanor. Minns att strömningarna från 70-talet ännu var starka, när barn tidigt skulle göras till medvetna, politiska aktiva medborgare. Att göra en bilderbok om hur vi slaktar och äter upp våra medvarelser på denna planet, var alls inte kontroversiellt utan pedagogiskt och riktigt.
I torra, lakoniska texter redogör författaren för verkligheten. Bokens inledande ”Människan och katten är två djur, som gärna äter andra djur”, sätter ribban för vad som komma skall. Texten illustrerar en bild på ett barn i femårsåldern, som håller en katt i famnen.
Uppslaget därefter består av en sekvens om fyra bilder på en katt som jagar och fångar en mus. Sista bilden visar katten vällustigt tuggande på musen, vars bakkropp hänger ut ur kattens mun. Bilderna kommenteras enkelt och kärnfullt: Katter tycker om möss.
Och sedan blir det bara bättre och bättre:
Ett uppslag skildrar hästens öde i samma lakoniska stil. På ena sidan fyra illustrationer som visar hur hästar används som nyttodjur. På nästa sida hänger ett par hästkroppar med huvudena nedåt, och groteskt gapande sår där de avskurna öronen suttit.
De gulliga små kycklingar som på ena uppslaget näpet kravlar ur äggen, undgår heller inte detta öde. Ett par uppslag senare hänger kycklingkropparna på rad, uppochned, plockade och i ett nästan obscent naket tillstånd.
Bildtextern säger: Galgarna för fåglarna genom olika maskiner. De bedövas och blir av med fjädrar, huvuden, fötter och inälvor.
Fåren som misstänksamt betraktar fotografen; bonden som ömt håller ett litet lamm i famnen; slaktaren som med ett snett leende skjuter lammkroppar längs skenor i taket; arbetaren som koncentrerat styr maskinen som flår lammkropparna - allt är fullkomligt naturligt i Horst Tuuloskorpis värld.
Kanske är det inte konstigt att den generation som uppfostrades med den här typen av litteratur har blivit vegetarianer, veganer och djurrättsaktivister.
Som man sår får man skörda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar